Ibland kan vi inte styra vårt öde. Idag så råkade dess värre en ny arbeteskamrat utför en olycka på väg in till jobbet. Hon cyklar dagligen ifrån Söder till Dustin på Gärdet.
Förmodligen så hade hon kolliderat med annan cykel. Akuten direkt och ett och annat stygn, medvetlöshet och chock tillstånd.
Just idag så cyklade ju även jag ifrån Solna till jobbet i Värtan. Och efter förra årets vurpa då jag sakta gled under en lastbil när jag tappade fästet i en snabb och snäv kurva, känner jag fortf av en rädsla då jag är i trafiken.
Jag annapanna är dessutom bilisternas fiende. Jag cyklar med musik på högsta volym, tävlar med allt och alla. Smiter i mellan, genar och fuskar. Men samtidigt är jag idag lite stelare och små rädd. Dålig kombination.
Dock inte tillräckligt rädd för att bära hjälmen just idag.. jag vet jag är jätte korkad. Jag har inte råd att skada mig själv. Jag måste finnas där för mina killar.
Så för mig gäller nu på med hjälm lr nya stöd hjul på peaken.
Ps. Krya på dig Katja!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna