Jag har sen tidigare berättat att min dotter är SYNSKADAD.

Från början trodde vi att dottern var blind.
Men vi har efter undersökningar på bla syncentralen fått veta att dottern är "omogen i sin synutveckling"
Det har alltså inget med synnerven lr ögat i sig. Utan ev en svit från hjärnblödningen eller faktum att vara extremprematur.
Det positiva i det är att hon kan fortsätta utvecklas. Men ingen vet!
Undersökningen visade då syn på ca 50-70 cm avstånd.
Tror hon ser lite längre idag.
Men trots det så ser hon ändå inte som "vanligt" seende barn.

Det som oroar mig lr gör mig ledsen är dotterns värld är så liten. Det som finns utan hennes synfält lockar henne inte. Och det blockar så klart hennes nyfikenhet. Av nyfikenhet utvecklas man. Moment 22!

Enl vår läkare är det ett fåtal barn i hela Sverige som är blinda. Ca 20 barn per år.
Det är oxå få barn som är synskadade.
Så jag har försökt att hitta bloggar, sidor mm för bra familje tips. Men hittar inget!

På dagiset som Skruttfia skall börja på till hösten har knappa erfarenheter av barn med särskilt stöd och aldrig tidigare haft ett synskadat barn. Känns jätte jobbigt!
Hur kommer det gå!?? :(

Så fort en oro släppt byggs en annan upp
Kommer det aldrig ta slut!

Oavsett Skruttfia är du och dina bröder det finaste jag någonsin skapat! Älskar er massor!