Efter att vi tre haft en super bra stund med Kristina på BUP drog vi in till stan.
Jag är inte i samma behov att prata av mig om rädslan och sorgen som fanns med mig på Neo.
Ändå är jag så glad för att Kristina finns.
Hon reder ut tankar, funderingar och viss oro som bubblar upp ibland.
Samt är ett jätte skönt boll plank för mig och Rickard.
Vi hanterar ju sorgen om ha fått ett prematur barn på olika sätt. Han har sörjt färdigt. Och lever alltid i nuet.
Jämför aldrig Miriam med vare sig våra premisar lr ngn annan baby.
Jag lever lite vidare genom vissa bloggar, BVC möten och mina båda mammagrupper.
Men vi är lyckligt lottade.
Vi har tryggheten i varandra. Och vi har den finaste lilla Miriam.
Det firade vi med kaffe å kaka på ett city café i sola.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna