Började ok, blir väkt av BM. Jag och Rickard har sovit i en säng i natt. Anteckna sjukhus säng på ca 90 cm och med min buk operation :)
Ömt, trångt men mysigt.
Jag hade så himla jobbiga mardrömmar att jag inte klarade av att sova ensam..
Kliver upp, fortf öm i magen men för var dag kommer jag igång snabbare.
En snabb kaffe. Sedan ner för att säga Godmorgon till skruttfia.
Väl nere kommer bara bra rapporter.
Efter frukosten far Rickard hem för att tvätta medans jag flyttar ut. Vi har fått Neo rum 9.
Vi hejar på lite föräldrar. Vi ingår nu i en för oss helt ny, NeoVärld.
Jag fortsätter att pumpa. Det har inte riktigt kommit igång än. Men skam den som ger sig. Jag kviterar ut en mjölkpump.
På em kommer Kevin för att säga Hej. Vi tre tillsammans äter middag i familje rummet. Mys!
Idag får jag se Miriams ansikte och drag för första gången.
En liten pappi näsa. Lite snea mamma ögon.
Så liten och näpen! Och så fin!
Dagen har vart lång. När vi bara skall iväg för att säga godnatt möts vi av läkare Naanek. Han vill berätta öm de hemska nyheter de upptäckt via UL på hjärta och hjärnan idag.
Miriam har fått en blödning av grad 3. I ena hjärnbalken. Hon har även klaff problem. Men man kan inte ge medicin eftersom hon har sin blödning.
Katastrof, jag vill inte tro på honom. Rickard tänker genast på framtiden. "jag vill inte ha ett paket" jag känner "jag vill inte förlora mitt barn"
Och där inne på sal 4 kämpar vår lilla dotter.
Vi somnar tätt ihop. Omslingrade med massa tårar.
Ömt, trångt men mysigt.
Jag hade så himla jobbiga mardrömmar att jag inte klarade av att sova ensam..
Kliver upp, fortf öm i magen men för var dag kommer jag igång snabbare.
En snabb kaffe. Sedan ner för att säga Godmorgon till skruttfia.
Väl nere kommer bara bra rapporter.
Efter frukosten far Rickard hem för att tvätta medans jag flyttar ut. Vi har fått Neo rum 9.
Vi hejar på lite föräldrar. Vi ingår nu i en för oss helt ny, NeoVärld.
Jag fortsätter att pumpa. Det har inte riktigt kommit igång än. Men skam den som ger sig. Jag kviterar ut en mjölkpump.
På em kommer Kevin för att säga Hej. Vi tre tillsammans äter middag i familje rummet. Mys!
Idag får jag se Miriams ansikte och drag för första gången.
En liten pappi näsa. Lite snea mamma ögon.
Så liten och näpen! Och så fin!
Dagen har vart lång. När vi bara skall iväg för att säga godnatt möts vi av läkare Naanek. Han vill berätta öm de hemska nyheter de upptäckt via UL på hjärta och hjärnan idag.
Miriam har fått en blödning av grad 3. I ena hjärnbalken. Hon har även klaff problem. Men man kan inte ge medicin eftersom hon har sin blödning.
Katastrof, jag vill inte tro på honom. Rickard tänker genast på framtiden. "jag vill inte ha ett paket" jag känner "jag vill inte förlora mitt barn"
Och där inne på sal 4 kämpar vår lilla dotter.
Vi somnar tätt ihop. Omslingrade med massa tårar.
Åh vad jag känner med dig när jag läser det här! Känns det konstigt att läsa det nu när det gått ett tag?
SvaraRaderaJa lika väl som det känns främmande (ngn annans berättelse) så känns det som om det vore igår.
SvaraRaderaMinns detaljer. Likaväl som att vissa är borta och jag och R fyller i åt varandra.
Det har varit en vidrig resa samtidig som den varit häftig på ett sätt som bara en premis förälder förstår.
Att se livet växa dag för dag mitt framför ögonen på en är speciellt. Jag minns dagen då jag sätt i timmar med kameran i beredskap. Systrarna hade sagt att hon öppnar ögonen villken dag/timme som helst nu.
Och jag fick med det på film! När Skruttfia öppnar ögonen för allra första gången.
Försiktigt och trevande. Blink blink.. Två jätte stora svarta klot kikade rakt in i min själ och mitt hjärta.
Å att få sitta med sitt sköra barn lika litet som en fågelunge mot sitt bröst i v30, i timtal å som då andas helt av sig själv utanför livmodern efter att ha haft respirator och cpap. Det är enormt!
Så klart att jag önskar att vi gått 40v och Skruttfia sluppit kämpa för att få leva. Men livet ville annat.
Nu är hon här och vi tre, mamma pappa barn är verkligen samman svetsade "for life" Vårt älskade lilla mirakel!
Din blogg och några till premisbloggar är min förldragrupp! Så skönt att det finns fler som upplevt samma sak och vet vad man pratar om. Det är skönt art känna igen sig helt enkelt! Missade ju den vanliga föräldragruppen och på Neo delade jag bara sal med mammor som inte pratade svenska. Min franska är inte heller nåt att skryta med! :)
SvaraRadera