Hantera sorgen..

Att få ett barn med handikapp river upp ens hjärta och gör en i vissa fall väldigt sårbar och fruktansvärd ledsen.
Jag visste att jag fött för tidigt och att det ev skulle få ett pris i min dotters utveckling. Jag trodde att jag var och är starkare.
Men så var inte fallet.
Jag rasar, reser mig, rasar och reser mig..

Min sommar har varit bra, men stundvis också tuff. Jag har på börjat en sorge process inom mig.
Jag tampas under bra och dåliga dagar med att jag har en dotter som för tillfället är gravt synskadad.
En känsla inom mig att det inte är hundra procentigt rätt har jag burit med mig sen i vintras. Innan midsommar fick vi det konstaterat.

Hon är vår älskade dotter och jag skall försöka att lära mig allt jag kan för att undetlätta hennes vardag.
Höstens program blir full med möten. Syn centret, lekotek för synskadade, föräldrar utbildning mm.
Men där imellan skall jag också våga erkänna för mig själv att jag är ledsen och besviken, att bära en sorg över det som jag till och från missar med ett fullt seende barn.

Men bara att titta på henne, vår älskade skruttfia ger mig ger mig glädje. Är så stolt över vad hon presterar var dag.