Terror

Kl 05 vaknar jag till av ett upprepade irriterande ljud!
För en stund trodde jag att det var sonen Kevins väckarklocka.
Kliver upp för att skälla.
Mörkt kallt och dragit, vidrig med andra ord. Halv vägs till sonen märker jag att ljudet inte alls kom från hans rum.
Utan ljudet, som kom stötvis och i  upprepade intervaller kom från gatan.
Närmare bestämt 5 tr ner. En parkerad bil stod och larma.

Irriterad kröp jag tebax till mina älsklingar i hopp om att somna om.
Men icke då!
Fick snällt ligga och lyssna på deras tunga och djupa andningar.

Nu så här ngn timme senare. Inser jag att man borde ha reagerat lite mer. Kanske till och med agerat!

Jag får åter skylla på att jag är en trött småbarns mamma!