Trygghet...

Vänskap är ju när man bara finns där.. men vänskap är också när man sätter gränser. Hur långt får en kompis gå.. och hur långt får du gå, innan du sårar din vän med en allt för jobbig sanning. Och är du den som klarar att backa upp när tillvaron rasar samman för den andre.

Jag har en vännina.. hon mår inte alls bra i sin relation. Jag vill skirka rakt ut, ruska om henne. Få henne att inse vad det är hon återberättar för mig. Sätta en bild, ett perspektiv på hennes egna ord.. Hennes egna sanning. Hon slösar värdefull egen tid. Hon skändar sin personlighet med att inte ta hand om sitt underbara jag. Jag älskar hennes humor, jag älskar hennes spontanitet, jag älskar hennes värme och omtanke. Jag älskar hennes personlighet. Men uppenbarligen så älskar inte Han hennes Jag! Han och hon har inte förmågan att vårda och se det värdefulla i varandra.

Hon är en av dem som funnnits i min närvaro i hela mitt liv.. Visst vi har kommit och gått. Väntat in den andre. Men vi har aldrig behövt att tvivla på den andre. När min tid för ett tag sedan var tuff.. var hon en av dem som lyssnade och kom med stöd och värmande ord. Hon stöttar och hjälper mig fortfarande. Idag behöver hon mig och oss andra som ser hennes godhet och värme.

Jag kommer att sätta en gräns.. visa henne vart jag står. Men vill hon inte lyssna eller ta del, så är det i slut ändan ändå hennes egna val. Jag om ngn borde veta, att är man inte redo så är man inte. Jag är en vänninna.. i vått och torrt. Det är ok att tycka och känna olika. Jag väntar in och kommer alltid att finnas där för dig Älskade M. Du behöver aldrig vara rädd för att knacka på eller känna dig bortgjord. I min famn skall du känna dig hemma.

Det är det som är vänskap. Och det är precis så jag känner för dig!

Älskar dig M!