Och lyckan är total. Vi ligger fortf inne på rum ett på Neo så jag har ingen adventstake att tända. Men idag är det en månad sedan vi flyttade in på rummet. Jag kikar igenom gamla bilder från tiden då allt var som tuffast och Skruttfias levnads status lästes av timme för timme, dag för dag. Det var många tårar och tankar som flög i genom oss båda.
Rädslan och sorgen att ngt skullle gå snett eller att vi skulle förlora Miriam för alltid fanns ständigt med oss.
På bilden är Skruttfia bara dagar gammal. Vad jag då inte visste var att inuti "boet" fanns en kämpar tös. Som gett mig så mycket. Styrka sorg och glädje. Jag kommer för alltid att värdesätta denna tid. Det har varit en tuff prövning men jag kommer alltid, alltid att värdera den som en av de viktigaste stunderna i mitt liv.
Älskar dig min lilla Skruttfia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna