Liten

Skruttfia är sjuk för första gången. Usch, det känns som om det är mitt fel.
Att jag gjort fel. Kanske att hon inte tålde min hemgjorda aprikospure. -Men hon har ju inte fått några utslag lr så?
Så nej jag känner nog att jag inte kunde förhindrat febern.
Men det gör så ont i mig att se henne lida.
Hon är så tapper vår lilla tjej. Precis som vanligt inte ett pip. Hon bara skrattar och ler.
Dock så var natten tuff. Men mest för att jag vaknat till var gång Skruttfia beklagat sig för att inte ligga tillräckligt nära mig.
Vårt lilla plåster.
Hon ligger som oftast på oss. Men med en tös som har nästan 39 grader gör att det blir lite för varmt och obekvämt samtidigt som fötter och ben fryser. Så när hon somnat in har jag försökt att flytta på henne. Men icke ;)

Så i morse konstaterade vi vid sillfrukosten som farfar Bertil styrt upp att vi är så lyckligt lottade.
Visst vi var ledbrutna. TRÖTTA!
Men ngn var gör det. Det är så många föräldrar som aldrig får en natt med full sömn.
Skruttfia har sovit hela nätter sen Neo. Visst i början åt hon nattetid. Men eftersom jag ammar så har inte sömnen blivit så rubbad ändå.
Vi är två utvilade och pigga föräldrar.

Pappa R har idag gett Skruttfia en alvedon sup. Som tack fick han hand och sköt bädd nerbajsad. Hon gillade inte att få medicin den vägen ;)
Just nu vilar hon igen. Hoppas att det vänder fort.
Hon äter och dricker så vi är hoppfulla.

Vår älskade dotter. Du imponerar så på oss!