<p>Ja det kan ju varken jag eller Skruttfia äta.<br>
Men så igår hämtade Rickard ut mjölkfri modermjölksersättning på apoteket.<br>
6 burkar för 200kr. Utan recept hade varje burk kostat ca 200kr styck.<br>
Så tack tack, svenska skatte systemet.<br>
Jag hel ammar äntligen M på heltid.<br>
Det är inget som kommit gratis. Vi har fått kämpa både hon och jag.</p>
<p>Började amnings träna henne då hon var i v 31.<br>
Stackars liten. Mina stora ljuver <br>
"up in her face" <br>
Hon så liten, bröstet så stort. <br>
För att vi ens skulle ha en chans, fick vi av barnmorskan en amningsnapp. Den var räddningen för att M ens skulle få grepp.<br>
Sedan fick jag börja med att göra avdrag på sonden. Först 5, sen 10, 15, 30 ml.</p>
<p>Känslo mässigt låg jag slash vi hela tiden efter.<br>
Eftersom Skruttfia sondades så vart hon aldrig riktigt hungrig mellan matningarna. Lägger man oxå till lat så får man fram en profil på M. <br>
Dom andra preemi barnen i korridoren var exemplariska, vaknade och skrek alltid före nästa mål.<br>
M sa inte ett pip. Oron växte.. det är ngt fel på mitt barn.<br>
Nejdå sa personalen.. hon är bara omogen. <br>
Omogen, så många ggr vi fått höra det som förklaring på alla hennes avikelser.</p>
<p>När jag trott och känt, tjoho. Nu flyter det. Men sedan lagt henne på vågen vi fick ha hemma pga av SABH. Fick jag till min förtvivlan veta att efter 20 amning hade hon inte fått i sig ett gram.<br>
Då har man ganska lätt till tårarna.<br>
Stackars Skruttfia, kämpat så bra. Men noll belöning.</p>
<p>Så många ggr har jag velat ge upp. Innan vi åkte hem drog barnmorskan sonden på M eftersom hon tog flaskan så fint.<br>
Hm, nu i efterhand inser jag att det var det dummaste jag kunde gjort.
Man ska inte blanda päron och äpplen.
Självklart ville Skruttfia hellre ha flaska. Då rann det snabbt! Och hon behövde inte jobba.
Och någonstans kände jag att "om hon nu kämpat så duktigt på Neo i 12v kan hon då inte få bestämma själv hur hon ska äta sin mat"
Men den goda tanten på BVC peppade mig och framför allt visade mig vägen.
Så vi behövde aldrig ge upp. Klart att det nu i efterhand är bra att vi kämpat. Då jag själv anser att det är bra både för mor och barn.
Det är enkelt, snabbt och bekvämt.
Jag pumpade ur all flask mjölk, bökigt och omständigt, men om vi kört på ersättning från början så hade matstunderna blivit minst lika mysiga. Och bonusen hade varit att pappi kunnat fortsätta ha samma nära kontakt.
Nu är iaf ersättningen hemma. Och den har vi mest för panik situationer, likt den vi hade förra veckan då jag var på Ica. Men det är en helt annan story.
Och som ett komplement. Kanske ngn kväll här och där. Men jag är liiite lite rädd för att blanda päron och äpplen igen nu när det går så himla bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna