Hök öga

Min lilla Skruttfia är tydligen tvärtom hela tiden.
De sista dagarna har hon istället för att gunga så mycket på knäna och rullat omkring börjat att åla sig fram.
Först lite trevande, men för att nu få upp farten lite granna!
Om det är bråttom, ja då gäller super duper rullningarna. Lite likt i ngn Ninja film där dom rullar smidigt som attan.

Och jisses. En ny värld har öppnat sig. Nu är sladdar, trappan och div andra saker jätte intressant.
Nu kan jag verkligen inte lämna henne i en sek utan tillsyn tills dess att hemmet ät mer babysäkrat.

För andra kanske detta är en fjutt i rymden.. jag förstår. Jag har ju två fullt normala killar sen innan. Dessutom gick båda då de var dryga 9 månader.
Men nu med Skruttfia.. detta är så stort!
Min lilla hybrid! BEBIS/BARN
För ettåringar är ju inga bebisar. Dom är ju små mini människor. Ett litet barn!

Vissa rörelser och mycket av hennes motorik är ju likt en äldre bebis någonstans mellan 9-12 mån.. Men då hon ställer sig upp och går med stöd eller då hon sitter i knät och tecknar att hon vill sjunga Imse, ja men då är hon ju ett litet barn!
Mitt barn!
Den allra vackraste lilla dotter man kan få!
En flicka med:
Stora och nyfikna bruna ögon, böljande mjukt mörkt hår, små knubbiga små fötter, veckiga armar  och än knubbigare ben. Runda kinder med en liten smil grop på ena sidan.. amorsbåge, plutande rosa läppar tillsammans med ett underbart skratt!
Det är inte klokt, men texten ovanför är  MITT BARN! Min och min familjs lilla MIRAKEL FLICKA!