Och inget är sig likt..
Vrt finns orken, vrt finns glädjen över stundande jul? Ärligt talat jag har ingen aning... men jag känner av stressen.
Hemma på Råsis, där står det inget hembakt pepparkakshus på skänken, inga pepparkakor lr lussekatter är bakade, och det finns inte heller ngn julknäck lr hem kokt kola att stjäla ifrån kylen.
Ångesten kryper in under skinnet på mig och jag känner att tiden rinner ifrån mig.
Jag som älskar allt stå hej och pyssel inför den stora familje helgen.. och barnen har alltid uppskattat myset.
Men var gång jag öppnar kylen ser jag den skrumpna jästen i kylen och tänker att "i morn" DÅ SKALL DET SKE! DÅ KOMMER ORKEN OCH LUSTEN!
Men om jag skall gå på historia så kommer även detta paket möta samma öde som övriga jäst paket.. den kommer att hamna i pappers korgen =(
Jag tackar faster för att hon med familj tagit sig tid att mysa med mina killar.. Hemma hos dem har dom fått chansen att båda baka och smaka av julbaket.
Men min älskade sambo.. han gör vad han kan.. han hjälpte mig att hitta ut. I fredags passade vi på att shoppa julklappar i gamla stan.. så vi har kommit halv vägs. Bara lite fix till och sedan styra upp för julmiddag. Genast så känns allt mycket bättre!
Imorn måndag så skall jag åter tebax till jobbet.. jag har ju vrt borta i 2 mån nu.. Och det känns, ett litet lätt lagom pirr i magen.
Passa tider.. komma upp tid, gå på rutiner igen. Men det skall samtidigt bli kul. På jobbet i tjejligan så är det ju en massa skratt. Mina tjejer Milla och Lottapotta förgyller min dag bland alla papper =))
Så när jag tänker efter så är inte mitt liv så himla tokigt iaf. Jag har mina älskade söner, min kära sambo och underbaraste lilla vovva.. pappi, syskon, familj och vänner. Jag tar en dag i taget, jag är stark, jag reser mig igen.. Inom kort så är jag åter på bena och är den glaaaaaaaaada annapanna både på utsidan och insidan!
