Dag 16,17,18,19,20 och 21

Allt flyter samman. Alla dagar går i ett.
I hjärnan är det kaos. Det har varit en jätte tuff vecka. Hitills den tuffaste.

Vi har träffat psykologen, kuratorn och tur är det. Gråt attckerna har avlöst varandra.
Precis som Miriams andnings apner.
SKIT JOBBIGT!

Det började med att vi fick flytta hem. Dagen efter fick Miriam byta avdelning. Hon ligger inte längre på IVA Neo utan på familje Neo och sal 4 tillsammans med lille Andreas, 3 v äldre.
Vilken chock att lämna allt det trygga och all gullig personal IVA sal 4.

Plötsligt skulle vi vara glada. Så stark och duktig hon är. Ett byte av avd var ngt posetivt.
Men allt det nya kändes inge bra alls. Jag fick panik!
Jag och Rickard var missnöjda med personalen, hygienen, rutinerna, skötsel, lokalen.
Det var slarv, okunskap mm.

"hur kan man råka dra ut en sond genom att dra i en annan sladd, missa att stoppa in en livs viktig kabel, lägga Miriams napp i en armbåge för att sedan ge henne den, missa antal behandlings dagar på en livsviktigt medicin kur, missa att föra in journal anteckningar, glömma att sprita sig, inte veta hur man bäddar rätt Miriams/prematurs bo"

Enl läkaren skulle vården på familje Neo vara lika som IVA Neo. Men så var det inte!
Vår kritik skulle framföras samt tillsägelse om hygienen till personalen skulle ske.

Efter att jag och R krävde och hade vårt läkar samtal vart det skillnad.
Plötsligt så fick vi två ansvariga SS till Miriam. En vård plan. Samt att en SS nu alltid skall vara med på läkar samtalen.

Men jag skall inte behöva oroa mig eller må dåligt när jag lämnar mitt barn i deras händer.

Nu har det gått några dagar. Personal har ändrat sig lite. Oron finns där fortfarande. Och vissa vill jag inte skall sköta Miriam.
Men samtidigt har jag landat. Hittat nya favo SS. Jag tror och hoppas att detta skall bli bra i samma takt som Miriam blir mindre skör.

Älskade lilla dotter. Pappa och jag skall alltid slåss för dig! Det lovar vi dig!
Endast det bästa duger till dig!
Älskar dig Hjärtat, nu och fõr alltid!