Min arbetskompis Camilla var förra veckan uppe och hälsade på oss inne på Neo.
Vilken lycka!
Det är så himla tryggt och skönt att få babbla av sig med henne.
Camilla vet precis vad jag går igenom.
Men jag beundrar också Camilla enormt mycket för att hon orkade titta in hos oss på Neo.
Ett stort steg för henne.. eftersom hennes minnen från KS båda är underbara och sorgliga. Underbara för att hon fick lånad tid med sin först födde son. Sorgligt eftersom det var på KS hon förlorade Adam.
Jag och Rickard visade även upp vår sessa.. vad grymt stolta vi var!
Tårarna brann bakom näthinnan. Och de kom fram efter att Camilla åkt ner genom hissen.
Tack för te och kaka Camilla :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna