Igår var febern fortfarande hög. Och vi tvingades köra vidare med alvedon. Nu är vi inne på sjukdag 4, varav två med medicin.
Nu har vi lärt oss att trubbiga sidan på suppen skall vara uppåt. Då får Skruttfia inge obehag och pressar på så hela tarmsystemet hamnar överallt där det inte borde vara.
Samt att suppen blir kvar på plats utan att man måste pressa ihop skinkorna.
Dock så kommer jag i framtiden ta tempen på Mirris då hon visar tendens på förstoppning. För det sätter oxå fart på hela systemet ;)
Fast Skruttfia haft hög feber så har hon hela tiden varit sitt glada lugna jag. Inte ett pip.
Hon har ätit, kissat, bajsat och lekt. Så i första hand har vi inte sett att hon är sjuk. Utan tänkt att det är tänderna.
Men så ikväll efter kvälls målet så kom allt upp. Vi kunde se på henne att hon hade lite obehag, tendens till uppstötningar. Och på tre sek.
-hon ska spy, hann jag säga
Sen kom hela middagen upp likt en scen ur ngn skräckfilm med aliens lr dylikt.
Herre min je, barn kan verkligen spy. Hon spruta likt en brandmans vattenslang. Hela jag och golvet var dyngblõtt.
Ställde mig sedan i badrummet för en snabb dusch. Trodde jag klarat bhn, men icke hela insidan var full av gröt.
Då var det iaf dags att ringa akuten. Ejdebyns tror jag det hette. Jaha, ingen barnakut och ingen erfarenhet av premisar. Personalen var iaf vänlig. Och efter en pratstund valde vi att avvakta och se natten ann.
Så idag efter frukosten kommer vi att ringa Karolinska i Sthlm "Astrid Lindgrens BS" där Skruttfia är inskriven, följa deras råd och ev då uppsöka läkare idag.
Hoppas hoppas att mitt hjärta mår bättre idag då hon vaknar.
Mitt lilla lilla hjärta, så stolt mamma är över dig.
Du kämpar och kämpar, precis som du gjorde på Neo, utan ett knysst.
Inget klagomål, inget gråt och inget skrik.
Känner mig lika hjälplös nu som då. Vill ta bort din värk och smärta. Säga till dig att det är ok att vara "liten och ynklig"
Säga till dig att pappa och mamma finns vid din sida och stöttar dig.
Att vi gärna går upp hur många ggr som helst under natten för att badda din panna.
Vårt lilla hjärta som vi älskar dig!
Hur mycket kommer aldrig att kunna beskrivas mer än att känslorna för dig är som rymden. OÄNDLIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna