I lördags hade jag och den förlorade sonen lite egen tid hemma på Råsis.
Bara han och jag.
Så mysigt!
Det behövde vi båda. Skönt att kunna vädra känslor men också skönt att veta att han fortfarande behöver sin mor till och från.
Att jag alltid behöver honom är ingen nytt eller konstigt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna