Mammadagar

Jag pratade igår med en vännina som oxå går hemma med en liten.
Hennes barn är precis som Skruttfia 6 mån gammal.
Så sida vid sida går våra mamma dagar sakta men säkert slut.
Skillnaden på oss är att hon redan är trött och klar med sin mamma ledighet. Iaf i skallen.
Hon kommer att vara hemma i ytterligare ett halv år. Men önskade så att hon kunde kasta in handduken och börja jobba nu.
Hon har känt sig trött, ensam och isolerad. Att vara mamma ledig är inte hennes grej.
Och alla är vi olika. Det måste inte vara underbart bara för att man är mamman. Att längta efter vuxen stimulans är ju helt normalt.

Nu kan hon inte börja jobba. Då föräldrarna inte kommer dela på ledigheten mer än max en månad vid dagis inskolningen.

Vi är så olika. Jag är tvärtom. Njuter var dag. Vill inte alls jobba och missa dyrbar tid med mitt lilla hjärta. Jag älskar bebis tiden. Jag älskar mamma ledigheten.

Visst jag har en annan energi. För jag är inte trött om dagarna då vårt lilla hjärta sover om nätterna. Vet inte hur det är att nattvaka med ångest var natt. Gossarna var lika enkla som Skruttfia.

Jag är inte isolerad. Mina dagar ser oftast olika ut. Jäkt och stress vissa dagar bara för att komma iväg med all packning i kombo med att hushålls sysslorna skall vara gjorda.
Mot vissa dagar då det bara är lugnt hemma mys. Jag och hjärtat bestämmer själva.
Att vara mamma känns lätt för mig. Och om det skulle vara lätt att bli mamma för mig skulle jag lätt planera in bebis nr 4 ;)
Men bara tanken gör mig rädd.

Miriam är ett litet mirakel. Jag får njuta fullt ut av henne.

Om allt går som det ska så har jag nästan 22 månader kvar på min mamma ledighet.
För mig är det ren och skär lycka!
Jag hoppas att jag kan smitta av mig lite energi till N nu i vår.
Så att vi får så mysigt och framför allt så roligt som det bara går i 6 månader framöver.