Fars dag!

Min pappi och min dotters farsdagar är firade!

Sista kvällen innan jag åkte ner till pappi lagade jag en smörgåstårta till Rickard samt att vi senare på kvällen åt prinsessbakelse.. ja ja jag vet tårta på tårta. Men min sambo uppskattade min omtanke då han älskar båda sorterna.
Det han dock inte visste var att jag tillsammans med Anette och Elly vart inne i stan och köpt en present till honom. En Hollister t-shirt. Lite favo godis. Samt ett jätte fint kort.
I kortet försökte jag skriva utifrån Miriam och hennes känslor för sin far. Vilken pappa Rickard är och hur mycket han ställer upp på familjen. Sen kom det kärleksfulla ord från mig där jag talade om hur lyckligt lottad jag är som får ta del av ett faderskap där barnen är allt! Inget jag är bortskämd med sen innan.
Så på söndag fm ringde vi och gratta och bad pappa Rickard kika under sängen.. hihi. Han vart så rörd. Förra året vågade han inte ta till sig av "fars dagen" då vi låg på Neo.

Älskar dig massor Rickard!

Min egen pappi fick faktiskt inget kaffe på sängen.. fya mig. Men vi drack te och fick en mysig frukost stund.(skruttfia hade ju akut örninflammation och vi var på akuten kvällen innan)
Senare på em så kom bror med fästmön Anna och deras vän Andreas. Pappi bjöd på skånsk "gille mad" super gott!
Sen många år tebax, pappi räknade att det måste vara från 1977 så har jag fått en efterrätt baserad på persikor. Min favo of all time! Nu är det så att min bror också gillar den och vi brukar slåss om sista biten. Nu skulle dessutom Anna och Andreas vara med och dela. Grrr!
Och visst, som alltid slogs vi om det sista jag och Kristian.. jag borde ju backa, äldst och allt!

Vad gör då inte min älskade pappi.. jo han gör en extra liten bytta vid sidan om.. denna tar han fram då gästerna gått.
-Anna, nu har du lite efterrätt och grädde kvar!
Är det inte kärlek så säg!
Min far fick heller inga presenter men han fick en ny november kaktus och ett brev ifrån mig.
I brevet beskriver jag blandat hur tacksam och lycklig jag är att jag fick komma till just min mamma och pappa som 1,5 åring här i Sverige.
Att jag aldrig känt någon saknad eller längtan efter ngn biologisk familj. Att jag alltid varit trygg i den jag är och i min hudfärg och detta pga värmen hemifrån.
Jag är också så himla glad ocv tacksam för att  just min far funnits där för mig de ggr jag dippat. Jag har verkligen kunnat prata om allt med min far. Kanske inte precis mitt i stunden.. men samtalen har alltid kommit förr lr senare. Och just min pappi har valt att sitta ned och lyssna och stötta. Och framför allt tro på mig!

Jag älskar dig pappi!