Igår var det dags för RS vaccin.
En timme innan ska embla plåster på. Hm till min fasa upptäcker jag att jag inget har. Panik.
Man är ombedd att ta både plåster och alvedon. Men eftersom Skruttfia varit så duktig har vi hoppat över alvedonet.
Så när jag upptäcker att plåstererna är slut har jag inte ens mixtur att ge henne.
I paniken inser jag att jag får rusa till KS i förtid.
Väl på plats drygt 30 min innan avtalad tid får hon iaf två plåster. Klart det kommer gå bra. Killarna tog vaccin utan embla. Hon har iaf fått en mini dos.
När det är dags för sprut stick, och Katarina och Margareta sitter på varsin sida om mig och Skruttfia som sitter gränsle i mitt knä, kryper ångesten upp inom mig.
Skruttfia tittar och ler med stora ögon mot Katarina, Skruttfia har ingen aning om det fasansfulla som är på väg att inträffa.
Då systrarna tar var sitt lår är inte Skruttfia med på noterna. Hon spänner sig. Så vi vänder henne inåt. Mage mot mage.
Och så hör jag som så många ggr förr: 1, 2, å 3! Och vardera stick i varje lår.
Och herregud vad Skruttfia skriker. Hon skriker som hon aldrig har gjort. Spänner hela kroppen. Gråter hjärtskärande. Jag gråter också. Vad har jag gjort. Utsatt mitt lilla hjärta för smärta pga av slarv.
Det är knappt att bröstet tröstar henne. Hon snuttar. Men avbryter till och från för ett par hjärtskärande tårar.
Jag kommer aldrig mer utsätta vår sessa för onödig smärta.
Jag kan inte lova att smärtan uteblir, men jag kan lova att minimera den.
Till slut gick jag och vår trötta sessa hem.. som belöning fick hon sitt första barbie plåster. Ett av många. Nått i magen säger att vi kommer ha fler girly plåster hemma!
Mitt älskade lilla hjärta! Är så stolt över dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna