Djupa känslor!

Jag hälsade ju på jobbet i fredags. Då fick Camilla hålla i Skruttfia.
Jag passade då på att ta en bild på dem båda.
Underbar bild!
Bilden som visar samspelet mellan dem båda väckte minnen till liv.

Enorma känslor bubblade upp.
Fast Camilla inte förstår så har jag så mycket att tacka henne.
Ett osynligt stöd!
Hade Camillas blogg varit en bok hade man sett hur sönder läst den var.
Och på vilka sidor som jag fastnat på.
Så väl hemma i soffan var jag bara tvungen att skicka ett par rader till Camilla som löd:

Tack för igår.
Vill bara att du ska veta att du, Adam och Gabriel betytt jätte mycket för mig genom min och Miriams tuffa resa.
Dina berättelser om Adam. Din oro, förtvivlan, sorg men också en oändlig massa kärlek och STOLTHET till denna underbaraste lilla guld hjässade gosse.

Att sedan vidare få följa er och er LYCKA och kärlek till er underbara Gabriel. Mäktigt!
Hans utveckling och sprudlande personlighet gör mig glad.
Allt detta har stärkt mig!
Bilden på dig och Miriam är enorm. Den gör mig glad. Din kärlek, glädje till alla våra små behövande småttingar LYSER i dina ögon.

Underbart!
Tack Camilla!