Mitt egna 2012

 Då var det gångna året klart så som många skriver eller uppdaterar på bloggar och FB mm.

• Jag inser att jag trots all motgång haft ett bra år. Det började så klart med att vi fått hem vårt lilla knyte på dryga 2400 kg.Att vara mamma utanför Neos trygga väggar gick bättre än jag hade kunnat tro. Visst vi fick hjälp i början av SAHB. Lika med att hemsjukvården kom hem och tittade till oss. Till en början var dag innan dom fasade ut oss. Jag kommer nog bära med mig minnena hur jag slet med amning och ställde klockan för pumpning och matning om nätterna länge till. Jag inser vilket starkt psyke man ändå har haft. Nu i efterhand är jag faktiskt stolt över min egen och Rickards insats. Om man inte varit prematur förälder förstår man nog inte oron och framför allt stressen det har kostat oss. Men vi hade lyckan att ta hand om en liten flicka som gick från drygt 2400 kg till knappt 12 kg. Hon har varit ”tro hopp och kärlek”

Jag hanterade vissa egna svårigheter.

• Jag har under året fått hjälp med och framför allt kommit till insikt om mig själv med hjälp av min psykolog och kbt terapitant. Det har faktiskt hjälp massor. Varit lite omvårdnad av själen. Jag tror bla det gjorde att separationen från min syster gick lättare än vad jag vågat drömma om. Vi träffas inte mer idag. Men Jenni kommer trots besvikelser och tårar alltid att vara min syster.
• 2012 var året som jag blev helt skuldfri. Jag har inte suttit i skuldfällan för att jag handlat som vissa personer gjort på Lyxfällan. Nej jag gjorde felaktiga val tidigare i mitt liv, jag var hemma länge med gossarna det gjorde att jag inte började jobba ordentligt förrän jag var fyllda 30. Fyllda 30 utan Universitets studier gav ingen lyx inkomst. Så när jag blev helt ensam med gossarna var mina fasta utgifter större än inkomsten. Ganska snabbt utan ekonomiskt stöd från gossarnas pappa låg jag så mycket efter att jag eg aldrig hade en ärlig chans att komma igen. Och att ha skilt mig mm gjorde att jag kände mig så misslyckad att jag inte förmådde att ta hjälp från ngn. Inte ens min far. Mitt vuxna liv var helt enkelt en katastrof! Jag levde i ett destruktivt förhållande med en man som misshandlade mig fysiskt.  Han var helt galen! Han misshandlade mig vid ett tillfälle bland en massa människor. Bland mina egna jobbkompisar då vi hade en julfestavslutning i stan. Pinsamt!?  Mycket!!! Jag kan än idag inte förstå att jag inte sjukskrev mig dagen efter. Jag satte på mig smink och har nog aldrig sett så mycket ekparkett ngn gång. Jag ville inte möta ngns blick. När dagen var slut och alla gått hem kunde jag inte hålla bubblan längre då min dåvarande chef Eva frågade hur jag mådde!  Tårar var då ett faktum. Jag som aldrig gråter! Det var mycket som fick lida bla jobbet och relationen till några av mina vänner. Jag var ofta glad iaf och det var äkta. Då jag alltid haft förmågan att lägga locket på.. dumt så klart. Men under tiden som jag träffade Rickard så sprack bubblan. Korten på bordet! Naket och fruktansvärt jobbigt!  Men jag blev helare och faktiskt lycklig igen!

Jag fick uppleva glädje och lycka genom andra.

• Under hösten 2012 fyllde min älskade dotter 1år. Väldigt stort och hon döptes samma helg!
• Under 2012 hann jag även med att få åka utomlands en vecka. Sol och bad i härliga Turkiet tillsammans med 2 av mina kära. Vi bodde på ett lyxhotell. Kusadassis enda 5* hotell. Det var första gången jag bodde på all inclusive anläggning. Jag kan helt klart tänka mig det igen.. men kanske mer vart annat år!
• Min först födde son blev självständig även i mina ögon. Han tog studenten, klarade uppkörningen och har nyligen köpt bil.
• Min far tog ett tufft beslut att sälja huset i Höör som jag förknippar med hela min barndom.
• Skruttfia han även få en till kusin vid namn Jonathan.
• Jag fann nya vänner genom Miriam. Jag och Rickard umgås regelbundet med Neo Jonathans föräldrar Anders och Joulianne. Allt från babylek, middagar, träning, babysim mm. Vi har nu bokat en stuga för lite skidåkning i början på mars. Mycket spännade! Sen fann jag även Anette och Elly samt Cislett med sin Benjamin. Och självklart umgås jag till och från med hela vår tajta Neo grupp. Sen har jag också funnit en viss trygghet i olika prematur forum. Mammor jag aldrig träffat. Men värde sätter deras öppenhet och värme!
• Ett bröllop fick vi också gå på! Magnus och Camilla var så vackra!
• Stora och lite dyrare investeringar gjordes i ny säng och en stor ny soffa tömde blivande hus kontot lite! Men inte så att det stoppar vårt hus köp!

Egentligen finns det inget jag ångrar med 2012 men det fanns stunder som jag hade klarat mig utan. Under 2013 hoppas jag finna inre frid att njuta av att bara vara mamma till alla mina tre barn och så klart en mjuk och kärleksfull sambo till Rickard. 

Jag hoppas att vi förblir friska och att jag kommer få se Miriam gå samt prata med oss. Jag hoppas även vi kommer iväg på vår resa till Asien på ca 6-8 veckor. Ett plåster på såret att få vara föräldralediga utomlands tillsammans. Jag hoppas att vi hittar vårt dröm hus! 

Jag hoppas även att Kevin klarar sitt körkort i början på mars. Jag hoppas att pappa hittar sitt dröm hem i Värnesborg innan året är slut.

Jag hoppas helt enkelt på ett super bra år!