Jag har befunnit mig mellan kärleken, dottern, hemmet, sonen och pappi!
Helgen har varit slitsam. Jag har pendlat mellan Neo rummet och hemmet på Råsis.
Rickard ställde upp och tog det stora lasset. Nästan alla skötningar och matningar.
För att jag och pappi skulle få kvalitets tid ihop.
Men det har känts i hjärtat. Seprations ångest.
Jag har dessutom sovit hemma två nätter i rad. Det kommer dröja innan jag gör det igen.
Nu i efterhand så är jag jätte lycklig över att pappi träffat Miriam och att vi alla fick mys tid ihop.
Men jag gjorde det för Rickard och de andras skull. Att jag grät på insidan satte jag åt sidan.
Men man ska alltid göra det som är bäst för en själv om det inte sårar andra på vägen.
Så nästa gång följer jag mitt hjärta.
Och vågar att säga nej :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna