Inställt

Dagens träff på Tittut är inställd pga sjukdom.
Våran förkylning så klart!

Visst idag är hon bättre än igår. Men det är väldigt infektions känsliga barn på Tittut så vi vågar inte chansa.
Suck och stön!
14 dagar till nästa tillfälle! Bara att hålla ut! :(

Sjuk

Med andra ord SJUKT GLAD!

Sjukling

Skruttfia är fortfarande sjuk. Men idag är hon mera pigg mot de övriga hängiga dagarna.
Men host attackerna och snoret som rinner som en fontän är detsamma!

Läckage

Vilken morgon!

Börjar med natten från hell! Skruttfia har haft host attacker minst en gång i timmen. Och som mamma ledig får man ta ALLA passen.

Sen går R upp kl 06. Och det var inte direkt dans möss i köket. Nej snarare en elefant patrull! Och ändå var det bara Kevin och R.
Och vi ligger så klart vägg i vägg.
Så klart att liten vakna. Men när ens dotter sjunger för en kan man inget annat än att le och göra välling.

Men med dagens första kaffe kopp och en snorig Skruttfia i knät så kanske en olycka inte var så oväntat.
Men det var inte kaffe jag fick på benen.
Nej, Skruttfia valde att kissa sin varma morgon urin på lilla mamma då jag bytte på henne i knät.
Nice, både tröja och byxa blev blöta.
Men vi räddade soffan :)

Astrid Lindgrens Barnsjukhus

Skruttfia sover djupt efter ett tufft nattpass på akuten.

Jag vaknade upp till att hon inte kan andas. Väcker hennes far.
Efter några minuter utan bättre resultat packas hon ner i åkpåse och åker i ilfart till akuten.
Livrädd att hon skall sluta andas och dö ifrån oss.
Får vård inom någon minut då hennes besvär är prioritet 3.
Systern bakom disken hade direkt hört att det var falsk krupp.
Herregud, förkyld i 2dagar räckte tydligen.

Men mitt i allt kaos ler vi!
Väl inne på vårdrum, vem har inte hand om just Skruttfia.
Jo iva systern som jobbade dagen hon föddes. Och hade hand om hennes första kritiska tid.
Vad världen är liten. Tänk att just vår kontakt sköterska bytt avdelning och jobbade i natt.
Det var kul både för henne och för oss. Vi hann med lite återblickar och prat om dags formen mm.

Det blev en hemsk upplevelse som sluta superbra. 

Resande fot

Då var vi på väg norr ut. Har precis lämnat Uppsala.
Vi ska ha en mysig skid helg tillsammans med premis Jonathan m familj.
Dessutom skall våra män delta i Harsa loppet.

Bilen är proppad med en massa junk. Att jag aldrig lär mig :)
Men det blir ju lite med 3 uppsättningar skid kläder.
Lager 1,2 och 3.

Men då vi reser till Malaysia i juni så kommer packningen vara lätt.
Visst kommer vi få ta mer än våra 40 l ryggsäckar vi hade sist.
Men inte mycket mer än så!

Hon utmanar ödet!

Öppna förskolan

Sång stund på öpnnis.
Blir extra effekt fullt med en baby skallra i handen då vi sjunger "vi kan lira i ett babyband"

Verkligen kul att se hur roligt Skruttfia har det bland andra barn.
Och jag börjar känna mig mer normal med min dotter.

Hök öga

Min lilla Skruttfia är tydligen tvärtom hela tiden.
De sista dagarna har hon istället för att gunga så mycket på knäna och rullat omkring börjat att åla sig fram.
Först lite trevande, men för att nu få upp farten lite granna!
Om det är bråttom, ja då gäller super duper rullningarna. Lite likt i ngn Ninja film där dom rullar smidigt som attan.

Och jisses. En ny värld har öppnat sig. Nu är sladdar, trappan och div andra saker jätte intressant.
Nu kan jag verkligen inte lämna henne i en sek utan tillsyn tills dess att hemmet ät mer babysäkrat.

För andra kanske detta är en fjutt i rymden.. jag förstår. Jag har ju två fullt normala killar sen innan. Dessutom gick båda då de var dryga 9 månader.
Men nu med Skruttfia.. detta är så stort!
Min lilla hybrid! BEBIS/BARN
För ettåringar är ju inga bebisar. Dom är ju små mini människor. Ett litet barn!

Vissa rörelser och mycket av hennes motorik är ju likt en äldre bebis någonstans mellan 9-12 mån.. Men då hon ställer sig upp och går med stöd eller då hon sitter i knät och tecknar att hon vill sjunga Imse, ja men då är hon ju ett litet barn!
Mitt barn!
Den allra vackraste lilla dotter man kan få!
En flicka med:
Stora och nyfikna bruna ögon, böljande mjukt mörkt hår, små knubbiga små fötter, veckiga armar  och än knubbigare ben. Runda kinder med en liten smil grop på ena sidan.. amorsbåge, plutande rosa läppar tillsammans med ett underbart skratt!
Det är inte klokt, men texten ovanför är  MITT BARN! Min och min familjs lilla MIRAKEL FLICKA!

Kusadassi 2012

Sitter och rensar bland lite bilder. Hittade då ett par fina från vår semester vecka!

Nej tack

Så trött jag är på Skruttfias mat fasoner.
Vill man inte smaka..

Ja då vrider man bara huvudet, kniper med munnen.. OCH LER PILLIMARISKT åt mamma!

Fin lunch

Idag bjuder pappa R på fin lunch.
Så nu sitter vi på en av Fazers  restauranger.
Sen väntar gemensam lek på Tittut!
Som vi längtat!

Skruvat och hårfint

Korkskruvar, lockigt + borste lr kam = trasselsudd.
Alt afrokrull

I ny tvättat  och torrt tillstånd så påminner Skruttfias hår om pappas svenne hår.
Mjukt och följsamt.

I blött och fuktigt är det hennes egen stil.
Lockigt och bångstyrigt.

Kammat lr efter ngn timme lek så är mer mammas stil.
Afro och hopplöst!

Vad skall det bli av min dotters hår!
Det är rakt uppe på hjässan men trassligt i bakhuvudet.
Så det är lätt att sätta tofs lr spännen.
Men håret där bak vill jag bara raka bort.
Vissa dagar kan jag bli tokig på detta.

Men.. Såklart att jag njuter av Skruttfias hår. Hon har ju massa hår!
Det är underbart då hon ligger i min famn och myser och jag kan sitta och dra fingrarna genom hennes lockar!
Kärlek!

Mensa baby

Haha, jag har min lilla Mensa baby här hemma. Nja baby är det inte längre förvisso. Utan istället vår lilla Mensa flicka.

Skruttfia må vara sen motoriskt men hon knappar in med hästlängder på att vara smart!
Hon har ju tidigare visat att hon snappar upp då vi pratar med henne. Sätter man dessutom till handling eller tecken så sitter det bara där utan träning.

Jag sjunger väldigt mycket för Skruttfia. Ofta samma visor. Så klart får hon som alla andra barn höra Imse Vimse Spindel.
Gissa vad hon gör vår lilla älskade dotter. Jo hon höjer händerna och och gör olika rörelser som är hennes Imse visa.
Så himla sött! Jag och R sjöng den visan tillsammans med Skruttfia hur många ggr som helst igår. Man ser i hennes smile hur stolt hon är över sig själv.
Trots allt så är hon ju bara ett år precis!

Så trots hjärnskadan så förstår hon massor samt olika kommandon..
Som när vi säger "sätt dig ner" "stå upp" vinka hej då mm.
Men som mamma är det nog mest underbart då man frågar henne "vart är mamma, pappa eller Kevin"
Hon kikar runt, hittar personen, pekar och ler!
Så även om hon säger mamma till en massa saker så vet hon verkligen vem mamma är!
Det är ju JAG! LYCKA!

Lycka som varar!

Ja säg den lycka som varar för evigt!
Efter den underbara pepp jag fick av Neo mottagningen så blev jag liksom lugn på insidan.
För första gången ett äkta lugn. Inte ett på klistrat för att omgivningen säger till mig att "allt kommer att ordna sig"
Utan det var äkta och jag kände inombords
Skruttfia är PERFEKT och med tiden kommer allt vara super.

På Neo visade ju Skruttfia att hon minsann visst kunde krypa och jag såg det med egna ögon.
På kvällen då vi kommit hem överraskade hon oss även med att sätta sig själv på rumpan från magläge. Detta är ngt hon lyckas med till och från.
Sen avslutade hon med att toppa allt dagen efter genom att KRYPA baklänges.
Detta gjorde hon i två dagar. När jag sen i helgen var ute och åkte skidor med en annan premis mamma så berättade jag denna lycka.
Så stolt jag var!

Men som jag nyss sa, säg den lycka som varar för evigt!
Tror du inte lilla rackarungen skrämmer sin mor genon att helt sluta krypa igen. Ja, hon rullar ju på, vaggar på knäna och lyfter armen som en camelont till och från.
Så lika snabbt som att fara ner för en lång rutschkana lr lite mer likt hastigheten på ett stört lopp under vinter OS.
Rakt ner och nere på studs!
Så känns det gällande min förgågna lycka och oro!
Åter igen är jag tebax i samma träsk. Oro träsket!

Visst någonstans inom mig vet jag att Skruttfia kommer att gå och röra sig fritt som andra barn! Jag måste bara ge henne tid. Men vägen dit är totyr liknande!

Till Mirris Neo kompisar på KS

20130111 = Korr 1 år
Idag var vi på ett års kontroll på Neo.
Dom var så nöjda och positivt överraskade gällande Skruttfias utveckling.
Enligt dem hade de varit lite oroliga för Skruttfia på korr 6 kontrollen.
Tur att man inte får veta allt ;) Jag hade ju dött!
Enligt Neo så är hon i fas på de flesta punkterna trots hennes uppförsbackar som dom sa..
* Grad 4 blödning
* Cp skada / lätt spastiskt     höger ben
* Synskadad 
Lite sen motorisk men tidig mentalt och grym förståelse.

Glatt förvånad blev jag också då dom ANSÅG att Skruttfia KRYPER! VA???!
Ja enl dem, inte så fort och inte bästa tekniken ÄN! 
-men kryper gör hon mamma!
Ja när läkaren och sjukgymnasten säger så, är det så!!!
Så min lilla Skruttfia som kom i v25+3 ung, 740g lätt och 32kort är idag faktiskt
1år gammal, 11,6 kg tung och 74,5 lång.
Känns så grymt skönt!
Vi är så stolta!
Och trots ett halv tungt år, mest mentalt, är vi så tacksamma, GLADA och  LYCKLIGA för allt!
OCH FRAMFÖR ALLT FÖR ATT HON ÄR VÅR LILLA UNDERBARA MIRIAM!
FRÅN OCH MED IDAG KAN JAG SLÄPPA EN STOR STEN FRÅN MITT BRÖST OCH HJÄRTA.
JAG VET IDAG ATT DET KOMMER GÅ BRA FÖR SKRUTTFIA ÄN OM DET KOMMER TA LITE MER TID ÄN FÖR ERA SMÅ UNDERVERK. MEN IDAG ÄR DET OK.
JAG KAN IDAG SE HENNE SOM EN FULLT NORMAL 2ÅRING I FRAMTIDEN. VILKET VARIT SVÅRT FÖRUT!
Jag kommer aldrig komma över att HON föddes 15v för tidigt.
Det KOMMER alltid vara en stor sorg att jag inte kunde ge henne en enkel start i livet.
Tack tjejer för ATT ni funnits där för mig, oss!
Ni har minsann gjort resan så mycket lättare med Neo prat, fika stunder, prommisar, luncher, middagar, SKRATT mm.
Jag är glad att ni finns! Vissa har jag endast kontakt med via FB och några andra i livet.
Jag hade varit lyckligare om vi inte mötts i korridorerna pga våra personliga familje katastrofer. Men vilken tur att det var ljust ni.
Dom sa igår på Neo att vår tajthet på så många familjer var ovanligt på KS.
Vet nu att våra premisar börjar på dagis en efter en inom kort och verkliga livet tar fart.
Jag hoppas ändå att värmen och ngn enstaka uppdatering i gruppen fortsätter i ngt år till.
Kramar till er alla!

Lek och bus

Idag tillbringade vi em hos Cislett och Benjamin.
Mysigt!
Skönt att bara få prata av sig av lite premis funderingar.
Visst Benji är ju bara 9v mot Skruttfias 15v tidig.
Dom är rätt lika.

Men Benji ligger så klart mils steg före med att kunna

* gå längs möbler
* sitta från stående
* resa sig mot möbler
* stå på tå/sträcka på sig
* krypa och hoppa

Skruttfia är mer mentalt

* hon skiljer på vinka hej och vinka hejdå
* kan peka ut sin egen mage, fot och näsa
* peka ut pappas näsa, kind och hår
* visar och tecknar lampa
* tecknar "klättrar" i Imse Vimse
* pussas med smack ljud ( istället för klassisk öppen blöt mun :)

Helt enkelt är dom två olika UNDERBARA individer med olika utvecklings faser.
Om ngt år är deras skillnader marginella .
Dom har ljust upptäckt varandra i leken. Dom har kul sida vid sida.
Så sött att se dem ihop.

Tids tjuv

Just nu känns det som om tiden springer ifrån mig.
Jag har planerat att vara hemma till våren 2014.
2013 har precis börjat! Inte så illa kan man tycka!

Men ev ändras planerna.
Vi tillsammans alltså jag och Rickard + Rhb har kommit fram till att tidigarelägga Skruttfia på förskolan, det kommer nämligen  ge henne mer utveckling :'(
Men jag vill ju vara hemma med min flicka.

Jag är ju ingen mamma som ligger på sofflocket och kikar på dockusåpor.
Jag är heller inte mamman som drar barnvagn och bara pratar i mobilen och låter barnet vara ensamt. Nej jag pratar med mitt barn i vagnen.

Jag är mamman som bla ligger eller sitter på golvet i leken.
Jag är mamman som går till parken och gungar.
Jag är mamman som uppsöker öppna förskolan.
Jag är mamman som går till simhallen.
Jag är mamman som bakar Skruttfias bröd.
Jag är mamman som bjuder hem andra bebisar på lunch.
Jag är mamman som spelar barnvisor och sjunger med mitt barn nästan varje dag.
Jag är en AKTIV mamma.
Och jag har valt just den mamma rollen för att jag trivs med det.

Trots alla mina insatser för mitt barn så får hon något på förskolan som jag inte kan ge henne.
Så förskoleavdelningen och Skruttfias assistent kommer ge henne härliga och värdefulla dagar som kommer ge henne styrka stimulans och själv känsla!

Min lilla tjej har blivit stor tjej!

Visst det blir trist och hjärtskärande att behöva lämna bort henne. Men vi kommer finna våra speciella stunder iaf.
Och jag kommer fortsätta vara den aktiva mamman men på lediga dagar!

Chai latte

Not my cup of tea!

Lite sött och sliskigt! Har precis avslutat en fika kväll med Lisette.
Vi hittade ett super mysigt ställe på Kungsholmen.

Kevin fick passa Skruttfia. Då Rickard åkte skidor.
Så det blev kidsen på tu man hand!
Det har tydligen gått så där!
Hon har ratat både middags mat och gröt!

När jag nu kom hem såg det ut som sju svåra år.
Vad hände?
Är det endast en mor som kan sköta hem och barn på samma gång? ;)

Men jag får vara glad. Syskonen hade det mysigt ihop.
Och Kevin la istället mycket tid på lek istället för disk och plock.

Klart jag fick i henne maten då jag kom. Blev lite medelhavs style då Skruttfia åt strax efter åtta.
Nu ligger hon i sin säng med 180 ml välling. Hon åt med andra ord ikapp sig då mor styrde båten. Men med min mat nojja vågade hon väl inget annat ;)

Åter lämning!

Lite likt som med böckerna på bibblan återlämnar vi idag.
Dock så lämnar jag och Skruttfia tillbaka hennes sautrations mätare och apne larm på Linde Healt Care i Solna.
Vi slutade använda apparaterna ngn i sep. Men det har på ngt sätt känts tryggt att ha dem hemma.

Vi är BOKSTAVLIGEN nojjiga föräldrar fortfarande.
Senast igår då Skruttfia låg och sov inför natten fick vi båda ngn sorts panik. Vi brukar gå henne sovandes mellan oss. Hon somnar där och sover gott mellan oss hela natten.
Men nu har vi börjat med lite läggrutiner. Nja en aningen sent.. Hon är ju 15/12 mån.
Så gott  att ha henne sovandes på magen medans man kikare film.

Men så nytt år nya rutiner.
Nu lägger vi henne i sin säng efter flaskan och tandborstningen. Så kommer hon sen ngn timme senare upp till oss.

Men igår kallade hon inte förrän långt in på natten. Och innan dess hade vi då fått för oss att hon inte andades. Då måste man hoppa upp å kontrollera.
Herregud klart flickebarnet andades. Hon är ju drygt ett år!

Det är så mysigt att ha hennes dreglande, varma och gosiga ansikte och mun tätt intill en. Hennes andnings tag blir som dov musik.

Och Skruttfia då? Vad vill hon. Hitintills har hon visat oss att det ör i mellan oss som hon är tryggast. Hon sover djupt och länge! Och nu när hon roterar i sängen kan hon själv välja hos vem eller hur tätt hon vill ligga.

Alla nöjda, trygga och glada!

Ps..

Andnings hjälp medlet.
På barn heter det cpap på vuxna är det en näsmask! :)

Lyckliga stunder!

Japp dom infinner sig i emellanåt.
I söndags till ex överraska Skruttfia oss med att sätta sig på rumpan helt själv 2 ggr.
Så himla överlyckliga blev vi! Lite som att fira en födelsedag med tårta och blommor.

Men det förstår jag ju att det inte går.
För som i morse så överraska vårt lilla mirakel oss igen med att säga "hej" och vinka.
Vinka "hej då" kan hon sen innan. Då viftar hon med hela handen lr lite likt en drottning Silvia vikning. Jaa, lite lätt och svepande.

Men i morse vinkade hon med bara fingrarna. Ja ni vet som bebisar gör. Inåt mot sig själva!
Självklart var vi tvungna att upprepa detta ett par ggr.
Både jag och R betedde oss som om vi vunnit på lotto.
Vifta med armarna, puss och kram. "Jaa, vaaaaaad duuuuktig du är!
Men det är ju ett självklart beteende  klart. Det var ju vinst varje gång!

Fasiken vad hon kan Skruttfia!

Terror

Kl 05 vaknar jag till av ett upprepade irriterande ljud!
För en stund trodde jag att det var sonen Kevins väckarklocka.
Kliver upp för att skälla.
Mörkt kallt och dragit, vidrig med andra ord. Halv vägs till sonen märker jag att ljudet inte alls kom från hans rum.
Utan ljudet, som kom stötvis och i  upprepade intervaller kom från gatan.
Närmare bestämt 5 tr ner. En parkerad bil stod och larma.

Irriterad kröp jag tebax till mina älsklingar i hopp om att somna om.
Men icke då!
Fick snällt ligga och lyssna på deras tunga och djupa andningar.

Nu så här ngn timme senare. Inser jag att man borde ha reagerat lite mer. Kanske till och med agerat!

Jag får åter skylla på att jag är en trött småbarns mamma!

Mina tjejer

Igår kom bästa Lisette med dottern Grace hem till mig och Skruttfia.
Bästa väninnan från ca 15 år tillbaka.
Lite grekiskt bröd med pålägg och te. Och när jag är med skall det alltid finnas fika bröd!
Skruttfia har ju varit lite pippi i ngn dag. Så jag hann inte smälla ihop ngn kaka innan. Men så fort tjejerna kom gräddases en hederlig god sockerkaka!

Vilken underbar mysig em vi fick.
Tack tjejer!

Virrpanna

Virrpanna ggr tusen! De som känner mig väl kan nog instämma att jag ibland blandar ihop saker. Har lite för bråttom, agerar först tänker sen. Så många tabbar och tavlor har jag gjort!

Igår var inget undantag!!! Så klart är jag sen till min sons kalas. Men som småbarns mamma kommer man undan man det! Likväl är vi på G men jag har ju så klart inte tittat på nätet efter matchande bussar och ev tåg. Men vi bor ju i Sthlm / Råsunda och där kan man gå ner och ställa sig i buss kuren och se digitalt hur många minuter det är kvar. Så klart hjälpte detta inte mig trots att jag slapp stå ute i kylan. 

Efter första buss bytet förstod jag att jag skulle få vänta på buss nr 2. För att inte stå och hänga ute i kylan tänkte jag mig att jag traskar ner till spårvagnssidan av Sundbyberg. Som barnvagnsförare är man livrädd att få stå kvar på plats och se att bussen åker ifrån för att det redan finns 3 vagnar ombord. Så trots att jag var vrål hungrig och korvmojjen låg 3 min ifrån vågade jag inte lämna buss kuren.

Som den förvirrade mamma jag är stod jag där i kylan och kikar på buss skylten. Visst hade jag väl reflekterat tidigare att det inte stod 512 på tavlan.. men så plötsligt när det bara var 5 min kvar tills bussen skulle komma så FATTAR, FÖRSTÅR, INSER jag att jag står på fel bussplats. 

Så med barnvagn och kasse så springer KUTAR jag tillbaka till kur ett.. och det är några meter vill jag lova!

Jag kan knappt andas och hjärtat bultar som tusan inför jackan. Och bara efter en minut så kommer bussen. Herregud, vilken tur. Hade varit så grymt elakt att komma ytterligare 60 min försent. 

På bussen får jag värsta host attacken.. inte så himla konstigt, blanda kall och varm luft samt att jag inte sprungit i den takten på flera månader! Får lite panik över min hosta, nu tror säkert alla att jag är en svart oansvarig person som hostar och smittar ner alla med influensa lr dylikt på bussen. 

Jag fick en sån rälig hosta att då jag klev av var jag tvungen att smita in på Coop och köpa en brödbit för att stilla halsen med. 

Ja vad skall man säga.. Annapanna en riktig virrpanna!

2013

Firades hemma hos familjen K i Törnskogen.
Middag ala 80 tal med fondy middag.. (lr hur det nu stavas ;) Samt hemma gjord sorbe till efterträtt!

Men kvällen blev lugn. Små barns föräldrar igen!
Skruttfia var vaken nästan hela kvällen då hon somnade på vägen dit i bilen.
Det kändes dock skönt för min del att vi tog det stilla och varsamt.
Jag var ju hela tiden förberedd på att få åka och hämta lr hjälpa ngn av sönerna.
Men kvällen och natten gick lugnt till!

Födelsedags kalas!

Skruttfia tyckte iaf det var gott!
Bad mistake av mig dock att komma oanmäld kl 9 på morgonen.
Båda sönerna var bakis.

MEN Mina barn dricker INTE!

Vår blommor

Julen utstädad sen en vecka. Börjar man julen tidigt så slutar den tidigt.
Inför ny år gällde vitt grönt och skönt.

Mor och dotter

Trötta..
Underbart mysigt att få tiden och bara känna kärlek för vårt lilla mirakel.

Framsteg

Berörd idag!

Men på ett positivt sätt!

Var idag hemma hos äldsta gossen Alexander på hans släkt kalas.
Pratar och har det allmänt trevligt med lillasyster och före detta svärmor!
För en stund känns allt som vanligt! Att jag faktiskt har en syster och jag kan erbjuda henne middag på Råsis lite senare på kvällen. Likaväl känns relationen till Maja lika verklig som den gjort så många år tidigare.
Det kändes så naturligt då jag kört in vagnen i hallen. Mirris sov sött. Farmor Maja hade svårt att inte  pilla på Skruttfia. Hon skulle hjälpa henne av med kläderna mm. Och precis på samma sätt har hon gjort så många ggr förr då gossarna var små.

Jag blev lite tagen i stunden på ett positivt sätt!

Jag har en familj i hjärtat som är större än den jag har hemma till vardags. För Jenni oavsett hon vill det eller ej kommer alltid att vara min syster. Fd svärmor kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Visst vi har haft en och annan smådust. Men i det stora hela så TYCKER JAG OM HENNE fortfarande! Och jag kan känna att jag saknar henne i mitt liv.
Nu idag så satt hon där och busade och goasde med MIN dotter!
Tider förändras och saker och ting blir annorlunda! Bara att acceptera.

Vad lyckligt lottad jag är som fick vara med!
Och vilka tre helt underbara barn jag har!

Miriam Kevin och Alexander! 

Kärlek och stolthet  x3  i ett paket!

3e advent

Den firade vi med familjen Augustin! Grymt mysigt och gott!
Och min lilla Skruttfia var världens sötaste tomtenissa!

Klockarebacken

Nu ligger min Älskade fars hem ute på Hemnet! Visning nästa söndag. Det känns lite i magen!
Jag har ju så många minnen från huset.
Minnen från ca 6 års ålder. Så åren fram till idag då jag är 41 har varit många. Men jag förstår pappa. Det är mycket jobb för en ensam person samt att  han vill komma närmare sin älskade särbo!

Lycka till Pappa!
Jag hoppas spekulanterna tittar och snokar med respekt! Och att huset får ett värdigt slutpris!

Kalas dags!

Jag och Skruttfia är på väg hem till Alexander.
Han skall ha släkt kalas idag.

Pappa R är uppe i Hasha tillsammans med Jonathans pappa Anders. Träning inför Vasan stod visst på schemat.

Skuld och skam!

I mitt mamma hjärta kan jag till och från känna skuld! Skuld för att jag ställer orimliga krav på min älskade och duktiga dotter!

Eftersom jag fick chansen att få mitt efterlängtade 3e barn hann jag förställa mig om hur livet som bebismamma skulle bli.

Min dotter är en liten sladdis. Det skiljer nästan 20 år mellan sonen och dottern. Klart att jag nu som ”mogen” 3e barns mamma skulle få den perfekta mammaledigheten. Den perfekta förlossningen med med mitt lilla hjärta direkt upp på bröstet. Ngt jag aldrig fått uppleva med 3 katastrof förlossningar. Eftersom jag hade 2 gossar sen innan så hoppades jag självklart på en liten tös. Men efter alla mina missfall var det viktiga i slutändan att få ett barn.

Jag njöt inte av graviditeten förrän NUP test och RUL var gjorda. Jag försökte dölja mage och kommande bebis med kläder och vita lögner. 

Minns att vi sprang VÅRRUSET med jobbet. Å som den förra tränings tjej jag varit + min tävlings instinkt var det ändå lite konstigt att jag inte gav mera, så skyllde jag på att jag hade ledvärk i fötterna och därför blev tvungen att gå hela loppet. 

Likaså ljög och skyllde jag på mina leder då jag inte spelade under vår årliga Dustin Cup.

Jag gjorde RUL i v 20 blev inlagd i v24. Så i en hel månad hann jag njuta av min mamma mage och glädjen att få en levande bebis. Inte mycket tid att varken förbereda känslor eller ett hem. Men så kom hon iaf min lilla dotter.

När jag ligger där på operations bordet och skakar, fryser och gråter om vartannat tar det ca 20 innan Rickard kommer tillbaka och meddelar att vi fått en liten flicka. Han ger mig en puss på munnen och försvinner sedan. Där ligger jag ensam på uppvaket i ett par timmar och vet inte om min dotter lever lr är död. Sköterskan gratulerar mig och frågar om flickan mår bra. Jag har ingen aning!!!!

Rickard har alltid älskat lilla Miriam från första stund. Från plusset fram till idag. 

Vid plusset så klart att jag blev glad. Men eftersom vi hade ett missfall 4 mån innan fanns rädslan att något skulle gå fel igen. När jag ligger på uppvaket kommer Rickard sedan med en liten bild.

-vi har fått en underbart vacker liten flicka!!!

(-vacker?) Mitt barn ligger  blodig och inlindad i en plastpåse.

Efter ett par dagar lr ett par dagar minns inte mer än att hon lkåg i CPAP så kom Rickard åter med en bild. –Titta vad söt hon är!!! –söt?! ( vart kunde han se att hon var söt, hon såg ut som en liten alien med ögonen ute vid tinningen, en ansiktsform likt en planka och mitt i en liten, lr nja stor grisnäsa!) Rickard svarar –jo, men titta så söt plutmun hon har. Jag tog emot bilden och la den upp och ner på nattduksbordet. 

Och så har tiden fortsatt! Rickard nämner något, att hon är söt eller att hon är duktig. Jag är då snabb på att hitta något fel. Att det borde att det vara på ett annat sätt. Min lilla mulatt bebis/mulatt flicka blev inte som den jag beställt. Jag hade beställt en flicka som ler och charmar alla med sina stora bruna ögon och bubblande smile.

Jag fick en dotter som är svår flörtad och svår att lära känna. Lilla Skruttfia ler inte till vem som helst och vissa personer kan ha problem att få ögonkontakt med henne. Ibland kan det göra så himla ont i mig.. för jag ser den bubblande och glad lilla tösabiten. 

Likaväl finns besvikelsen i att hon inte är där hon borde vara åldersmässigt. Hon borde vara en liten tösabit som skulle tulta omkring och säga nam nam när hon äter. Men Skruttfia tultar inte omkring. Hon rullar omkring på golvet, vaggar på alla 4 som en 6-8 månaders baby. Och nästan varje måltid är en kamp då hon har lätt för att kräkas. Så klart att hon då inte känner för att säga nam nam.

Varför kan inte jag känna lika stor glädje som alla omkring mig säger sig att jag bör. Eller dela glädjen jag ser då pappa Rickard är med sitt barn! 

Det känns som om jag sviker henne!

Mitt egna 2012

 Då var det gångna året klart så som många skriver eller uppdaterar på bloggar och FB mm.

• Jag inser att jag trots all motgång haft ett bra år. Det började så klart med att vi fått hem vårt lilla knyte på dryga 2400 kg.Att vara mamma utanför Neos trygga väggar gick bättre än jag hade kunnat tro. Visst vi fick hjälp i början av SAHB. Lika med att hemsjukvården kom hem och tittade till oss. Till en början var dag innan dom fasade ut oss. Jag kommer nog bära med mig minnena hur jag slet med amning och ställde klockan för pumpning och matning om nätterna länge till. Jag inser vilket starkt psyke man ändå har haft. Nu i efterhand är jag faktiskt stolt över min egen och Rickards insats. Om man inte varit prematur förälder förstår man nog inte oron och framför allt stressen det har kostat oss. Men vi hade lyckan att ta hand om en liten flicka som gick från drygt 2400 kg till knappt 12 kg. Hon har varit ”tro hopp och kärlek”

Jag hanterade vissa egna svårigheter.

• Jag har under året fått hjälp med och framför allt kommit till insikt om mig själv med hjälp av min psykolog och kbt terapitant. Det har faktiskt hjälp massor. Varit lite omvårdnad av själen. Jag tror bla det gjorde att separationen från min syster gick lättare än vad jag vågat drömma om. Vi träffas inte mer idag. Men Jenni kommer trots besvikelser och tårar alltid att vara min syster.
• 2012 var året som jag blev helt skuldfri. Jag har inte suttit i skuldfällan för att jag handlat som vissa personer gjort på Lyxfällan. Nej jag gjorde felaktiga val tidigare i mitt liv, jag var hemma länge med gossarna det gjorde att jag inte började jobba ordentligt förrän jag var fyllda 30. Fyllda 30 utan Universitets studier gav ingen lyx inkomst. Så när jag blev helt ensam med gossarna var mina fasta utgifter större än inkomsten. Ganska snabbt utan ekonomiskt stöd från gossarnas pappa låg jag så mycket efter att jag eg aldrig hade en ärlig chans att komma igen. Och att ha skilt mig mm gjorde att jag kände mig så misslyckad att jag inte förmådde att ta hjälp från ngn. Inte ens min far. Mitt vuxna liv var helt enkelt en katastrof! Jag levde i ett destruktivt förhållande med en man som misshandlade mig fysiskt.  Han var helt galen! Han misshandlade mig vid ett tillfälle bland en massa människor. Bland mina egna jobbkompisar då vi hade en julfestavslutning i stan. Pinsamt!?  Mycket!!! Jag kan än idag inte förstå att jag inte sjukskrev mig dagen efter. Jag satte på mig smink och har nog aldrig sett så mycket ekparkett ngn gång. Jag ville inte möta ngns blick. När dagen var slut och alla gått hem kunde jag inte hålla bubblan längre då min dåvarande chef Eva frågade hur jag mådde!  Tårar var då ett faktum. Jag som aldrig gråter! Det var mycket som fick lida bla jobbet och relationen till några av mina vänner. Jag var ofta glad iaf och det var äkta. Då jag alltid haft förmågan att lägga locket på.. dumt så klart. Men under tiden som jag träffade Rickard så sprack bubblan. Korten på bordet! Naket och fruktansvärt jobbigt!  Men jag blev helare och faktiskt lycklig igen!

Jag fick uppleva glädje och lycka genom andra.

• Under hösten 2012 fyllde min älskade dotter 1år. Väldigt stort och hon döptes samma helg!
• Under 2012 hann jag även med att få åka utomlands en vecka. Sol och bad i härliga Turkiet tillsammans med 2 av mina kära. Vi bodde på ett lyxhotell. Kusadassis enda 5* hotell. Det var första gången jag bodde på all inclusive anläggning. Jag kan helt klart tänka mig det igen.. men kanske mer vart annat år!
• Min först födde son blev självständig även i mina ögon. Han tog studenten, klarade uppkörningen och har nyligen köpt bil.
• Min far tog ett tufft beslut att sälja huset i Höör som jag förknippar med hela min barndom.
• Skruttfia han även få en till kusin vid namn Jonathan.
• Jag fann nya vänner genom Miriam. Jag och Rickard umgås regelbundet med Neo Jonathans föräldrar Anders och Joulianne. Allt från babylek, middagar, träning, babysim mm. Vi har nu bokat en stuga för lite skidåkning i början på mars. Mycket spännade! Sen fann jag även Anette och Elly samt Cislett med sin Benjamin. Och självklart umgås jag till och från med hela vår tajta Neo grupp. Sen har jag också funnit en viss trygghet i olika prematur forum. Mammor jag aldrig träffat. Men värde sätter deras öppenhet och värme!
• Ett bröllop fick vi också gå på! Magnus och Camilla var så vackra!
• Stora och lite dyrare investeringar gjordes i ny säng och en stor ny soffa tömde blivande hus kontot lite! Men inte så att det stoppar vårt hus köp!

Egentligen finns det inget jag ångrar med 2012 men det fanns stunder som jag hade klarat mig utan. Under 2013 hoppas jag finna inre frid att njuta av att bara vara mamma till alla mina tre barn och så klart en mjuk och kärleksfull sambo till Rickard. 

Jag hoppas att vi förblir friska och att jag kommer få se Miriam gå samt prata med oss. Jag hoppas även vi kommer iväg på vår resa till Asien på ca 6-8 veckor. Ett plåster på såret att få vara föräldralediga utomlands tillsammans. Jag hoppas att vi hittar vårt dröm hus! 

Jag hoppas även att Kevin klarar sitt körkort i början på mars. Jag hoppas att pappa hittar sitt dröm hem i Värnesborg innan året är slut.

Jag hoppas helt enkelt på ett super bra år!