Psykologen

Imorn skall jag och Skruttfia promenera till KS. Vi har tid kl 11 hos Maria. Lr hm jag menar JAG har tid ;)
Jag har inte träffat henne sen Lucia.
Jag har hanterat det bra tycker jag. Och jag tycker själv att min så kallade förlossnings depression relaterad till mitt prematur barn har stannat av.
Jag har inte längre mardrömmar om döden. Lr att jag dödar mitt eget barn genom olika olyckor.
Jag har idag knutit starka band till Miriam. Och jag tycker idag att hon är söt och den vackraste av alla bebisar.
Det känns helt underbart. Idag är jag mamma på ett naturligt och ett självklart sätt.

Lycka!

Men timmarna med Maria har gett jätte mycket. Hon har även hjälpt mig att tolka och reda ut en liten del av mitt förflutna. Min mammas död, saknaden av mina båda systrar. Skammen över en jobbig ekonomisk period. Inte helt lätt att inse och acceptera att man ekonomiskt gått in i väggen men ändå måste försörja två barn egen hand "lov" för ens barn borde bara bestå av glada tankar, jag kunde istället få ångest över att ekonomin nu inte skulle räcka till frukost, lunch och middag.
Eftersom gossarna inget fick från skolan. Men vi klarade oss igenom den perioden oxå.
Jag har även bearbetat att jag levt med en man som misshandlade mig.
Jag förstår idag vart min konflikt rädsla bottnar i. Och jag har idag verktyg som gör att jag lättare kommer kunna hantera mitt jobb lr vänskaps banden när det blir lite tufft.

Allt detta tack vare psykologen Maria... nja så enkelt är nog inte livet! ;)
Men jag är idag ärlig mot mig själv och mina närmaste.. det räcker bra långt ;) Samt att jag idag får ett enormt stöd från min älskade sambo och underbara barn!