Sorg

Jag har sen en tid tillbaka följt en mamma som heter Maria Trast. En FB vän som är med i samma prematur grupp som mig.
Hennes blogg inlägg om livskampen för deras för tidiga son Inbuktun.
Han föddes i v24 men sorligt nog så orkade hans lilla kropp inte kämpa emot mera.
Han hade flera motgångar likt Mirris men ovanpå det var han svårt lungsjuk. Sk BPD.
Under påskhelgen valde han att pröva sina egna vingar.
Och han flög iväg!!! Högt högt ovan molnen.
Nu är han den finaste lilla ängeln.
Han, hans mor och far har berört mitt hjärta så djupt. Tårar i massor har jag fällt då hela situationen är så orättvis.
Varför skall vissa barn prövas från första stund medan andra glider igenom sitt hela liv.

Skruttfia sitter på golvet och leker å pratar med sig själv. Iaktar henne med ett stort smile.
Jag är så glad lycklig och tacksam att hon orkade och klarade Neos första prövningar.
Nu har hon blivit så stor att hon aldrig mer kommer behöva kämpa ensam. Aldrig mer ligga isolerad och kämpa på egen hand.
Jag, hennes far och bröder kommer finnas där och stötta å hjälpa till 110% om flera motgångar skulle dyka upp.
Skruttfia plus mina gossar är mitt allt!