Idag tycks tårarna aldrig ta slut. Jag bara gråter och gråter.
Känner mig ensam, ledsen, orolig och besviken.
Nu har vi bott på Neo mer än en vecka. Precis börjat känna personalen. Vissa tycker jag så himla mycket om. Önska dom jobbade dygnet runt. Vissa har jag inget förtroende för och vill inte lämna Miriam ensam på salen. Ändå är dom alla proffs och vet vad dom gör.
Klart att jag är lycklig över att hon ligger på ett av världens bästa prematur sjukhus.
Vår älskade lilla Miriam!
Jag lider med dig och din familj. Kan inte helt föreställa mig hur det känns med förstår oron att något ska hända sina egna barn, de är ju ens allt!! Du är så stark och duktig! Kom ihåg det när du har sådana här dagar. Samtidigt är det ok att bara vara liten och gråta. Dina känslor lyser igenom det du skriver vilket är en underbar förmåga!
SvaraRaderaMiriam kunde inte hamna i en bättre familj!!
Kram
Annika