Tacksam

Och berörd av alla era OMTANKAR, varma och fina ord till mig.
TACK!

Tack fõr att ni kommenterar, det betyder massor!

Tidig morgon

Jag hör hur mitt mellan barn är uppe och fõrberder sig för dagens arbete. Han har lov men har valt att jobba hela veckan.

Det är ett tufft jobb. Han jobbar på ett bygge. Tillsammans med de stora "gubbarna"
Kommer min snälla och lugna Kevin att lära sig att dricka svart kaffe, fula ord och hemska snuskiga skämt :)

Jag kanske har fördommar. Jag vet bara att tonen var rejält annorlunda då jag jobbade som kock än när jag nu suttit på kontor. Men visst hade jag himla kul med alla grabbarna i köket.

Jag är mäkta stolt över dig Kevin. Men var rädd om dig. Du får inte göra dig mer illa då du håller i vassa kniven idag igen.

Älskar dig och dina syskon massor!

Döds ångest!

Jag har för stunden en enorm ångest för döden.
Trodde aldrig att jag skulle behöva gå igenom en resa som denna.
Men på Astrids Neo avdelning handlar det om liv och död var dag.

I helgen gick det bort två barn inne på sal 3.
2 av 4 barn överlevde inte helgen. Miriam och lilla Dia är fortfarande vid liv.
Ett tredje barn på sal 7 ligger och väntar ut tiden. Max en månad har läkaren gett honom.

Ångest och en stor klump i magen växer sig större för var dag som går.

Eftersom KS är en världsledande Neo mottagning så kommer det barn från hela landet men också från övriga länder.
Det gör att de allra minsta, svåraste men också sjukaste barnen hamnar här där jag, Rickard och framför allt Miriam befinner oss.

Det är inte längre en självklarhet att vår lilla Skruttfia klarar denna tuffa resa.
Tvärtom, jag kommer se att det är ett litet MIRAKEL vi håller i vår famn den dagen vi passerat kris perioden!

Vi måste alla inse att livet är skört! Här och nu är det ända som gäller.
Vårda och älska alla dina kära idag som om det vore den sista dagen. Imorn kan det vara försent!

Stor Sorg!

Igår var det en tryckt stämning på Astrid Lindgrens Neo avdelning.

Min lilla Skruttfia din kuvös kompis Noor gick hastigt och plötsligt bort i söndags fm. Hennes hjärta orkade inte längre slå. Nu är hon och hennes systrar dina ängla vänner.

En enorm och stor sorg att Jasmine, Noor eller Elmina aldrig får växa upp.
Men dom fanns hos oss och hann förgylla tillvaron för så många.
Tre små, söta och underbara enäggs trillingtjejer.

Till hennes föräldrar Björn och Randa skickade vi detta.

Var inte arg lilla mamma
vi var tvungna att gå.
Den dagen hände det och då orkade våra hjärta inte slå.

Älskade pappa
våra liv blev så korta.
Ta hand om varandra
när vi flygit bort.

Vi vet att ni gråter
och det finns ingen tröst.
Men lyssna till era hjärtan
och ni kan höra våra röster.

Vi finns inte bland er
men vi finns ändå.
Vi hör era böner
och VI älskar er så.

J / E / N

Dr House

Jag vet inte om jag skall gråta eller skrika.
Men för stunden är det som att leva ett avsnitt ur verkliga Dr House.

Efter att skruttfia åter hamnat i respiratorn natten mellan lördag och söndag extuberades Miriam igår för att läkaren från öron näsa hals skulle kunna kika ner med en kamera och se varför Skruttfia är hes och rosslar.

Det ena skulle kunna vara att stämbanden bara var svullna och det andra att de var skadade.
Efter lunchen kom resultatet.
Miriam var enligt läkaren frisk som en nötkärna i halsen.

Så Miriam extuberades. Alla värden var för bra och Miriam var för frisk för att ligga i respiratorn.
Så CPAPen åkte på och Miriam såg ganska nöjd ut. Hon fick lite vila för att sedan komma ut och sitta hud mot hud med mig på sena em.

Vi hade det underbart mysigt du och jag Skruttfia. Visst hörde jag ditt rossel och SS fick suga slem både en och två ggr. Men för en stund slappnade jag av och bara mös.
Men så plötsligt fick du det jobbigt att andas och behövde komma in i kuvösen igen.

Gud så nervös och rädd jag blev. Jag kunde se hur jobbigt du hade att andas själv. Din andetags indrag liknade magdanssös rörelser.
Mitt hjärta, så du led.
Men denna gång hade läkarna bättre uppsikt över dig. De var forberedda. Så medans ditt koldioxid värde steg till 19.2 en alldeles för hög siffra enligt läkaren så larmades hela teamet och inom 20 min låg du i respiratorn igen. Kl var nu nio på kvällen.

Tårarna bara rann ner för mina kinder. Trodde vi skulle förlora dig där och då.

Men efter att du hamnat i respiratorn igen hämtade du dig sakta men säkert. Alla värden toppades igen. Din egna andning blev fin igen. Vilken kämpe du är älskade unge!

Vad händer vad är det som är fel?
Imorn skall läkarna samla ihop sig och försöka lösa gåtan.
Precis som i Dr House!

Kärleksmums

Igår kom underbaraste Lis förbi oss på Neo. Hon fick då för första gången se Miriam.
Hon tyckte så klart att Miriam var näpen, söt och väldigt liten.

Efter vår lunch vart det lite kaffe på föräldrar rummet.
Ngt till kaffet jajjemen, Lis hade med sig hembakta kärleksmums!

Denna gången tryckte jag dock inte i mig alles själv... utan Neo personalen bjöds på resterande. Kan jag ta åt mig äran.. Nix!
Rickard stal dem ifrån mig :)

Hjälpmedel!

Det trodde jag aldrig om mig själv. Vad?
Att jag skulle använda hjälp medel för att få speglarna hemma fläckfria.
Men Rickard kom i våras hem med denna apparat och i helgen vågade jag mig på att prova den.
Jag har sett att man på tv nu gör reklam för denna då man tvättar fönsterna.

Resultatet.. perfa! Rekommenderades.. men tycker personligen att det är en apparat för mycket hemma!

4 veckor

Grattis grattis skruttfia!

Hösten är nästan slut och vintern är snart här. Det brukar snöa till min födelsedag 18 nov. Med andra ord inte långt kvar.. :)

Tiden går så fort samtidigt som den står stilla.
Lillan vår kom för hela 4 veckor sen.
Det har hänt så mycket. Både bra och dåliga saker.
Igår upptäckte jag att du nu har fått en riktig liten navel. Så underbart fin.
Jag ville bara gosa in mitt huvud i din lilla mage, känna doften och prutta med läpparna samtidigt som man hör dig kikna av skratt.
Jag väntar in den dagen. För den kommer! Den bara MÅSTE KOMMA!

Är så tacksam att jag får ta del av din specilla och svåra  resa underbaraste och älskade lilla Miriam! Din resa från för tidig födelse till LIVET utanför Neo avdelningen.

Älskar dig skruttfia!

Grattis grattis

Förra måndagen samt i helgen firade vi pappa Rickard.
Underbart att se att han har så många underbara vänner.

Bil tokiga Kevin gav bort 15min njutning isatt i en röd bil. Huva självrisken var väldigt hög :)
Av lille mig fick han ett hemma gjort "kupong häfte"
Och herre gud vad han tjatar om massage, kli på ryggen, 3 rätters utan krav mm. Men var kväll då vi kommit hem från Astrid är jag så trött.
Så jag har lagt till en klausul :) tjänsterna gäller endast mellan 9-21 och bara en kupong i taget :)

Dag 29 och 30

Dagar med ren vila. Lilla gumman, du ligger nu i respiratorn igen. Men det är ok, det ger dig chansen till att återbygga och hämta kraft.

Du var idag vaken massor av stunder. Så mysigt!
Jag satt och bara höll om dig medans dina stora blåa ögon kikade tillbaka på mig. Vi hade vår lilla mys stund bara "du och jag"
Jag sjöng  samma visa som jag alltid gör

"i ett hus vid skogens slut, liten tomte kikar ut"

Det var hjärt skärande att lämna dig.
Men jag gick först då du plutade med munnen, låg avslappnat med dina armar ovan för huvudet och  snuttandes på nappen.
Jag lämnade dig i goda händer, med vetskapen om att vi skall snart skall ses igen, och lycko ruset av att du är VÅR lilla tjej!

Älskar dig lilla hjärtat!

Dag 28

Vilken dag!
Rickard är ensam på Astrid under fm. Jag är hemma och roddar.
När pappi är tebax är det dags för fika. Kalas fika för Rickards födelsedag. Men med Rickard kommer det också besked.
DÅLIGA!
Skruttfia behöver lite extra stöd. Så jag väljer att svika och åka in tidigare. Väl på plats får jag sitta och gosa hud mot hud. Värdena är ok. S

Men läkarna ville ändå senare på natten lägga in Miriam i respirator. Luften går ur mig. Jag är tvungen att VIA Rickard fråga läkaren "kommer hon DÖ" är hon döende? Jag fick svaret "nej" Rädslan finns kvar, men jag kan pusta ut för några timmar.

Kevin

Som är min yngsta son men också mitt mellan barn betyder
"vacker födelse"
Kevins födelse var allt annat än vacker.
Ingång satt i vecka 37+0 pga av han skulle väga 4700 vid 40v graviditet.
Inte ok för mina smala höfter.
Dock var inte Kevin redo, så han låg högt uppe i livmodern. Vid en värk kunde läkaren konstatera att navel strängen tittat ut. Pappa som precis åkt för hanlda lunch vart tillbaka ringd. Och jag vart panik rullad i korridoren.
Så det slutade med ett akut snitt.
Väl på plats i operationsrummet så tog det bara 7 min innan han var ute.
Jag sov och vaknade först ngn timme senare med enorm smärta.
Så nej, det var ingen vacker födelse!

Men så efterlängtad och älskad!
Nanmsdag har Kevin 16 sep.

Alexander

Som min först födda son heter betyder
"MÄNNISKANS FÖRSVARARE"

Och det tycker jag nog kan stämma in. Alexander är alltid mån om de svaga.
Min son har namnsdag den 12 dec.

MIRIAM!

I pausen på Karlavagnen fr den 27 okt som handlade om prematur barn ville jag och Rickard ta reda på vad vår dotters namn betyder.

Miriam betyder den "EFTERLÄNGTAT BARN" samt "DEN TROTSIGE"

Vi kunde inte valt ett bättre nanm på vår dotter.

Hon har namnsdag den 18 mars.

Stolt

Är jag över blivande svärmor som dels klarat av sjuktiden på SÖS. Men som också klarat av att inte röka på flera dagar.
Heja Virve! Detta kommer du att greja!

Hantlangare

Nästa vecka har sönerna lov.
Kevin har haft turen och fått extra jobb.
Nästa vecka skall han vara hantlangare på ett bygge.
Lycka till Kev!
Detta grejar du fin fint!

Lite glesare stöd!

Stundera med kuratorn Elisabeth och psykologen Maria är ovärderliga. Speciellt när kurvtagningarna vart så skarpa.
Men nu skall vi försöka trappa ner, istället för 2 ggr i veckan skall vi ses en gång per vecka och sedan var annan vecka.
Vi får se hur det går!

Dom stunderna är så ärliga och befriande.
Jag är alltid helt slut efteråt men på ngt märkligt sätt också alltid starkare.

Rädslan knackar på igen!

Fick igår veta att Miriam är så pass stark igen att hon skall flyttas från IVA till sal 9 på familjevård salen.
Sal 9 kändes nytt och bra med tanke på tidigare upplevelser.
Men nej då. Omplanering och skruttfia skall in på sal 10 igen.
Hm får se hur denna gången slutar. Infektion igen kanske pga av onödigt slarv.
Ok, dumt av mig att skälla på dem som gör sitt bästa för Miriam. Men jag kan inte undgå att oron finns med mig pga av det som hänt tidigare.

Men tydligen så har en annan familj också klagat på personalen. Så ett litet hygien krismöte skulle hållas för alla som åtgärd ett. Skönt att kritik från oss föräldrar tas på allvar.

Men det vart ingen flytt, Miriam ville annat och skrämde personalen med flera apneer.
Så vi fick ett extra dygn på IVA. Skönt!

Present

Jag och Rickard var förbi Mio möbler idag. Där hittade vi ett ek skrivbord för en hunka men även tre bokstäver i vitt trä.

J N E

Dom står för Jasmina trilling nr 1, Noor trilling 2, Elmina trilling nr 3
Deras vikt låg mellan ca 340 och 678 g. Alla tre födda i v 23 + 2.
Dessvärre är Jasmina och Elmina små änglar nu.
Medans Noor fortfarande kämpar för sitt liv.
Oj vad hon är stark!

Idag skall iaf mamma Randa och pappa Björn få dessa bokstäver från Miriam som ett minne från tiden då de låg som kuvös kompisar.

Skruttis

Sista vägningen visade att skruttfia tappat från 861 ner till 830.
Måtte hon vara i topp form snart och lägga på sig lite hull igen.
Nu när infektionen backat har dom ökat på maten igen.

Nu lilla skruttfia får du i dig 4 ml i timmen.
Bra jobbet M då det är massor för din lilla mage.

Dag 26

Lillan ligger fortfarande kvar på IVA. Men hennes infektion värden har sjunkit. Tack och lov!
Dock så rosslar det fortfarande i hennes lungor.
Och hon är hes och jag har ännu inte hört henne gråta igen. Hjärt skärande!
Nu är jag livrädd för att hennes stämband är skadade. Men tydligen kan det ta 2-3 v innan skadan är reparerad.

Idag fick vi veta att hon kallas för "argbiggan"
Att hon har temprament utöver det vanliga!!!
Att hon är påhittig!
Som idag då hon drog sönder en infart i handen. Inte den första. Och var på väg att dra ur sonden.
Men att hon är så tempraments full kostar också henne enegi var gång hon blir så himla arg.

"pappa gjorde cepap tvätt på dig idag"
Då tar man bort CPAPEN i några sekunder. Först skrek och protestera du för att han tog bort den, sen insåg du att du var fri och njöt å var belåten över att du andades själv. Sedan vart du arg igen för att dom satte dit CPAPen igen. Du fick din pappa att skratta över ditt humör :)

Hm vem har du ärvt den sidan ifrån skruttfia?

Men mitt hjärta, idag fick du och jag sitta hud mot hud! I två omgångar och i flera timmar.
Det mest underbara för stunden.

Dag 25

Upp och ner!

Rädslan inom mig har nu tagit över. Jag vågar inte hoppas eller tro!
Tro vad?
Att jag skall få hem mitt barn!!

Ena dagen är en liten var kula i handen samt en ev bruten handled det värsta case senariot.
Men det svänger fort på Astrid.

Gårdagen gav mig istället ångest över att lillan dragit ur sin intubering. Hon ville med andra ord inte ligga i respirator ngt mer.
Ångest över förhöjt infektions värde.
Ångest över rosslande ljud.

Eftersom hon nu inte  längre ligger i respirator utan med CPAP, men fortfarande är omogen och svajig gav läkaren Miriam koffein samt adrenalin. Kan säga att det är bland det hemskaste jag upplevt som mamma.
Det är som att se sitt barn tagit knark. Uppåt chack!
Miriam var så speedad att ngn hela tiden var tvungen att hålla om henne. Lugna henne samt ge henne trygghet.
Tårarna rann och rädslan växte!
Vi var kvar på sjukhuset fram till kl tio på kvällen. Ville inte lämna Miriam, men ju fortare vi kom i säng desto fortare kunde vi komma tebax.

Ja vad kan man säga. En av de svåraste dagarna hitintills.
Mitt barn som lider, mitt barn som skriker utan röst, mitt barn som kämpar för sitt liv.
Jag står bara brevid och tittar på!

Dag 23 och 24

Ett stort mörker.

Får ett samtal från Neo kl 06.
Lillan är tillbaka flyttad från familje Neo avd 10 till Neo IVA avd 3 pga av att lillan är svajig.
Kl 08 får vi veta att hon är tillbaka lagd i resperatorn. Har syre inställningen på 40.
Kl 10 får vi veta att hennes cpr är höjt. Den 23 steg det från 9 till 12. Den 24 steg det från 16, 33 till 56.

Vi får också veta att röntgen är beställd för hennes ev brutna handled. Hur gipsar man en arm lika skör som en fågel unge?

När vi får gå in till henne är hon slö och trött efter intuberingen och den smärtstillning hon fått.
Jag känner inte igen min dotter.

Jag känner att jag inte kan vara kvar. Är tvungen att gå ut. Där fångar SS upp mig och mina gråt attacker. Rickard stöttar oxå.
Vi tre pratar en stund och det känns lite lite bättre.

Vi har psykolog samtal senare på em. Tur är väl det! Jag går snart under!
Men bara i tanken. Min dotter kämpar för sitt liv!
Klart jag måste kämpa med och för henne.

Vi älskar dig Hjärtat!

Dag 22

SKITDAG!

Under fm tyckte jag inte ens att det var mysigt att sitta hud mot hud med Miriam. Ville checka ut och hämta hem henne till jul. Färdig vuxen och klar.
Men icke, vi skall genom gå varenda apne och andnings dipp. Typ idag på fm kom de en gång i kvarten.
Em vart inte bättre. Stegrat infektions prov från 9 till 12.

Imorn får vi veta om hon fått en böld pga av en tidigare infart.
Samt resultatet på röntgen bilden av handleden. Det är ev en fraktur på vänster handled. Hur löser man det? Vips lr? Knappast.

Här piper och gnäller jag, fast det är skruttfia som det är synd om.
Herregud vilken kämpe hon är.
Älskade unge!

Tre veckor

Idag blir skruttfia hela 21 dagar. Vad tiden gått fort. Likväl som den stått stilla.
Grattis till dig vår älskade lilla Skorpan!

Match vikt

Vägde mig i söndags.
Kunde då konstatera att det bara var 0.4 kvar att gå ner i vikt av gravid kilona.
Men eftersom jag hade DD kupor då jag träffade Rickard men nu drar H kupa antar jag att boobsen väger lite dom med :)
Det innebär att jag är tebax i match vikt igen på bara två veckor. Men visst i det stora hela vem bryr sig. Det viktiga är att mitt barn blir starkt. Men i all misär är det också skönt att hitta andra andnings hål.

Men för att känna mig i fit form vill jag tappa lite av mina "sambo kilon" också. Och därför vill jag tappa ytterligare 4kg till.
Jag vägde 57 då jag träffade Rickard. Men kan tycka att någonstans mellan 60-62 är ok.
Jag kommer dock inte att banta. Min mjölk är så viktig för lilla Skorpan. Så jag vill inte gambla med kroppen.
Analysen av mjölken var bra enligt dietisten. Dock så skulle dom tillsätta lite mineraler och proteiner.
Ny analys väntar imorn.

Kalorie rikt!

På fredagar kommer min vän Lis förbi mig och Rickard på Neo.
Då blir det lite av varje, prata av sig, gråta av sig, höra lite om hennes värld och den yttre världen vi missar just nu.

Men vi kramas och skrattar också.
Hon har verkligen funnits där för mig /oss under vår svåra tid.
Du är verkligen guld värd gumman.
Hur skall jag någonsin kunna ge tillbaka.

Ps. Jag och magen tackar för den goa laktos fria kladdkakan du bakade till mig Liss.
Mumma så magen, usch sa figuren.

Firat!

Självklart firades älskade Kevin i veckan.
Han fick jobbet!
Min duktiga son skall börja jobba på mammas favo ställe.
Max hamburgare rest.

Så stolt över dig! Du är bäst!
Älskar dig massor!

Det sköra livet.

Jag och Rickard har lärt känna en annan familj på Neo.
Deras trillingar kom förra helgen i vecka 23 + 2.
Den först födda dog efter kvart. De andra två vägde 340g och 470g.
Föräldrarna slits nu mellan hopp och förtvivlan. Samtidigt skall dom hinna och orka att sörja samt begrava dottern.

Livet är verkligen skört och orättvist ibland.
Gud vad jag lider med dem.
Samtidigt väcktes rädslan om döden hos mig.
Jag kan inte tänka tanken eller ens  skriva orden om det ev skulle drabba oss. Det finns helt enkelt inte!
FÖRNEKELSE ÄR DET ENDA RÄTTA!

Dag 16,17,18,19,20 och 21

Allt flyter samman. Alla dagar går i ett.
I hjärnan är det kaos. Det har varit en jätte tuff vecka. Hitills den tuffaste.

Vi har träffat psykologen, kuratorn och tur är det. Gråt attckerna har avlöst varandra.
Precis som Miriams andnings apner.
SKIT JOBBIGT!

Det började med att vi fick flytta hem. Dagen efter fick Miriam byta avdelning. Hon ligger inte längre på IVA Neo utan på familje Neo och sal 4 tillsammans med lille Andreas, 3 v äldre.
Vilken chock att lämna allt det trygga och all gullig personal IVA sal 4.

Plötsligt skulle vi vara glada. Så stark och duktig hon är. Ett byte av avd var ngt posetivt.
Men allt det nya kändes inge bra alls. Jag fick panik!
Jag och Rickard var missnöjda med personalen, hygienen, rutinerna, skötsel, lokalen.
Det var slarv, okunskap mm.

"hur kan man råka dra ut en sond genom att dra i en annan sladd, missa att stoppa in en livs viktig kabel, lägga Miriams napp i en armbåge för att sedan ge henne den, missa antal behandlings dagar på en livsviktigt medicin kur, missa att föra in journal anteckningar, glömma att sprita sig, inte veta hur man bäddar rätt Miriams/prematurs bo"

Enl läkaren skulle vården på familje Neo vara lika som IVA Neo. Men så var det inte!
Vår kritik skulle framföras samt tillsägelse om hygienen till personalen skulle ske.

Efter att jag och R krävde och hade vårt läkar samtal vart det skillnad.
Plötsligt så fick vi två ansvariga SS till Miriam. En vård plan. Samt att en SS nu alltid skall vara med på läkar samtalen.

Men jag skall inte behöva oroa mig eller må dåligt när jag lämnar mitt barn i deras händer.

Nu har det gått några dagar. Personal har ändrat sig lite. Oron finns där fortfarande. Och vissa vill jag inte skall sköta Miriam.
Men samtidigt har jag landat. Hittat nya favo SS. Jag tror och hoppas att detta skall bli bra i samma takt som Miriam blir mindre skör.

Älskade lilla dotter. Pappa och jag skall alltid slåss för dig! Det lovar vi dig!
Endast det bästa duger till dig!
Älskar dig Hjärtat, nu och fõr alltid!

Skrockfull?

Inte i vanliga fall. Men idag kom den över mig.

Rickard var redan hos M och jag skulle ta en promenad på egen hand till Neo.
Efter en tung och tuff fm med bla städning så kändes det att min snittade kropp var över arbetad. Tanken slog mig under promenaden att jag skulle gena genom kyrkogården.

Men tänk om jag skulle ta med mig döden in på Astrid och sal 10.
Inte att tänka på.
Benen fick allt gå och gå tills jag var framme.

Men å andra sidan tänk om jag skulle få med mig en ängel, en skydds ängel som ville skydda och vaka över alla barnen på Neo.

Kanske en annan gång att modet finns där.

Vad knäpp man ka vara..

Separerade!

Jag hemma och dottern inne på Neo.
Att vara ifrån henne känns fel.

Jag förstår att kris rummen skall brukas av alla och de mest o kris. Och just nu är det inte vi.

Men det är tufft att behöva vänta,göra alla måsten så som äta, duscha, pumpa och åka innan man kan säga god morgon till sitt eget barn!

Närkontakt!

De som fått barn och antingen ammat eller gett flaska vet att barnen ofta drar sina små händer,fingrar längs brösten lr bröstkorgen när dom ligger och snuttar.
Tänk att vår Lill tös som är så liten gör samma sak när vi sitter känguru.

En helt underbar känsla att känna hennes sökandes och trevande lilla hand mot min hud.
Mor och dotter, tätt och kärleksfullt tillsammans.

Dag 15

Måndag, sov morgon med ett uselt humör.
Rickard pysslar sedan om skruttfia medans jag pumpar.
Tidigt möte med Maria. Känns skönt att lufta och bollar av sig.
Jag och R avslutar med en avslappnad lunch på Astrid.

På em är det dags för mig att få gosa med dottern. Vi sitter från halv tre till kl sju.
Det händer så mycket. Upptäckte idag att Miriam har en egen doft. Jag älskar den doften. Även om den är mixad med sjukhus doft så luktar hon bebismiriam :)
Jag upptäckte också idag att Miriam har långa blonda ögonfransar. Sedan påpekade SS det oxå. Dom måste ha växt på sig de sista dygnen.
Jag kunde verkligen se att hon var en FLICKA idag. Så söt med sina näpna drag.
Idag så jag även hennes nyfödda STORA  "blåa ögon" hoppas dom blir mellan bruna. På mig ser man inte slutet på färgen lr iris. Killarna har jätte fina mellanbruna ögon. Tiden får utvisa..
Hon har även börjat visa att hon vill hålla i ngt. Så som ett finger, nappen, snuttefilt lr ngn sladd.

Vår älskade stora Lilla tjej.
Idag vart vi tvunga att lämna över vårt rum till en annan familj i kris. SKITJOBBIGT!
Samtidigt som jag förstår. Miriam är ingen kris patient på det sättet idag.
Färdig packad och icke redo för hemgång råder nu!
Det som är bra är att jag lättare kan mysa med mina tre killar medans vi inväntar rum på familje Neo istället för Neo IVA.

Ja herre gud vilken måndag!

Psykologen 4

Hade ett tidigt lunch möte.
Och efter morgonens gråt attack och kollision med R var det nog behövligt.
Efteråt fanns lättheten och värmen mellan oss igen.

Det är sjukt svårt för mig att brottas med all oro och känslor, vånda,skuld jag har inom mig.
Känner inte att jag duger på ngt plan.
Känner mig värdelös rakt igenom.

Lillasysters hemska maskot

Hur kan personalen låta denna hänga inne på Neo.

Första prematur plagget!

Men jisses. Så liten den är. Miriams nya rosa body.
Det är storlek 40, ändå kan jag se att den är för stor för Miriam idags läget :) Till vänster ligger en body i stl 50-56.

Stort tack till våra gulliga grannar Malin och Magnus.

Förlorade sonen!

Så klart har jag inte förlorat honom men till och från känns det så.
Han är i sena tonår. Och tror att han vet och kan allt själv.

Efter sommar lovet valde han att flytta hemifrån på prov.
Han bor idag hos sin farfar.
Som bara nyttjar bostaden en till två ggr i veckan. Alexander behöver alltså inte se till att hyran eller elen blir betald. Men måste se till att det är fräscht, att det finns mat och att tvätten blir tvättad.

Men vad trodde jag, att han efter en vecka skulle sakna mig och det vi har hemma. ATT han skulle flytta hem igen som han gjorde förra gången.
Dom sista månaderna har det både vart spänt och irriterat mellan A,R  och mig såklart.
A tyckte att R var den elakaste och dummaste personen han träffat. Lr nja jag träffat.
Det är svårt att erkänna för sig själv. Men saken är den att A inte klarade av att vi ställde krav på honom. Han har uppfört sig omoget och på ett bortskämt sätt.
Då var det lättare för honom att INTE TYCKA OM R.

Jag har nu bott på KS i 3v. Alexander har hälsat på en gång. Han ringer inte självmant. Jag måste jaga honom via mb.
När jag pratade med honom i veckan fick jag veta att det var pga av att han är stressad, vårt sjuk,har mycket att göra mm.

Men idag fick jag veta att han skall hem på söndags mys, middag och film hos min syster.
Min syster som jag idag inte har ngn kontakt med.
Får jag vara ledsen och besviken över det.
Eller skall jag bara vara glad och tacksam över att det finns en vuxen person därute som han är trygg med och som har tid för honom.

En sak är säker. Jag saknar min Alexander.
Och det är inte alltid lätt att vara mamma.

Analys

Idag skall all min mjölk analyseras. För att se att skruttfia får i sig allt hon behöver. Min mjölk kanske bara innehåller kolhydrater. Om så tillsätter dom det som saknas. Typ mineraler och vitaminer.

Japp bara vänta och se vad provsvaret säger.

Familjens minsting

blir hela 2v gammal idag. Det firar vi med frukost på Hotel Anglaie.

Grymt gott!
Jag som igår var så glad över att jag endast har två kilo kvar till att vara tebax på vikten innan Miriam kom. Då vägde jag mig dessutom på kvällen och direkt efter middagen.

Men huva, nu får jag nog hålla mig borta från vågen i flera dagar då jag ätit för fler personer... :)
Men det är ju så gott och lyxigt med Hotel frukost.

Men som den ammande mor jag är, skriker boobsen att det är dags att fara tebax!
Jag kan inte se klok ut. Två jätte basukas och sprängande  ådrer över bröstbenet.
Och jag vill inte störa myset som R och K infinner sig i.
Men jag vill inte heller ha två blöta  tefat på min rosa top.

-grabbar, tacki tacki, men nu draaar vi!
-what?
-IT HURTS! A LOT!!!
-jaaa,ja (mumlade)

Dag 15

Miriam har ännu inte fått ngn biverkning av medicinen. Och inga pulsfall på hela dagen.
Och hon och jag satt känguru efter frukosten medans vi inväntade pappa R.

Vikten gjordes även idag. Skruttfia är tebax på födelsevikten. Bra jobbat Miriam!

Även jag har mått bra. Inga tårar eller ångest. Och jag ville hem självmant, plus poäng. För i vanliga fall så kommer påtryckningarna från Kuratorn och Rickard.
Men väl hemma var det både mysigt och skönt att få sitta i egen soffa samt äta hemlagad middag med nästan hela familjen. Två barn saknades ju :(

Så lördag dag summerar jag som en bra dag.
Skönt!

Firar!

Vet dock inte vad? Men kärleken och sonen kom till Neo med en princess stubbe idag.

Dag 14

En bra dag!

Trots starten!
Det är en obehaglig känsla att gå in på sal 4 efter en natts sömn. Jag vet ju någonstans att hon lever. Annars skulle vi fått ett samtal. Men när man kliver in på salen kan man mötas av stundes kaos.

När jag efter att sovit super bra och går in på salen, sagt God morgon till personalen hamnar jag mitt i ett kaos fyllt "puls fall" bereondes på att skruttfia fått ett apne fall.

Hon ligger där i sin kuvös, lugn och stilla. För stilla! Plötsligt är det personal runt kuvösen, ena SS frågar om hon skall larma. Jag kan se att pulsen går från 192 ner till 26. Till att det sedan står ingen puls alls! Jag tycker mig se att hon också ändrar färg. Och att armarna är slappa. Den andra SS ger henne då syrgas manuellt.
Och där plötsligt mitt i ett ovetande kaos ser jag hur Miriam gör den där nyfödda reflexen genom att hastigt försöka gripa tag med sina små armar rakt ut i luften.

SS säger sedan med glad röst "såg du vad fort och fint hon hämtade  sig 
- NEJ!!!

SITUATIONEN KÄNDES SOM TIMMAR! JAG SÅG BARA MITT BARN NÄST INTILL LIVLÖS. DÖD!
Jag klarade inte av att vara kvar. Utan vände på klacken och gick!

Men min dotter levde och jag visste någonstans inom mig att hon är i den bästa vården.

Så jag satte mig för att pumpa mjölk och vänta in min kompis Lis. Precis som om ingenting hänt!
Hålla Anna! Det är ok att reagera och gråta.
Min terapi och CHOCK utlösning kom sen via min vän och på  kurator tiden jag och R hade.

Skorpan har börjat bli medicinerad mot sin ductus. Förhoppningsvis kanske hennes puls på nästan 200 sjunker en aning då.

Jag och Miriam fick även vårt fredags mys! Sammanlagt satt vi 5,5 h tillsammans. Så mysigt!

Så trots starten kan jag somna lugn, trygg och harmonisk även denna kväll. Då jag har en mag känsla att vi 3 tillsammans kommer greja detta.

För 2012 börjar med att vi får hem vår dotter.

Utsövd!

Var helt slut igår när vi kröp ner i vår Neo säng.
Och i natt har jag sovit tungt och länge.
Sov ända fram till kl 7.
Bra jobbat Annapanna!

Dag 10,11 och 12

Dagarna flyter ihop. Jag har ingen koll på någonting.
Har jag varit hemma en sväng eller inte?
Sken solen eller har det regnat hela dagen?
Vad åt vi till middag?

Det jag dock vet är att jag gråtit och gråtit. Tvättat och spritat händerna en massa ggr varje dag. Pumpat ut flera ml mjölk.

KÄNT MIRIAMS PULS OCH ANDETAG UNDER MINA FINGERTOPPAR!

Och det räcker för stunden för att jag skall orka LEVA MELLAN HOPP OCH FÖRTVIVLAN dag ut och dag in på obestämd tid.

Skruttfia, jag älskar dig och dina två storebröder..

Förändringar

Man kan se små förändringar hos lilla Hjärtat var dag.

Hennes hy har ändrat färg. Hon är varken vit eller brun.
Hennes laguna hår håller på att försvinna. Istället har hon nu fullt med guld strån på kroppen. Även hennes mörka ögon bryn har ändrat färg till blonda bryn.
Rickard säger även att han ser guld strån på hjässan.
Hjälp, vad händer. Är det en liten albino vi fått.
Men visst, R är ju jäkligt blond. En vuxen lintott ;)
Eller är det helt normalt att det skiftar så snabbt på prematur barn..

Kanske man skall be läkaren ge Hjärtat lite solskydds faktor nästa gång de skall behandla  henne mot elaka Billy Rubin ;-) i

Sjukskriven..

Eller nja enligt FK är vi föräldrarlediga.. alltså hemma för vård av barn.
Tillfällig föräldrar penning heter det visst.

Igår fick vi våra sjukintyg. Så nu skall allt skickas in. Så man kan bara hoppas på att allt löper på bra!

Vi har ju hört skräck historier här på avdelningen.

Fader OKÄND!

Fick igår ett brev från kommunen. Dom ville veta om det finns ngn PAPPA till Miriam.

Idags läget har hon mitt efternamn och jag har ensam vårdnad.

Klart att Miriam har en pappa. En underbar sådan. Jag har ju alltid vart pappas flicka, hoppas att Miriam och Rickard hittar samma band emellan dem.

Hade vi vart gifta hade denna fråga aldrig ställts.
Viljan om ett äktenskap finns.
Jag måste bara komma i kapp ekonomiskt. Jag släpar fortfarande efter tuffa år som ensamstående mamma.

Så ett av målen för framtiden är ett bröllop, dock ett litet och intimt. Och då skall vi alla heta som pappa Rickard i efternamn.
Dock så kommer det kännas konstig efter som pojkarna heter efter sin pappa.

Delat läger!

Jag håller på Djurgården. Och pappa R på hemska råttorna.
Vi har tjaffsat om vilket lag lilla hjärtat skall få ditt medlemskap i.

R har hotat mig att kommer ngt kungligtt blått på  Miriam lr in i hennes liv skall han göra det tio ggr värre fast med hemska färger som gult och svart.

Idag har han vart hemsk och gått bananas..
Tror han på fullaste allvar att jag skall linda in vårt älskade Hjärta i en SVART GUL pläd.

Notera att jag inte ens kunnat skriva namnet på läget. Aldrig att det skall stå på denna sida.

Det gör ont!

När jag går in på Hundstallets hemsida.
Där hittar jag en underbar bild och text om MIN vovva.. Vill så gärna få tillbaka henne. Men vet att detta är för hennes bästa.

Namn: Chanel       
Ålder: 2 år   
Ras: Amstaff / Rottweiler   
Kön: Tik
Storlek: ca 55cm   
Vikt: 30kg   
Kan bo med barn: Äldre barn.
Kan bo med katt: Vet ej 
Kan bo med andra hundar: Ja   
Temperament: Sprallig och busig.
Övrigt: Chanel flyttade från Hundstallet vid 8v ålder men har tyvärr kommit tillbaka pga ändrade familjeförhållanden.
  
Vi söker: Till Chanel söker vi ett hem med intresse för aktivering. Chanel har mycket energi och älskar att få busa loss i rastgården. Hon njuter av sina skogspromenader och skulle vara glad av att få följa med på en jogging tur eller två.

Full måne.. samt dubbel seger!

Seger mot Holland i EM kvalet i onsdags. Nu är vi klara för EM 2012

Jag skulle eg vart med på Råsunda då jag via jobbets marknads avdelning vart med bjuden på "för middag" samt plats på långsida. Nice, Me lajkie!

Men "ändrade planer" lillans nedkomst. Gjorde att jag och Rickard missade matchen men VANN underbara "känguru" timmar på sal 4 på Astrids Lindgrens barnsjukhus.

Mardrömmar!

Dom återkommer dagligen.
Har precis vilat upp från en em lur.
I drömmen var jag ovaksam och hade lämnat Miriam i bilen. Vilket jag aldrig skulle göra. Plötsligt så uppmärksammar ngn att det inte står rätt till. Vi rusar till bilen och med nöd och näppe får vi ut vårt lilla hjärta.
I samma sekund dyker brandkåren upp. Och bilens eld flammor släcks.

Vad betyder drömmen? Har det med att jag klandrar mig själv för att hon inte fick ligga kvar i magen?

Skulle jag ha tränat mindre. Stressat mindre.
Skulle jag sagt nej då den där gyn kanditaten ville undersöka mig samma vecka jag blev inlagd. Hon gjorde lite fel, enligt läkaren kunde hon ha retat min livmoder etapp. Skulle jag ha puschat på att få mitt cerglace.

Ja frågorna är många och jag kommer aldrig få veta svaret.

Dag 9

Började med att jag fick besked om en tuff natt. Dom övervägde att ringa oss. Men kände att läget vart stabilt.
Eftersom lillan varit kinkig utan teamet hittat orsaken valde dom att sätta in antibiotika mot ev infektion. Samt sänka maten till 1ml så att hon hinner hämta sig. 

Så idag var första dagen med ett bakslag. Håller tummarna för att det inte håller i sig.

Kuratorn 3

Vad kan man säga. Många tårar!!!
Jag och Rickard hanterar sorgen,frustration,ilskan olika.
"ni har olika stilar"
Men det känns som om Elisabeth kommer hjälpa oss massor. Det är viktigt att vi är ett team. Nu och sen. Vi är ju en familj med tre barn idag.

Stolt!

Är idag extra stolta mamma till  Kevin som vart på sin första arbets interljuv idag.
Håller tummarna för att han får jobbet.

Lycka till gubben min!

Tufft!

Inatt hade Miriam en tuff natt med andings apne och pulsfall. Hon höll systrarna sysselsatta.

Men Miriam verkar tuff.
Nu ligger hon på mage och sover så sött och snuttar lite på nappen.

Ps.. syns hennes lilla valk som kommit bak i nacken.

Oro!

Idag tycks tårarna aldrig ta slut. Jag bara gråter och gråter.

Känner mig ensam, ledsen, orolig och besviken.

Nu har vi bott på Neo mer än en vecka. Precis börjat känna personalen. Vissa tycker jag så himla mycket om. Önska dom jobbade dygnet runt. Vissa har jag inget förtroende för och vill inte lämna Miriam ensam på salen. Ändå är dom alla proffs och vet vad dom gör.

Klart att jag är lycklig över att hon ligger på ett av världens bästa prematur sjukhus.

Vår älskade lilla Miriam!

Starkt

Och GOTT!
Jag älskar lakrits i alla former. Fick dessa av Rickard.
Mumma!

2,5 ml

Ja det var Miriams mål mängd. Men nu till kvällen har dom åter ökat på till 2,7.
Det blir många bajs blöjor för det som kommer in skall oxå ut :)

Sorg och saknad!

Av min mage! Kan tyckas konstigt. Men jag bara älskar att vara gravid. Nu när jag ser andra magstarkt kan jag nästan bli bitter. Även om jag aldrig skulle önska ngn annan den krisen som vi går igenom.

Nu har det gått en vecka. Och jag är tacksam för att kroppen åter fungerar.
Magen har dragit ihop sig fint. Såret läker.
Nu hann ju inte min mage bli så stor. Men jag hade hellre nu suttit med en degig och soft mage än att utsätta lilla Miriam för den kamp för LIVET hon gör var dag.

MIN ÄLSKADE LILLA UNGE! DU ÄR SÅ VACKER OCH STARK. VI FINNS MED DIG HELA VÄGEN!
ÄLSKAR DIG MASSOR!

Kollektiv!

Jag har aldrig bott i en studenlya, än mindre i en student korridor.
Men nu så lever vi här i vårt gemensamma kök och vardagsrum.

I lördags kväll hade vi Rickards kompis Linus här på lite helgmys. Åt gott, skratta och log för en stund.Kändes jätte konstigt.
Men det var himla trevligt.

Dag 7

Samma procedur varje morgon. Runt 4 tiden då alla sover är jag uppe och smyg kikar lite på dottern innan jag sätter mig för att pumpa.

Imorse fick jag nästan ut 2 hela dl. Och det är skönt nu när skruttfia är uppe i 2,2 ml per dygn.

Dessvärre har jag knappt fått vara inne på salen idag. Än mindre sitta med henne i famnen. Då jag fått en infektion igen. En av mina återkommade ögon inflammationer. Jätte jobbigt.
Men jag hoppas att morgon dagen blir bättre.

Vi smet även förbi Söder Sjukhuset för att heja på Rickards mamma som blev inlagd för hjärtinfarkt samma dag som Miriam kom. Fy vilken läskig miljö.

Mötte även upp Kevin i Solna centrum. Jag är på jakt efter en STOR och bra amnings BH. Det gick dessvärre åt pipan. Får hämta lite ork och åka in till City ngn dag.

Så dag sju, har vrt en bra dag. Vi firade Miriams första vecka. Herregud så mycket som har hänt.
Jag är så stolt över hennes kämpar vilja.

Stora framsteg!

Som vanligt är jag och Rickard osynkade i tiden. Han är vaken sent och jag är uppe med tuppen.
Det kanske iofs är ngt bra!
Lite att gå i skift för Miriams skull.

Kl 06 var jag inne hos lilla Skorpan.
Hon låg där i sitt lilla bo och skrek. Hon var inte alls nöjd med situationen.
Hjärtskärande att höra hennes kvid.
Enl SS hade hon lite gas i magen. Oj oj, samma dilemma som med mammas Laktos mage. Mitt Lilla Hjärtat. Tur då att SS kunde hjälpa Miriam att lätta på trycket.

Idag har jag även hjälpt till med tvätta Skorpan. Först bakom öronen och sen på halsen. Läskigt.
Sen fick mamma ta sin första bajs blöja. Stora framsteg.
Jag var också med då vi bytte CPAP. Det är dock ngt jag kommer vänta med att göra om. Riktigt läskigt med pulsfall mm.

Miriam fortsätter vara kritiskt stabil. Idag har dom ökat på maten. Nu är hon uppe i 1,2. Duktig tjej.
När vi är inne och kvälls nattar henne får vi veta att hon åter är på väg upp igen. Nu låg vikten på 683 istället för 650 som den var på igår.

Även pappa har fått sitta känguru idag. Så söta ihop. Men även jag och Miriam satt i 3,5 så mysigt.

SKITIGT!

Medans jag förberedde mig för att sitta känguru igår kväll så passade Rickard och Kevin på att pyssla om Lilla Hjärtat.

Vilken suprise då det vart premiär för hans första bajs blöja någonsin.
Tänk att torka stjärten på en mini mini. Det finns knappt någon rumpa, bara skin och ben. Och samtidigt försöka hålla i ett par fågelben. Ingen lätt uppgift.
Men han gjorde det med bravur.

Storleks skillnad.

En normal binda, kontra Miriams blöja.

Fredags mys!

Fram till igår kväll så har fredags mys vart umgänge med nära och kära. Kanske lite tacos, chips och cola.

Jag fick inget fredags chips. Men jag fick den BÄSTA FREDAGEN NÅGONSIN!
JAG OCH MIRIAM FICK VÅRT FÖRSTA FREDAGS MYS!
VI FICK SITTA KÄNGURU!!!

Jag fick sätta på mig en sjukhusrock. Vara naken, inte ha ngt på överkroppen.
Väl på plats i den gröna vilstolen la dom Miriam bröst mot bröst.
Jag kunde känna hennes puls.
DEN UNDERBARASTE KÄNSLAN!

Men också skrämmande, jag vågade knappt andas.. räknade hennes andetag. Mitt hjärta stannade nästan.. då Miriam gjorde sina helt normala andnings uppehåll.
CPAPen avgav ett sövande ljud. Jag ville somna in, men vågade inte. Tänk om ingen skulle veta eller förstå att en andningskris uppstått eller att ngn av sladdarna åkt ur.

Men det var 2 underbara timmar.
Jag kunde pussa hennes år. Känna hennes varma hud. Jag kunde höra hennes röst. JAG KUNDE KÄNNA ATT HON VAR VERKLIG, JAG KUNDE KÄNNA ATT HON ÄR MIN!

Medans vi satt där så kunde jag prata med mitt barn. Jag fick för första gången säga att "jag älskar dig Hjärtat" utan en glasbur emellan oss.

Jag berättade för henne hur kommande "fredags mys" kommer se ut, här på Neo. Men framför allt då hon kommer hem.

"Hur vi skall mysa ihop på soffan i pyamas under filten, för att sedan borsta tänderna,  fläta håret, och sedan avsluta med att högläsa ur sagoboken"

Med en hand om hennes lilla rumpa, och med med ett finger i hennes lilla hand. Gjorde mor och dotter upp en pakt.
Jag och Miriam har en liten hemlis!
Vi har satt upp ett delmål.

Jag och Miriam avslutade vår "gosa stund" med:

GUD SOM HAVER BARNEN KÄR, SE TILL MIG SOM LITEN ÄR.
VART JAG MIG I VÄRLDEN VÄNDER, STÅR MIN LYCKA I GUDS HÄNDER.
LYCKAN KOMMER, LYCKAN GÅR.
DEN GUD ÄLSKAR, LYCKAN FÅR!

Jag är inte troende. Men vid de tillfällen som jag var som mest depp. Läste jag denna högt. Jag bara känner att jag måste fortsätta.. för i de sista minuterna nere på förlossningen innan snittet spelades just den låten upp som går i ngn svensk POP variant.

KARMA! :)

CPAP

Skorpan har inte längre någon respirator hjälp. Men hon får hjälp att andas med en CPAP. Den är kopplad till hennes lilla mini näsa.
Eftersom tuben i halsen är borta så kan jag äntligen höra henne.

UNDERBART men hjärtskärande på samma gång.
Så liten, tunn och skör. Ändå har hon ett dovt och ganska hest skrik. Och om hon protester!
BL säger att hon har temprament. MIN DOTTER, det kan jag aldrig tänka mig :) vem skulle hon ärvt det ifrån.

Dag 5

111006

Vaknar upp ensam. Rickard sover tungt.
Natten var tuff för oss båda. Jobbiga besked igår kväll.
Vad händer nu?
Kommer Miriam klara sig? Lider hon? Vilka men får hon?

Kl 7 är jag inne hos henne. Säger god morgon. Hon ser annorlunda ut idag :) Det har skett ngt.
Det är en liten person.
Hon är så fin.
Får veta att hon nu får 0;5 mgr mat. "det är mycket"

Fortsätter att pumpa. Vänster bröstet har kommit igång. Men plötsligt så kommer det blod ur högra bröstet. Aj, vad är fel nu då :(
Får senare på dagen veta att det har med att göra att min brösttratt är för liten. Byter och blodet försvinner. SKÖNT!

Pappi får sin första sov morgon. Han behöver den. Har svårt att få kontakt med honom.

Dagen fortsätter tungt. Dom första slitningar mellan oss kommer fram. Vi bråkar till och med i samtals rummet.
Men ngn stans på vägen möts vi. Och till natten så somnar vi tätt och omslingrade ihop.
Vi är ett föräldrarteam!

Miriam - fortsätter Kritiskt Stabil.
Syrgasen har ökats på igen. Duktus gör det jobbigt för henne.
Nytt ultraljud görs idag igen.
Maten har ökats på från 0,5 till 0,7.
Duktig tjej!
För att vara extra krånglig så kissar och bajsar hon ner hela boet så att personalen skall ha ngt att göra.
Gulsoten är tillbaka. På med brillorna igen.
Idag har även Miriam fått ligga i våra händer. MYSIGT!!!

Kuratorn 1

111004

Rullade in med rullstolen.
Började sedan med presentation.
Av oss två samt Elisabeth och hennes elev.

Fick väl ut en del. Iaf många tårar.
Efteråt kändes det ganska skönt. Men har svårt att öppna upp sig för ngn man inte känner.

Men en ny tid är inbokad till nästa tisdag.

Dag 6

111007

Var uppe med tuppen. Redan kl 4 var jag upp och kikade in hos lilla Skorpan. Brösten spände ngt fruktansvärt. Hela 70 ml kom ut.
Kröp ner i sängen igen, visste att klockan skulle ringa vid halv 7.
Farfar kom vid 8. Mys

VINST 1 Miriam fick vid lunch komma ur sin respirator!!! LYCKA! Men vi är medvetna om att efter bara ngn timma, dag eller vecka kan hon hamna i den igen. Och då skall vi inte se det som ett nederderlag. Utan som en VINST för de dagar hon vart fri. VINST nr 2 Miriam och jag har suttit känguru för allra första gången. Så läskigt och helt UNDERBART det var på samma gång. VINST 3 Miriams mat är nu uppe i 1ml. Duktiga tjej. Storebror Kevin var även förbi för att säga Hej. Han fick då ta del av att ta temp, blöjbyte mm. Pappa Rickard fick ta sin första bajsblöja. Den var han inte beredd på då han öppnade den. För mig kan han fortsätta med dem :)

Systraskap!

Idag kom min väninna Lis förbi. Vi skulle ta en lunch.
Så mycket hon och jag gått igenom. Hon kan omöjligt förstå vad jag /vi går igenom just nu. Men på samma gång förstår hon min ledsamhet, sorg och kamp, eftersom hon känner mig så väl.

Väl på plats nere i entrén var det hur stökigt och jobbigt som helst jämfört med lugnet och tystnaden inne på sal 4.
När man lever inne på Neo så är man i en egen liten värld/bubbla. Tiden utan för har stannat.

Jag fick lite uppdatering om den yttre världen.
Ganska skönt att slippa oro, cpap, ductus, syrehalt,PLING mm för en stund.
Samtidigt så hade jag på samma gång svårt att ta in allt.
Mina tankar skenade iväg. Och landade hos Miriam.
Var Rickard inne hos henne nu? Hade han fått höra ngt nytt?
Jag kände samtidigt hur jag ville avsluta lunchen för att hellre gå upp och "gosa" och pumpa mjölk då brösten spände.
Och på vägen förbi sal 4 viska "jag älskar dig Hjärtat"

När lunchträffen var slut var det ändå jätte skönt att få ha träffat Lis. Och någonstans behövde jag det nog.
Det vart många tårar som föll från oss båda.

Kort visit.

Farfar har varit här och kikat på Skorpan.
Vilken chock för honom!
Tyvärr så låg Miriam och sola. Så hennes glasögon skymde hennes vackra drag.
Samt att det även var  fuktigt i kuvösen.
En temp på 32,8. Så man såg kanske inte så mycket.

Men Bertil vart rörd och nöjd.
Han ville nog lära sjuksyrrorna ett och annat. Han hade läst på massor om prematur barn sa han :)

Han lämnade Skorpan med ett smile. Stolt över ett första möte med sitt barnbarn.

Långväga besök.

111006

Farfar Bertil kommer ned för att få träffa sitt barnbarn.
Tiden är så skör. Vi vet inte vad som händer i morgon.
Så farfar åker från Piteå till Sthlm på en dag.
Jag hinner träffa honom hemma i lägenheten först. Vi bestämmer att han skall få träffa Skorpan i morgon bitti.

Eftersom jag är hemma på kort visit. Myser vi lite med Kevin och äter samtidigt pizza i köket.
Lyx på hög nivå.

Forskning!

Vi blir förfrågade om vill vara med i en prematur forskning.
Ett forsknings arbete mellan Karolinska och USA / Universitet Yale.
Klart vi är med!

Jag och Rickard svarar på frågor. Lilla skorpan lämnar DNA prov.

Hemska människa!

Efter en lång kamp med mycket dricka, katrinplommon, parrafin medicin ger jag upp och får lite hjälp på traven med min mage.
När stunden väl är inne kan jag lova att sjukhusväggarna el dörrarna inte är tjocka nog, så känns det lite jobbigt att kärleken ligger precis utanför.
"Du tänker inte på miljön du" när han hör vattnet rinna hos mig.
- kanske inte just nu! Fräser jag tebax!

Jag har ju ingen aning om hur lång stund detta kommer ta. Så modern som man é hänger mb med in i på toa.
Å då, hemska människa uppdaterar han sitt drag under vår gemensamma nya fajt i WF, appspelet som går under namnet Alfapet.
Han fick tolv poäng genom att skriva "bajsar"

Han é super nöjd.
Där sitter jag på toa med rosiga kinder :)
Hemska människa säger jag!

Pain!!!

Idag hjälpte BM Birgitta mig med att dra av detta plåster.
SMÄRTA!
Men enl henne och R så ser allt super fint ut. Vi får väl se om 10 månader då vår plan är att leva i bikini till vardags. Vi vill åka till antingen Spanien, Asien eller Sydamerika i ca 2-3 månader under föräldrar ledigheten.

Men om man har ett prematur barn kanske det är mer infektions känsligt utomlands. Lillan kommer i första hand. Tiden får visa om vi får skjuta på resan.

Mitt Hjärta är borta!

Igår då vi kom upp från IVA så hade mat tanten städat bort privata saker från mitt bord.
Hon hade slängt mitt Lycko Hjärta samt Miriams mjölkbehållare och etiketter.
Vad i H vete. Mina små små viktiga ting. Tårar...
Visst behållarna gick att ersätta likaså etiketterna. Men mitt Hjärta!
PANIK!

Samma dag som vi plussa så köpte jag en rosa orkideé. Symboliskt för det liv som skulle vårdas och gro inom mig. Och som en lycko blomma fram till KUB och RUL. Lever blomman, lever Skorpan.
Jag är rätt duktig med att få den blomman blomma om gång på gång.

Nu ligger vi på KS. Utan sten och blomma. Herregud, hur skall detta gå.
Rickard sa "att visst stenhjärtat är borta, men det är ersatt med ett annat HJÄRTA en trappa ned"

VISST ÄR DET SÅ! Vårt underbara Hjärta.

Idag fick R och jag välja ut en blomma från morfar Göran. Det vart en ny vit orkidée i en jätte fin kruka. Så fin! Tack pappi!
På botten ligger en NY vit lyckosten från Rickard.
Jag kommer bära den i min ficka.. men bara till låns. Jag hoppas då att den skall ge mig lite styrka, glädje, hopp och LIV.
Men eftersom den är riktad till Rickards dotter hoppas jag den skall ge Miriam:
TUR, STYRKA, LUGN, FRID, HARMONI, LÄTTNAD, KRAFT, LIV, HOPP, VILJA och mycket annat.

Stackars sten och bära på så mycket krav.

Men det känns ganska okej igen. Nu innan jag somnar kommer jag pussa och säga godnatt till stenen, en symbol/gest som är avsatt till min älskade Miriam.

Snuttefia!

Världens minsta napp. Iaf i mina ögon.
Så sött!

1:a presentationen!

Jag ringde ner till Neo idag.

-Hej, det är Anna.. Mmmmmiriams mamma.
-Förlåt vad sa du?
-Hej, mitt namn är Anna, och jag är mamma till Miriam.

Vilken känsla, rodnad,tysthet mm.
När andra pratar och säger, flickebarnet, lilla flickan, er dotter här på KS så har jag svårt att ta in det.
Jag har ingen dotter!
Jag tror känslan vart den samma om vi fått en son. Eftersom kontakten mellan mig och barnet vart brutet vid förlossningen. Och senare av hennes kuvös. Det är en vägg emellan oss.
Men känslan är säkert förstärkt av att det är en flicka.

Jag har alltid velat ha en dotter. Då banden från min egen rycktes ifrån mig som två åring då jag adopterades från Brasilien.
Och att min adoptiv mamma sen dog då jag var 16.
Men kärleken och längtan till barn har alltid betytt mest. Ge mig 4 söner och jag hade vart lycklig.
Efter min jobbiga historia med upprepade missfall så har det bara och alltid HANDLAT OM ATT FÅ ETT FRISKT BARN!

Jag såg framför mig hur det låg en liten ljus Carl Adam Viggo i magen. Med drag lika med vår kung Carl Gustaf då han var liten. Busig blick och med stora hårlockar. Fast i en mulatt färgad nyans så klart :)

Men nu ville ödet annorlunda. Jag vart en tjej mamma oxå.
Och jag kan bara känna stolthet och glädje över mina söner och min dotter.

Dag 3

En BRA DAG!
MEN vilken natt.
Herre gud så ont jag haft i magen. Jag låg och kved, växelvis grät i min ensamhet.
Men pappa Rickard fick nog sin första ordentliga nattsömn på nio nätter. Jag märker att han är sliten. Blå för att han snarkar. Och det gör han bara då han druckit.
Tog  i natt min sista morfin spruta. Med nöd och näppe att man klarade av dagen.

Jag somnar till och vaknar upp av en märklig mardröm. Rickard och hans kvinnliga kollega hjälper på ett brutalt sätt till att döda utrotade jätte sköldpaddor. Inte likt honom. Han skulle inte röra en fena på ngt djur. Istället skulle det vara likt honom att donera till forskning. "vad betydde den drömmen"

Efter morgon rutiner och en fortsatt strejkande mage så åker vi ner till vår dotter.
På plats är hennes läkare. Han förmedlar topp nyheter. Miriam har/hade ingen blödning i hjärnan. GUD SÅ SKÖNT!
Infektions provet har sjunkit. Och hon har fortsatt att kissa och bajsa. Maten i magen har runnit undan. Men det är ändå lite "ett steg fram och två bak" tills dom hittar mängd volymen för hennes lilla mage.

Jobbet med att få in ny sond via hennes hand, arm, upp mot hjärtat gick bra.

När vi är nere för att säga godnatt så hör och häpna så har hon fått en napp under em. Men herregud den är ju större än hennes hand men ändå så liten. Enl hennes team så är hon redan duktig på att snutta.

Jag och R har oxå fått träffa kuratorn Elisabeth idag. Känslomässigt jätte jobbigt. Tårarna sprängde innanför ögonlocken. Svårt och omöjligt att hålla tebax.
Men vi fick hjälp med lite av varje. Bla hur försäkrings kassan fungerar.
Ny tid är bokad om en vecka igen. Inom ngn dag är det dags för psykologen här på KS.

Jag har varit duktig på att gå idag. Dock inga mer svimnings attacker.
Bröstpumpningen löper på bra. Vet ju att mjölk mängden inte har med bröst storleken att göra. Jag är ju lite av modell större. Ko ljuver skulle jag själv säga.. alla här är så förvånade över mängden, samt färgen jag bidrar med. Är ju bara på dag två. Mjölken är fet och knallgul. Rena "gulddroppar" som Miriams läkare sa :) Så många andra Neo barn kommer bli glada över vad Miriams mamma bidrar med till bröstmjölks banken.

Vi har små pratat lite om dagen idag. Vi är så lyckligt lottade att vi vunnit ytterligare en problem fri dag med vår dotter. Hon är så duktig som kämpar så hårt.
Vi älskar dig lilla skruttfia / mamma och pappi.

Magtrubbel!

Dom som känner mig väl vet att jag har problem med magen och så har haft sen jag var liten. Vart inlagd på Roslagstulls sjukhus mellan 1a och 2a klass. Det var en pers.
Ända sen jag vart liten har jag vart mjölkallergisk. Det är en stor skillnad mot att vara överkänslig mot Laktos.
Visst idag kan jag välja att fuska ngn ibland. Men det har sitt pris och kostar i smärta.

Sen jag vart inlagd på förlossningen den 24 sep har jag bara vart på toa en gång. Efter operationen igår vart jag smal för ngn timme. Men nu ser jag ut att vara i 8:e månaden.
Det gör så ONT! Tarmarna fyllda och övredelen av buken med luft.
BM klämde på min mage och jag började gråta.
Bara att släppa på trycket. Prutta på du. Om du vill kan du få en ventil som "pyser" ut det hela"
-Kommer du "vissla från ändan då" säger min älskade dumsnut. Hm det där hjälpte inte ääälskling.
-Jag bryr mig inte PRUTTA på du, så ler han.
Om så skulle, skall jag ha ett kontrakt där han aldrig får nämna eller retas om detta tillfälle igen :)

Men å andra sidan. Vad gör det? Vi har delat så mycket sista tiden ihop. Oro, vånda och nakenhet.
Han har vrt med då BM satt kisskateten, samt bytt min binda, torkat mig mellan benen, hört mig svara på frågor kring flytningar, vart med då de undersökt mig vaginalt. Han har sett mig kissa i becken och lite till.
Så jag kan just för stunden inte bli mer NAKEN!
Men innan vi hamna här kunde jag inte ens kissa utan att låta vattnet rinna :)

Så imorn så kanske jag vågar vissla högt för min Älskling. Ljuv musik från sal 4 på KS/BB avd :)

Amma!

Idags läget är Miriam för liten för mina ljuver.
Men mitt mål är att kunna amma henne längre fram.
Idag får hon min råmjölk VIA en sond.
Jag har börjat pumpa idag med 3h mellanrum. Jag har redan mycket råmjölk på dag ett och personalen är förvånade.
Men så vår det även med sönerna.
Jag väntar och hoppas att det rinner till vilken dag som helst.

Blomsterhav!

Idag har vi fått blommor!

Först från storebror Alexander och hans flickvän Mikaela fick vi en jättefin rosa bukett.
Sen kom ett blommogram från farmor och farfar i Norrland. Ytterligare en jättefin rosa bukett med texten " av er kärlek skapades en prinsessa"
Och till sist kom storebror nr 2 med mammas favorit "vita liljor"

Besök!

Idag fick jag underbart besök av sonen Alexander och hans flickvän Mikaela.
Så stor och vuxen han ändå är.
Dom kom med rosa blommor och ett set med Miriams första egna ROSA tjejkläder.
Så fina!
Vi hann prata om allt möjligt. De ville så klart träffa lilla syster. Men endast de I familjen får vara inne på Neo. Så nästa gång kanske.

Dag 2

Idag vaknade jag med ett lugn. Inte ett ljud från Neo. Det måste betyda att allt är ok.
Sömnen var väl inte den bästa, då BM kommit med morfin el penicillin titt sin tätt. Så max 2h i stöten har jag fått sova. Men så är jag ju små barns mor igen :)

Direkt efter frukosten ville vi ner och säga "God morgon Hjärtat"
Sagt och gjort proceduren med sprita, tvätta noga, sprita påbörjades innan vi fick gå in på sal 4 på IVA Neo på KS.

Och där låg hon. Vårt lilla Hjärta. Lite trött. Hon hade hunnit med att få bli tvättad, vänd, ny spolning av sond, samt BAJSAT!
SKITBRA! Sa överläkaren! Innan kvällen var slut hann hon bajsa två ggr. Duktig tjej och pappa upp i dagen :)

Vi fick oxå veta att hon för stunden inte får syrgas. Förutom då de jobbar med henne. En av barnläkarna berättade att hon minsann har temprament. Då de tvättade Miriam visade hon att kunde sparka och boxas. Så hon förstod att jag känt av henne i magen.

Jag och Rickard har också fått lägga en stilla hand på hennes rygg. Då vart hon trygg och visade grip reflexer. Jag kunde idag KÄNNA hur hon hade ett "tag om mitt finger" Likaså pappa R.

Dessvärre så har hon fått gulsot. Så nu ligger hon och solar med mini solglasögon och UV lampa.
Miriam har även börjat få bröst mjölk. Så jag pumpar som en mjölk kossa just nu.

Efter mötet med hennes egna läkare och sjuksyster fick vi lite svar på en del av våra frågor. Jag och R är sjukskrivna fram till Januari.
Vi står i kö för ett Neo rum.
Vi fick veta att Miriam är stor för sin vecka. Att hon är duktig och stark.
Att hon idags läget ev har en mindre blödning av graden 2 av 4 på hjärnan. Helt normalt och ok enl läkaren.

Så dag två summerar jag som BRA. Bara goa ord från Neo. Men vi ställer inte så höga krav på vår LILLA dotter, vi inser och ger henne tid. Det innebär Bra men även dåliga dagar. Precis så som pappi och mamma har ibland.

Älskar dig underbaraste dotter. Och glöm aldrig att Jag och pappi kommer finnas där för dig under din tuffa resa.
Styrker Kramar till dig / mamma

Mor och dotter!

Min LILLA skatt med ett nätt tag om pappi!

Mammarollen!

Helt underbart. Trots vissa motgångar och nu på sistone lite tonårs bråk. Men jag har älskat mamma rollen varje minut.

Mamma har jag vart sen jag var 21 år gammal.
Då kom:
Alexander. Han är född på BF 930101 och vägde 4450g 54 cm
Sen kom:
Kevin. Han vart igång satt v.37 och föddes akut med snittt 950301 och vägde 4150g 52 cm
Och nu slutligen kom min efter längtade tjej.
Miriam kom med akutsnitt v26 och vägde 740g

Alla mina 3 underbaraste barn. Gemensamt har dom att de alla tre fötts med en massa mörkt hår samt på samma BB.
Alla tre har fått gulsot.
Alla tre har varit starka vid födelsen.

Jag Älskar er mina underbaraste verk,  Alexander, Kevin och lilla Miriam / Mamma

Förlossnings berättelse 2

Nu är jag på väg ner till förlossningen medans Rickard packar ihop vårt rum.
Vi möts inne på rum 9.
Får jätte bra vård och förvarning om att stoppas inte värkarna blir det snitt pga fotsäte.
Jag har fortf värkar så BM fyller på med flytande Bricanyl.
Vid det här laget är vi så trötta att vi båda somnar in och sover i 1,5h.
Vaknar upp med värk och mardröm.

Det är fullt på förlossningen så vi blir om flyttade till rum 4.. ett rum med radio, jo jag tackar.
Rickard håller koll på mina värkar. Klockar och håller reda på styrkan.
Han nämner inget fõr mig men har tydligen reagerat på att Skorpans hjärtljud vart lite höga.
Jag får nu när kl är ca 13 en ny Bricanyl spruta. Men inte den heller hjälper. Syster kommer in och sätter på en kisskateter.
Väldigt skönt men ofräscht. En genomskinlig påse. Som med tiden blir gul och varm i sängen.

Nu kommer förlossnings läkaren in. Och medd att de upptäckt att jag fått en infektion och Skorpan inte verkar må så bra. Jag måste förlösas inom 2h.
Snitt och operation är bokat.
GRÅT OCH FÖRTVIVLAN överlägger min kropp. Rickard tröstar. Jag klarar inte av att stötta honom. Men han befinner sig oxå i chock och sorg. Vad är jag för en flickvän?

Jag hinner tänka, vi kommer alltså  få ett söndags barn. Men herre gud Skorpan är för liten.

Förlossnings berättelse 1

Jag vaknar upp söndag morgon kl 05 av att jag är kissnödig. Efter toalett besöket så kommer första sammandragningen ganska snabbt.
En till och ytterligare en till med ca 15 m mellan rum. Rickard larmar BM. Jag får då två alvedon. Förstår ännu inte varför? Jag är ju risk patient. Innan har jag var gång fått Bricanyl direkt. Rickard är på direkten orolig. Nu tilltar värkarna. Nu med 10 min emellan. Han klockar som en sprinter tränare. Jag vill inte störa personalen. Men Rickard ringer på klockan. Jag får då Bricanyl i tablett form. Äntligen! Det hjälper inte, värkarna kommer med 7 min. BM menar nu att det kan ta tid innan tabletten kickar in. Rickard köper inte det. BM ger med sig och vid 5 min emellan får jag även en spruta samt en vaginal undersökning. Jag får gå intill undersöknings rummet.
Nu upptäcks att hinnblåsan tittar fram i slidan. Blodprov och larm ner till förlossningen. Jag RULLAS ut från undersöknings rummet.
NU ÄR JAG RÄDD!
Jag börjar gråta och skaka. Ric

Och vi är på väg ner till förlossningen.

Knäppa jag hinner tänka "men rummet då" Vår betal TV, alla saker, mina blommor mm. Vi är ju strax tebax. Kan dom inte "paxa rummet åt oss"
Ja herregud säger jag bara om mig själv..

TACK!

JAG OCH RICKARD VILL TACK ALLA VAR OCH EN SOM HAFT OSS, SKORPAN, MIG OCH RICKARD I SINA TANKAR.

ERA UNDERBARASTE VARMA OCH PEPPANDE ORD! DE HAR BETYTT SÅ MYCKET!
TILL ER SOM ÄR ANONYMA MEN ÄNDÅ GJORT AVTRYCK PÅ MESTIS SIDA. TILL ER VILL JAG GE ETT EXTRA STORT TACK!

SÅ MYCKET KÄRLEK!

FÖDELSEDAG!

Igår firade jag, Rickard och resten av familjen vår lilla  dotters Tyra Anna Saga el Miriam Saga Annas födelsedag!

*111002
740g

Med en massa mörkt hår, stark och en riktig liten kämpe från första andetaget!
Samtidigt så liten och så skör!
Så underbar och fin!
Och bara våran Lilla tjej!

Älskat henne från plusset 110503.
Men nu är oron, maktlösheten och KÄRLEKEN till henne enorm och obeskrivlig.

Förlorat!

Tårarna rinner längs min kind.
Jag har förlorat kampen. Proverna visade på en infektion.
Vi kommer förlösas inom 2h med snitt då bebis ligger i fotsäte.
Herre gud Skorpan väger ju mindre än ett mjölk paket.
Jag är så rädd!

Fan!

Vet att man inte får svära, men jag är både ledsen och arg.
Kl 5 i morse startade första värken efter ett kiss besök. Först med 15 min emellan, se 10, 7, 5 och sedan bara ngn minut emellan.
Har fått hjälp att hålla tebax dessa.

Läkaren ville sedan kika hur jag påverkats av detta. Från att gått in i undersöknings rummet vrt det skjuts tebax i sängen ner till förlossningen. Så här ligger vi nu. Förberett för ett ev kejsarsnitt då Skorpan ligger i fotsäte.  Om förlossnings teamet inte lyckas stoppa allt o tid.

Sängläge var order sen innan. Men nu får jag inte ens kissa själv. BM var precis inne med ett kissbäcken. Men herregud vad händer när jag behöver göra nr 2 :(

Ja nu är det bara att vila, avakta och se om vi blir föräldrar idag den 2 okt.

SKIT!

Ute skiner solen.  Medans jag ligger inne. Oduschad och allmänt ofräsch. Orkar inte bry mig.
På utsidan fortsätter underbara lördag. Hos mig står tiden stilla.

Hemma åt dom mys frukost med färskt bröd och hempressad jucie.
Jag fick två knäckebröd skivor med ost och halvljummet te.

Lunchen idag var under all kritik. Vidrig är ordet. Italiensk pasta. Hm vart då?!
Men jag skall inte vara bitter. Utan tacksam att allt upptäcktes i tid. Och att jag får super vård av all super go personal. 

KS vecka 1

Skorpan:

Mestadels så har Skorpan legat i säte. Sparkar och kickar där h*n inte får eftersom hinn säcken tittar ut. Måtte h*n inte ta hål på blåsan.

Jag:

Började med en mindre blödning i fredags 110924. Den har kommit och gått under veckan. Jag blev inlagd pga av jag var öppen 3cm i övre livmoder munnen.
Hann få två kortison sprutor för utveckling av Skorpans lungor. Står nu på medicin som skall lugna livmodern. Propp medicin. Samt ngt för magen som slutat fungera.
Fick huvudvärk som biverkning av Adalat tabletten. Men dosen är nu justerad och värken borta.
Blir fortsatt sjukskriven med liggläge då senaste UL visade sig att jag även öppnat nedre munnen. Enl läkaren kan cervix sluta sig igen. Men jag får inte gå upp lr åka hem förrän mini måttet är på 2cm.

Mål:

Inte föda förrän 1a oktober.

Övrigt:

Haft besök av barnen och Rickard. Samt vännen Camilla.
Fått blommor från bådas våra jobb.
Choklad från Rickard.
Samt böcker från Camilla.
Och har redan hunnit tröttna på sjukhus maten.
Men jag är peppad. Detta kommer gå skitbra!