Njuter av det lilla i vardagen som i mitt fall blir till det stora.. Att en helt vanlig onsdags kväll blev till en super mysig ”lill lördag” med min nära och väldigt kära!
Igår hade jag nämligen lyckan att få avnjuta en grekisk middag i Sundbyberg tillsammans med sönerna och farfar.. men grekisk och grekiskt.. Cotte med bea vrt det för annapanna.. känns yber svennigt.. Dom andra vid bordet fick stå för grekiska grillspätt och grekiska dolmar mm.
Men attans vad gott det var! Köttet perfekt stekt, med andra ord segt och torrt alá annapanna style..
Det tillsammans med husets röda! Jag kunde inte begärt mera!
Efter ngn timme med prat om allt mellan himmel, jord: familje budget, migrän anfall, och roliga skolläxor avrundade vi för att bli skjutsade hem till kärleken och vovva.
Alle smet ut som en raket för att hälsa på sin älskade flickvännen Miki. Vovva och Kevin tog soffan.
Jag däremot vrt utbjuden på kvarters krogen av kärleken.. jajjemen trots min fylle ångest i lördags kunde jag njuta av ännu ett glas rött. Tur att bakfylle sjukan inte sitter i så länge =)
Så där satt vi på tu man hand och bara njöt av att vara två.
Det är så helt underbart enkelt att prata med denna man. Aldrig har jag ngns varit så naken med eller inför ngn annan.
Min före detta svägerska vid namn Linda kan intyga detta.. trots mitt glada och sociala sätt, så är det svårt, samt att det tar tid att komma annapanna in på bara ben knoten.
Jag stänger av, rundar en buske lr två och är experten på att fiffla bort en fråga lr ett samtals ämne utan att person i fråga märker ngt.
Det jobbiga kan vi prata om en annan gång.. och det som är personligt berör vi bara på ytan. Ja men är lite som en struts..
Men älskade Rickard låter sig inte luras.. han lyssnar klart och säger lugnt och metodiskt.. – och svaret på min fråga VAR/ÄR?
Rickards visdoms ord är.. det vi stoppar ner i ryggsäcken måste vi själva packa ur.
Sagt och gjort!
Och herregud jag har ett bagage.. en jätte rygga!
Men sakta, tryggt och förtroligt håller jag nu på att packa ur..
Men visst jag stannar stundvis till, får en eftertanke på vad som skall kastas, försakas eller sparas.
Och stundvis är det obehagligt, å stundvis blir jag ledsen och en gnutta sårad. Känner mig ensam. Misslyckad på flera plan.
Jag går igenom himmelriket samtidigt som jag tar mig upp från helvetet.
Men jag kan se framåt och känner mig redan så mycket starkare!
Men helt klart har jag bestämt mig.. det blir ingen mer rygga.. jag tänker köra midje väska.. dom rymmer ju inte så mycket! =)
Packa lätt och smart.. det är mitt nya motto!
