Lycka som varar!

Ja säg den lycka som varar för evigt!
Efter den underbara pepp jag fick av Neo mottagningen så blev jag liksom lugn på insidan.
För första gången ett äkta lugn. Inte ett på klistrat för att omgivningen säger till mig att "allt kommer att ordna sig"
Utan det var äkta och jag kände inombords
Skruttfia är PERFEKT och med tiden kommer allt vara super.

På Neo visade ju Skruttfia att hon minsann visst kunde krypa och jag såg det med egna ögon.
På kvällen då vi kommit hem överraskade hon oss även med att sätta sig själv på rumpan från magläge. Detta är ngt hon lyckas med till och från.
Sen avslutade hon med att toppa allt dagen efter genom att KRYPA baklänges.
Detta gjorde hon i två dagar. När jag sen i helgen var ute och åkte skidor med en annan premis mamma så berättade jag denna lycka.
Så stolt jag var!

Men som jag nyss sa, säg den lycka som varar för evigt!
Tror du inte lilla rackarungen skrämmer sin mor genon att helt sluta krypa igen. Ja, hon rullar ju på, vaggar på knäna och lyfter armen som en camelont till och från.
Så lika snabbt som att fara ner för en lång rutschkana lr lite mer likt hastigheten på ett stört lopp under vinter OS.
Rakt ner och nere på studs!
Så känns det gällande min förgågna lycka och oro!
Åter igen är jag tebax i samma träsk. Oro träsket!

Visst någonstans inom mig vet jag att Skruttfia kommer att gå och röra sig fritt som andra barn! Jag måste bara ge henne tid. Men vägen dit är totyr liknande!