Dock inte från mig. Utan från dotra.
Helt galet roligt. Hon har nämligen hittat rösten.
Hon ligger och små skriker alternativt pratar högt ;)
Och ju mer hon hör sin egen röst, desto roligare tycker hon att det är.
Helt underbart att bara sitta och titta på henne. Och se hur lycklig hon är.
Om hon bara visste hur lyckliga vi är att hon finns i våra liv ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna