Det är förvisso mitt riktiga jag. I allt stå hej kring dottern har jag i mellanåt glömt tid och rum för allt annat. Familj och vänner.
Båda sönerna och även Rickard har kommit både i andra och tredje hand.
Även om förklaringen finns där så är det absolut inte okej.
-mamma, du frågar inte längre hur jag mår?
-jag frågade visst hur det gått för dig i skolan idag!
-ja, men du frågade INTE HUR JAG MÅR!
Ord som kom från min älskade Kevin för några veckor sedan. Och det stämmer när jag både tänker och känner efter. Han och bland annat Alexander har fått stått i skym undan. Med både egen tid, närhet, ömhet och prat stunder.
Jag har en glad, öppen och ärlig relation till mina gossar. Pratar i stort sett om allt, sex, drömmar och känslor. Vi har oftast jätte roligt tillsammans. Eftesom jag fick dom så tidigt så är jag både mamma och vän.
Men nu skall jag skärpa till mig. Jag skall göra mitt bästa för att prioritera alla i familjen och vännerna också.
För igår gjorde jag bort mig rejält. Har en klump i magen nu. Jag sårade nämligen en liten tjej.
Inte så liten längre.
Min älskade lilla guddotter blev igår 10 år gammal. En magisk siffra. Och jag glömde bort att ringa och gratta!
Allt fokus på amning, sova igen tid samt läkarsamtalet tog all energi från övriga världen. Inte ok!
Så nu gäller att göra om och göra rätt. En grattis häslning per tfn i em och sedan är gäller ett rejält grattande på hennes kalas. Det är då jag kommer med ett paket och masssa kramar.
GRATTIS I EFTERSKOTT ÄLSKADE AMANDA! Vi ses nästa lördag :-)