Vad världen är liten.

I fredags var jag ledig ifrån jobb.. så jag och råttan är ute på en fm prommis. Hon älskar att springa i lös snö.. Efter att busat ett tag börjar hon skälla på en äldre kvinna som går lite suspekt nedför en trappa. Men saken är den att hon bara håller sig ledstången för att inte trilla och bryta ben och höft. Lite ovanför oss kommer ytterligare en kvinna..

Chanella skäller på henne också då hon går lite udda för att hålla balansen innan hon trillar nedför backen. Men den kvinnan faller för Chanels ögon... och säger men vilken söting. -inte skall du skälla på mig.
Det räcker för att få Chanel på fall och hon kryper sakta fram och vill bli klappad.

För att komma till saken.. denna kvinna frågar om jag jobbat på Mc Donalds.
-Jaaaaa.. svarar jag med ett långt å lågt ja.
Det visade sig att då hon var 15 jobbade hon ihop med mig och Fredrik.
Men hur kunde hon känna igen mig. -Du är dig precis lik. Vaaaaaaaaaaa!!!
Där står jag med mys byxor och utan smink, men jag har ändå samma drag som jag hade för över 20 år sen.
Det är inte illa!