Jag och Rickard har lärt känna en annan familj på Neo.
Deras trillingar kom förra helgen i vecka 23 + 2.
Den först födda dog efter kvart. De andra två vägde 340g och 470g.
Föräldrarna slits nu mellan hopp och förtvivlan. Samtidigt skall dom hinna och orka att sörja samt begrava dottern.
Livet är verkligen skört och orättvist ibland.
Gud vad jag lider med dem.
Samtidigt väcktes rädslan om döden hos mig.
Jag kan inte tänka tanken eller ens skriva orden om det ev skulle drabba oss. Det finns helt enkelt inte!
FÖRNEKELSE ÄR DET ENDA RÄTTA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna