I torsdags, närmare bestämt skärtorsdags så hälsade jag å Skruttfia på hemma hos twinsen från premis gruppen tillsammans med Diddi och Ville.
Super mysigt och trevligt. Dock så var Skruttfia ganska pipig och känslig.
Hon som alltid är så positiv å glad. Dock så reagerade jag på att hon inte ville stå lr gå själv.
Hon verkade ha ngt problem med vänster fot.
Orolig är bara förnamnet.
Så på långfredagen uppsökte vi barn akuten.
Men eftersom det inte finns ngn smärta eller ngn trauma situation med i bilden så skickades vi hem. Och skulle återkomma om 2-3 dagar.
Så igår var vi inne igen. Skruttfia vill verkligen inte stå lr gå.
Vi fick gå igenom ultrljud på höften å röntgen på fot och smal ben. Men nada. Så vi skickades åter hem.
Nojjig om att aldrig få bara njuta. Nu när Skruttfia äntligen börjat gå runt möbler och mellan mig och R lr på egna turer med gåvagnen har vi nu en dotter som bara kryper.
Men så länge hon inte har ont ont får jag väl bara acceptera detta bakslag.
I det stora är det bagateller. Att mista sitt barn väger så mycket tyngre.
Kramar min lilla Skruttfia extra hårt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittade in och gjorde ett avtryck bland mina tankar och funderingar!
Kramar Anna