Tiden

Springer ifrån mig.
Igår var det precis en månad sedan vi kom hem från Neo.
Som jag hela hösten ville att tiden skulle jäktas på. Ville hoppa över nutiden för att kliva in i framtiden och låta dåtiden vara ett minne blott.
Men vips så gick tre månader på IVA och Neo.
Och lika fort om inte fortare har tiden gått hemma.
Tiden här varit fylld med knepig amning, 3 mjölkstockningar,mjölkallergi, sjukhus besök, oro men också enormt med GLÄDJE OCH LYCKA! Älskar att få vara små barns mamma igen.

På KS ville jag att Skruttfia skulle växa i rekord fart. För det betydde framgång och frisk bebis.
Idag vill jag skynda långsamt.
Jag vill ha min bebis, liten. Har inget behov att längta efter att hon ska kunna sitta, krypa, gå eller ta smakisar.
Däremot ser jag fram emot den dagen hon börja le och känner igen oss. Att vi har det där samspelet mellan oss.

Finns det ngt mer underbart när ens hjärta är ny vaken och bara ler med hela ansiktet när man lutar sig fram och säger hej lr god morgon.

Nej Skruttfia får vara liiiiiiten bra länge nu när hon är här för att stanna!