Känslor..

ja dem bär vi ju alla på. Men ibland så kan det låsa sig för hur vi vill uttrycka dem. Hm det har låst sig för mig! Jag vet inte hur jag skall förmedla det jag känner och jag vet inte om jag är redo att ta emot!

Jag har dock lätt för att känna. Mest av det goda. Jag har svårt att se eller förstå när det finns ngt ont i ngn annan. En del kan kalla det för att vara naiv.. jag tolkar det bara att jag tror att andra är som mig.

Jag har tre stora kärlekar i mitt liv. Mina barn, min familj och mina vänner.
Den är riktad till mina två barn och vovva, min pappa och dem som står mig närmast.
Kärleken till dem är ju olika, båda att utrycka sig men också hur jag får ta emot den.

Kärleken till mina barn och hund är villkorslös.. och jag kan aldrig se ngt ont i ngn av dem. Och den kommer aldrig att dö ut!
Min kärlek till pappa är likaså, men den är ändå fylld med lite mera prestations ångest. Och jag kan känna en stress av att inte vara god dotter nog för hans bästa. Utan att jag är den misslyckade dottern som ovillkorligt kräver uppmärksamhet och stöd som singelmamma 2010.
Kärleken till mina nära.. ja den är enkel. Jag vet att dom finns för att dom ser ngt gott i mig. Kärleken mellan oss bara finns där, ibland så blossar den opp och flammar till. Ngn bränner mig och gör mig berörd. Min vänskaps kärlek kan också svalna av. Men efter alla min turer så vet jag ”att där under liksom i askan så små pyr den.” Och inget mellan oss är dött. Jag kommer att ha mina nära vänner livet ut.

Men som vuxen vill vi också bli sedd och berörda av ”den andre” han eller hon som får det att okontrollerat att brinna i ens hjärta. Morgon, kväll, middag som natt! Finns h*n där på riktigt. Finns det en ngn för oss alla. Om så vrf har jag då både blivit drabbad men också förråd?
Jag har så mycket kärlek inom mig.. inte så att jag skulle kväva ngn. Utan mera att det skull räcka att få min hjärte vän att må bra och känna sig sedd. Speciell och unik i sin personlighet.
Kärlek kostar inte pengar, så vi har råd att slösa och det är det lilla som i slut ändan spelar ngn roll.

Jag kan bara hoppas att jag kommer hitta mitt underbara hjärta och landa i en trygg kärlek, där jag får ge och skämma bort min älskade. Men att jag också hunnit landa i mig själv så att jag är redo att ta emot när ngn bara vill mig väl.