Dr House

Jag vet inte om jag skall gråta eller skrika.
Men för stunden är det som att leva ett avsnitt ur verkliga Dr House.

Efter att skruttfia åter hamnat i respiratorn natten mellan lördag och söndag extuberades Miriam igår för att läkaren från öron näsa hals skulle kunna kika ner med en kamera och se varför Skruttfia är hes och rosslar.

Det ena skulle kunna vara att stämbanden bara var svullna och det andra att de var skadade.
Efter lunchen kom resultatet.
Miriam var enligt läkaren frisk som en nötkärna i halsen.

Så Miriam extuberades. Alla värden var för bra och Miriam var för frisk för att ligga i respiratorn.
Så CPAPen åkte på och Miriam såg ganska nöjd ut. Hon fick lite vila för att sedan komma ut och sitta hud mot hud med mig på sena em.

Vi hade det underbart mysigt du och jag Skruttfia. Visst hörde jag ditt rossel och SS fick suga slem både en och två ggr. Men för en stund slappnade jag av och bara mös.
Men så plötsligt fick du det jobbigt att andas och behövde komma in i kuvösen igen.

Gud så nervös och rädd jag blev. Jag kunde se hur jobbigt du hade att andas själv. Din andetags indrag liknade magdanssös rörelser.
Mitt hjärta, så du led.
Men denna gång hade läkarna bättre uppsikt över dig. De var forberedda. Så medans ditt koldioxid värde steg till 19.2 en alldeles för hög siffra enligt läkaren så larmades hela teamet och inom 20 min låg du i respiratorn igen. Kl var nu nio på kvällen.

Tårarna bara rann ner för mina kinder. Trodde vi skulle förlora dig där och då.

Men efter att du hamnat i respiratorn igen hämtade du dig sakta men säkert. Alla värden toppades igen. Din egna andning blev fin igen. Vilken kämpe du är älskade unge!

Vad händer vad är det som är fel?
Imorn skall läkarna samla ihop sig och försöka lösa gåtan.
Precis som i Dr House!