onsdag 1 september 2010

Känslan är enorm!

Sitter på tunnelbanan hem.
Har precis pratat med min Älskling på tfn. ”ler” Är nästan tvungen att nypa mig i armen.
Skiner av egen lycka! Syns den?
Finns det verkligen killar / män som han?
Han en ung kille på 29 år. Har tiden och livet framför sig. Han kan göra vad han vill med sin tid.

Ändå så är det viktigaste för honom just nu, mig och vår gemensamma kärlek.
Och trots att killarna inte är hans egna så ställer han upp på alla plan och bara finns där. Han tar hand om mig, barnen och vovva på ett villkorslöst sätt!
Vi är en familj där hemma!
Inte bara två vuxna som är ny kära och blinda.
Nej tillsammans så styr han och jag upp så killarna får och har det dom behöver.

Barnens pappa bor ju inte längre i landet och gör inte de insatser som behövs för att få behålla titeln som en ”bra förälder”
Visst pappa Fredrik skypar med barnen ca en gång i veckan. Men det kommer aldrig att vara samma sak som att vara närvarande.
Utan det är Rickard som närvarande och är en bra vän.. det är han som ställer upp med hushålls arbete, skjuts, pengar, middagar, tar sig tid för att lyssna, tid för att stötta, bio och andra roliga aktiviteter.

Jag vill visa honom att han är den allra bästa.
Men hur?
Vad gör man när kronorna är få men viljan är större?
Skall jag skriva ett brev, köpa ett paket, göra en tårta?
Jag väljer att vardag påminna honom med ömhet, värme, kärlek och kärleksfulla ord om hur UNIK, SPECIELL och HÄRLIGT UNDERBAR han är.

Min Älskade Rickard, älskar dig!
Tack för att du finns!