Tack Lisa!

Ja ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Jag har haft jobbiga veckor. Mestadels har dom berott på att Skruttfia tagit flera steg framåt och något bakåt.
Det har varit svårt att hantera. En riktig berg och dalbana. Glada dagar, deppiga dagar.

Hon har utvecklats i rasande fart.
Hon griper dubbel sidigt, vänder sig, har hittat sina fötter, hon är med på ett helt annat sätt, så som att sitta i knät och hitta saker på bordet. Så hon är som en 4-5 mån baby skall vara.
Men samtidigt konstaterades det på 5mån kontrollen det jag misstänkt. Skruttfia SER inte!
Antingen är hon väldigt närsynt lr så är hon synskadad.
Vi har i dagarna fått en remiss, så efter den 28 vet vi lite mer. Men jag är inställd på att vi inte kommer få ngt svar.
Hon är ju helt enkelt för liten.

Men jag är som jag är. Så jag har hunnit skena iväg och föreställt mig ett liv med en dotter som är blind.
Min son Alexander, fick diagnosen Asberger då han var ca 4 år. Han hade tur och fick en lindrig släng. Nu har han tagit studenten med topp betyg, har flickvän och har redan flyttat i från mamma. Och det känns så skönt i mamma hjärtat. "he made it"
Oron och våndan har ju funnits med i alla år. "hur skall det gå" Så därför känns det jobbigt att gå igenom samma resa igen. "att inte veta hur framtiden blir" med Skruttfia.

Men jag känner att jag får stöd via R, kuratorn och vännerna.Så jag kan bara hoppas att allt går vägen!

ÄLSKAR DIG min lilla SKRUTTFIA!