Sitta själv

Nja inte riktigt.
Men då hon sitter i våra knän behövs bara lite stöd på höfterna då hon är pigg.
Hon är så extremt duktig och hon fyller mitt hjärta med värme och stolthet var dag.
Min kärlek till denna tös är så enorm.
Är det för att hon är prematur lr kanske för att hon är mitt sista barn. Har kärleken till gossarna varit lika stark. JA!

Alla mina 3 barn har kommit till världen på sitt lilla unika sätt.
Alla tre har varit så nära döden vid födseln.

Alexander som kom med klocka å tång efter 2 dygns kämpande då hjärtljuden sjönk. Han var för stor 4450kg tung och för bred axlad för mitt bäcken. Han satt helt enkelt fast. Priset för det blev att han fick en plexuskada som försvann vid 3 mån ålder.
När han väl kom ut sprang de iväg med honom. Och han fick ligga i kuvös tills han var lite piggare.

För att samma historia inte skulle upprepa sig sattes Kevin igång i v37 då ca vikten vid fullgången tid uppskattades till 4700kg.
Ca vikten låg på 4200kg. Men bara ngn timme efter igång sättningen larmade barnmorskan för akutsnitt. Så även Fredrik som var iväg för att köpa lunch.
Likt sjukhusserierna på tv åkte jag med en barnmorska i sängen för hon skulle ha full koll mellan mina ben. Navel strängen hade kommit i kläm. Och vid varje värk fick Kevin inget syre. På operations bordet panik sövdes jag, men Kevin mådde bra så akutsnitt lodrätt ändrades till vågrätt "bikini snitt"
Från larm till bebis skrik tog det 7 min.
Hans vikt blev 50g mindre.

Och Miriam kom ut i paniken efter 9 dagars kämpade att hålla igen på KS.
Hon blev dessvärre oxå snittad för att hon vände rumpan ned då det var dax.
En röd tråd är att jag aldrig fått upp barnen på magen och fått höra dess första skrik.
Det är ngt jag saknat.

Men jag är så tacksam till svensk sjukvård utan den hade inte mina underbara barn legat i min famn.
Gud som jag älskar dem alla tre!