En gammal bild

På en gammal Miriam. Igår blev hon 7 månader.

Nästan 6 kg tung och 60 lång.
Hel ammas fortfarande. Är inte så duktig på att växla mellan flaska och bröst.
Äter en gång per natt, somnar vid 22 vaknar mellan 8-9
Pratar högt
Kan hålla i baby leksaker
Fingrarna ska alltid vara i munnen
Skrattar och ler
Kan vända från mage till rygg
Vill gärna stå i knät kortare stunder
"Sitter" med i knät, vill inte ligga ner i "amning/sov" position, utan försöker då dra sig upp
Blir rädd och ledsen då man nyser
Älskar att ligga under sängmobilen och lyssna på Mozart
Hoppar till med hela kroppen av glädje då speldosan dras igång
Älskar att åka vagn
Sover fortfarande med pappa och mamma för att det är mysigt (gärna på mamma)
Älskar att ligga utan blöja (flera ggr per dag) och sparka med benen i golvet så att det blir en "duns"
Ligger inte kvar där man lagt henne, utan förflyttar sig bakåt lr i cirkel.
Sitter i allas famn, men då Skruttfia är ledsen duger bara mamma.

Allt detta hade jag svtårt att föreställa mig 111002.
Men inte att jag tvivlade på min dotter. Visste att hon var stark! Såg henne kämpa var dag mitt framför ögonen på oss.
Men rädslan, ångesten fanns med mig, och vetskapen om att leva utan min Miriam inte var acceptabel.

Älskade dotter och vår allas lillasyster, jag/vi är så stolta över dig!
Du är verkligen familjens lilla charmtroll och solstråle! Du är vårt allt.
Älskar dig hur än allting blir. Om utveckling stannar av här och nu är du ovillkorligt älskad av mig, pappa och dina bröder.