Mina små har blivit stora..

Hjälp.. tiden bara rullar på.. Jag skall i år bli hela 39 år gammal.. jag är på väg till vuxen livet.. ja det känns så. Att bli 40 det är en ålder utan återvändo. Mina små killar är 15 och 17. Dom åren minns jag själv som om det var igår. Jag var ju mitt i mellan mina båda söner då jag träffade deras far. 16 år gammal, ung och oerfaren =)Vi skaffade allt enligt regel boken, radhuset, hunden, combibilen, bröllopet.
Och toppade så klart livet med två underbara gossar!

Herregud, mina söner ni har varit så enkla att fostra. Visst har vi fått gå igenom ett par prövningar, ni har båda snuddat vid döden vi era ankomster.. ni har haft era problem som astma och migrän redan som småttingar. Men om jag ser till vardagen, vett och etikett, så som att dra in stolen, tacka för maten, behandla andra med respekt. Och framför allt respektera er själva. Värdera det ni fått. Litet som stort. Visa empati, våga gråta öppet och prata öppet om hur ni känt det. Ja på den biten har ni vart helt makalösa.
Visst kan det vara så att man nu bara vill minnas det roliga som förälder. Men jag vet att jag kommer få medhåll från andra i vår närhet. Det stämmer nämligen. Ni är unika! Och ni är helt underbara.
Det finns nästan inga trots perioder att minnas, det finns inga stora bråk eller tvist perioder i vår historik.

För mig har det alltid vart en glädje att få vårda er två! Ni har aldrig varit i vägen eller vart ett problem för att jag skall kunna utvecklas eller göra det jag vill. Som barn har jag alltid haft en dröm och längtan. Det var att få barn. Jag fick dem och det är jag evigt tacksam för. Ni är det bästa jag har!
Jag vill tacka er för allt ni gett mig! TACK älskade ungar!
Och jag hoppas att ni fortsätter att låta mig vara en del av er vardag även när ni nu båda går mot vuxen livet. Igår så lekte ni med trehjulingar och brios tågbana. Idag leker ni med era moppar. Ni ger er ut på farlig mark och jag har inte längre ngn koll på er. Jag hoppas att den ryggsäcken jag packat åt er kommer att räcka och täcka för er långa resa ni skall ut på.
När jag gifte mig med er far så sa prästen.. "glöm inte att vänta in den andre" väl vala ord och dom behövs i vardagen. Dom orden har jag använt mig av till och från i flera sammanhang..
Idag säger jag nu till er båda.
-jag släpper från och med idag för första gången taget om er båda.. ut och möt tonårs/vuxen livet. Fullt ut men med en försiktighet! Jag finns ALLTID HÄR och bara väntar in er igen..