Åren har rullat på!

 

  Jag sitter och skriver detta med ett smile på mina läppar!

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli så bra hösten 2011.

Hösten 2011, närmare bestämt 2:a okt. Dagen då jag vakande med sorg och somnade med både sorg och lycka!

Sorgen som gick över mig under hela dagen för att mitt kommande barn var tvungen att plockas ut ur magen då proverna visade att bebis inte mådde bra. Jag somnade till slut efter en lång för att jag hade blivit mamma till  vårt lilla kärleksbarn.

Miriam SagaAnna var född!

 

I skrivande stund är det 2016-01-11. Det har m.a.o. gått drygt 4 år sedan hon kom med en stormvind.

Så mycket som har hänt!

Trots att vi stött på problem är det ändå mest positiva saker som skett!

Vår lilla solstråle som varje dag förgyller oss med ren lycka, glädje och skratt!

En riktig kämpa som aldrig slutar förvåna oss!

Som jag älskar dig min lilla skruttfia!

Alla hjärtans dag!

Skruttfia vinkar hej till alla kära vi har omkring oss!
Självklart med röda hjärtan på magen!

Kärlek i överflöd idag, igår, imorn och i framtiden!

Berörd idag!

Men på ett positivt sätt!

Var idag hemma hos äldsta gossen Alexander på hans släkt kalas.
Pratar och har det allmänt trevligt med lillasyster och före detta svärmor!
För en stund känns allt som vanligt! Att jag faktiskt har en syster och jag kan erbjuda henne middag på Råsis lite senare på kvällen. Likaväl känns relationen till Maja lika verklig som den gjort så många år tidigare.
Det kändes så naturligt då jag kört in vagnen i hallen. Mirris sov sött. Farmor Maja hade svårt att inte  pilla på Skruttfia. Hon skulle hjälpa henne av med kläderna mm. Och precis på samma sätt har hon gjort så många ggr förr då gossarna var små.

Jag blev lite tagen i stunden på ett positivt sätt!

Jag har en familj i hjärtat som är större än den jag har hemma till vardags. För Jenni oavsett hon vill det eller ej kommer alltid att vara min syster. Fd svärmor kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Visst vi har haft en och annan smådust. Men i det stora hela så TYCKER JAG OM HENNE fortfarande! Och jag kan känna att jag saknar henne i mitt liv.
Nu idag så satt hon där och busade och goasde med MIN dotter!
Tider förändras och saker och ting blir annorlunda! Bara att acceptera.

Vad lyckligt lottad jag är som fick vara med!
Och vilka tre helt underbara barn jag har!

Miriam Kevin och Alexander! 

Kärlek och stolthet  x3  i ett paket!

Lyssna och lär

Morfar sjunger visor för en sjuk liten Mirris. Hon lyssnar med idelt öra.
Det är så mysigt, roligt och skönt att se dessa två ihop. Pappi som nu är pensionär och det var han inte på gossarnas tid tar sig mera tid för Skruttfia.
Han värnar och pysslar om för henne.
71 år gammal, ändå ligger han på golvet och busar med henne.  Eller gick och kånka på henne då hon var som sjukast!
Miriams älskade moffa!

Trauma

Eller drama..

Vilket som, passar in.
Jag är hemma hos min far i Skåne. Har varit hemma i ca 1 vecka. Min pappas faster har gått bort. Men faster Ebba som hon hette bodde grannar med min farmor och farfar så hon har haft en stor roll i mitt liv.
Så att närvara vid hennes minnes stund var självklart från första stund.

Begravningar är aldrig roliga. Men ju äldre man blir eller när någon gått bort vid en längre tids sjukdom känns det på något sätt ok.
Men just i faster Ebbas fall så blir känslorna dubbla, hon var gammal och bräcklig men hennes bortgång var så dyster. Hon trilla och slog i huvudet och skadorna vart så illa däran ann att hon inte överlevde.
Men när en person går bort gammal som ung är tomheten och sorgen densamma.
Nu kan jag bara hoppas att hennes sköra kropp funnit frid tillsammans med resten av familjen D.
Att gå på begravning med en ettåring är väl inte något ngn rekommenderar men jag hade ju ingen som kunde passa henne.
Skruttfia charma alla.
Men inte ville hon sitta still. Hon skulle känna och smaka på allt. Läsa bibeln och sjunga med. Hoppa i mammas knä mm. Som tur var hade vi valt att sitta längst bak. Och hennes prat eller joller hördes nog aldrig ända fram.
På både gott och ont tog Skruttfia bort dom känsliga stunderna. Jag minns då faster Ebbas make Bertil skulle gå fram och säga farväl vid kistan så högg det tag i mitt hjärta och gråten och tårarna kom.. i nästa sekund så gjorde Skruttfia ngt som fick båda mig och pappi att "le" på sista raden i kyrkan.
Och visst är det så. Små barn tar bort udden av det allvarliga ibland. Och Skruttfia hamnade i centrum och fick nog alla att glömma det jobbiga och istället blicka framåt i livet.

I samma veva som vi är här nere får Skruttfia feber och ont i örat igen.
Detta förstår jag inte först... jo febern märkte jag ju av.. men smärtan trodde jag kom av framtänderna som är på väg upp.
Visst tanken slog mig att hon inte alls reagera ngt vid de små sockerbitarna hon har nu i nedre käken. Men så i lördags efter lunchen börja hon gallskrika. Eg före, jag trodde då hon var extremt trött och hungrig. Hon skrek GRÄT oavbrutet från tolv till strax efter fem. Då släppte den värsta smärtan men att hon sedan fortsatte att vara kinkig pipig och gnällig natten igenom.
Visst hon blev lite bättre till kvällningen eftersom jag vid fyra tiden gav henne en alvedon.
Dagen efter förstod jag.. det var örat i igen. Min stackars lilla dotters trumhinna hade spruckit. IGEN!!! Det var sårvar i sängen och i hela örat. Akuten nästa!
Nu har vi fått Amimox och skall ta detta i tio dagar istället för Kåvepininets fem dagar. Jag hoppas Miriam haft otur och inte är ett öron barn.
Hm varför tänke jag inte på öroninflammation tidigare.. joooo för att hon avslutade den förra kuren 2,5 dag innan nästa infektion satta igång.

Mitt stackars lilla hjärta!
Men nu är hon go och glader igen!

Syskonkärlek

Syskon kärlek med söndags middag. Ngn på em kom äldsta sonen hem för lite kvalitetstid.
Dock så var jag så slut av ngn anledning. Så medans Aledander och Mirris bonda så vilade jag.
Innan middagen så gav Alexander sin lillasyster ett bad.
True love!
Så dagen var helt perfekt, all min kärlek fanns på plats, båda mina gossar, min doter och sambon.
Bättre än så blir det inte!
Älskar er!

Fint besök

Från Lillpite är nu farmor och farfar på besök i ett par dagar.
Nu förväntas kvalitets tid, god mat, skratt och en massa gos stunder.
Som vi har längtat!

Precis just så

Min syster la ut denna bilden på FB i dag.
Precis så kände jag då jag träffade R.
Jag är verkligen älskad för den jag är och trots mina brister och mitt tunga bagage.
Det har han visat mig upprepade ggr.
Ren och skär lycka att vi fann varandra.

Det var nära att jag gått åt andra hållet.
Jag var fortf ärrad av mannen som behandlade mig illa och som samtidigt utnyttjade mig i en tidigare relation. Jag borde varit själv en tid och hitta lugnet.
Men våra vägar korsades.
R fick mig att le, skratta och känna trygghet med killar igen.
Som han ställde upp på mig innan vi ens var ett par.
Han visade att det vår ngt speciellt med denna 38 åriga ensamstående mamma.
Herregud, han hade ju inte ens fyllt 30. Och hade inga barn.
Och han ville ha hela kittet.
Äktenskap, egna barn och helst tre. Samt en villa lr mysigt landställe.
Jag skulle ju träffa en mogen 2barns pappa.
Jag försökte att bara se det som en flört mellan oss. Men under tiden han uppvaktade mig insåg jag vilken enorm värme, kompetens och kärlek han bar på. Så fin som person.
Jag beslöt mig för att strunta i andras fördomar och åsikter.
R var för bra för att släppa taget om.
Klart det skulle bli vi. Efter det gick allt ganska snabbt. Vi visste vad vi ville. Och jag kände direkt att han skulle bli den perfekta pappan. Han var ju redan den perfekta sambon.
Men visst min missfalls historik och ålder var emot oss.
Med tanke på det så ville vi börja så fort det gick.
Tänk att den förra detta elitfotbolls fantasten på 29. Några relationer och ett sambo liv bakom sig hux flux släpper på rädsla och börjar planera en framtid med mig efter bara 8 mån.
Vadå ta tid.. vi blir gravida på första försöket. Men efter 12v slutar det i missfall.
Efter 5 mån blir vi åter gravida på första egna försöket. VERTIL- lr bara perfekt match!? Efter ytterligare drygt 6 mån kom vår älskade Skruttfia! Alldeles alldeles för tidigt men så älskad från första stund.110503 då vi plussade.

Min tid innan R var jag stark. Men tillsammans med R har jag blivit än starkare. Och en person som fått möjligheten att njuta av livet.
Älskar dig massor! Tack för allt du gör för mig!

Mys timme

Nu när allt är lugnt för en stund så passar vi på att åter ligga framför öppna spisen och mysa.

Vi har ju en öppen spis där hemma oxå, men vi eldar så sällan i den. Kanske för att vi bor högst upp och värmen stiger uppåt i huset. Så vårt vardagsrum är alltid lite extra varmt.
Men nu när vi har smått så blir det nog ännu färre tillfällen.

Jag har ju enorm respekt för eld. Och vem kan klandra mig. Min mor brann inne då jag var 16 år gammal.
En olycka som inte skulle ha skett. Och absolut inte eskalerat som den gjorde. För att sedan ta hennes liv över en natt.
Älskade lilla mamma som bara skulle laga mat vid spisen. Spisen som var av gasol typ, och pläden som hon tog för att kväva elden med var av då tidens fleece material tog hennes liv.
Fleece består av plast. Alltså så smälte pläden in i hennes hud.
Hon fick 3:e gradens brännskador på hela kroppen pga av en onödiga olycka en helt vanlig eftermiddag 6:e september hösten 87

Men pappi eldar med omsorg och har full koll. Så vi känner oss trygga och bara myser på!

Feber

Haft en tuff natt. Jag fick feber  sent igår em. Super jobbigt. Ont, varmt och svettigt.
Men all smärta och trötthet försvinner när jag och Skruttfia vaknar till på morgonkvisten och hon LER och skrattar till mig.
Jag älskar henne över allt annat!

Nattvakar

Sitter med Skruttfia i famnen. Kl är kvart i fyra.
Kan inte få nog av titta och snuffa på henne.
Så stor hon har blivit.
Idag väger hon 3200g. Hon känns tung och stadig. Men framför allt känns hon som en riktig bebis.

Det är inte så svårt att bli känslosam. Jag behöver bara påminna mig själv om Neo tiden. Så liten och skör hon var.
Liten, mager och stundvis sjuk men framför allt var hon STARK, en riktig kämpe.

Fick i lördags höra av sönernas farmor att hennes väninna fått ett barnbarn i början på 2011. I vecka 24. Han klarade sig inte. Stackars familj. Miriam är född i v25.. Herregud det kunde varit hon. Tanken får mig att börja gråta.

Men Miriam fick växa och gro till en graviditet, sedan komma till världen och klara alla hinder på vägen. Det har gjort mig ödmjuk på ett plan jag inte kan beskriva.
Jag älskar varje millimeter av henne. Hon är så fin!

Jag älskar Rickard än mer idag för att han gav mig mitt efterlängtade barn. Jag älskar mina söner som är de bästa store bröderna man kan tänka sig.
Tillsammans är vi starka. En speciell och framför allt en kärleks full familj.

Suprise

Underbaraste sambon hade gömt ännu en mamma tidning på min kudde. Han är ju för go. Tänker på mig och barnen först i alla lägen.
Rickard är ju på ytterligare en konferens. Till sjöss.
Så medans han slurpar i sig paraply drinkar ville han nog distrahera mina tankar på annat håll ;)

2011 VS 2012

2011 började ok trots sviterna från missfallet i Nov 2010.
Som tröst och healing hade R bokat en stuga i Lindvallen
Så i v 2 for vi iväg, jag, Rickard, Kevin, Kevins kompis Markus och lilla Chanel fõr en veckas skidåkning. Vi fick kanon dagar med massa snö.

I april åker R och jag till Malaysia i 3v. Underbara dagar. Och vi får med oss mer än fotominnen. 2 maj plussar vi. En jobbig och lång vår med massa läkarbesök, sprutor, och ständig oro om ett nytt missfall.

Semester och sommarn flyter på. Lilla Chanel börjar på hundagis. Vilken lycka!

I sep väljer Alexander att flytta hemifrån. Omtumlande och jobbigt. Men kanske det bästa. Efter en tid inser jag att han blivit stor och kommer greja detta.
Efter många tankar fram och tebax inser vi att Chanel mår bäst av att bli omplacerad.
Fredagen den 23e sep skall jag bara kissa innan jag går från jobbet. Upptäcker till min fasa att jag fått en mininal blödning. Ringer förlossningen, dom ber mig kika inom om då det är ganska lungt på BB.
Jag ringer även R som blir galen över att kycklingen ligger i ugnen och att han är på väg till Lidingö för att hämta start bevis inför loppet. Jag får påminna honom om att vi kanske blir föräldrar i förtid. Nu i efterhand kan vi skratta åt hans panik attack.
Efter 9 dagar på KS kikar Miriam ut. Det blev en lång höst och tidig vinter på Neo.
Men vi tre klarade det. Här hemma finns nu en livs levande bebis.
En prövning för oss alla. Speciellt för Kevin som fått klara sig mestadels själv. Vilken killle jag har.

Vi är nu en samlad familj och redo att LEVA fullt ut 2012.
Mina önskningar för kommande året är bra hälsa och utveckling för hela familjen men speciellt för Skruttfia.
Att Alexanders student blir lyckad med bra betyg och en ljus framtid.
Att Kevin skall klara av sitt körkort.
Och att jag och Rickard kanske kan få en mini weekend för att bara få landa.

Jag tror 2012 blir underbart!

Jul helgen, kom och gick.

Väl hemma dagen före doppare dagen stod R i full färd med att rulla köttbullar, grädda Jansson, grilla revbensspjäll och grilljera skinkan medans jag och Skruttfia boade in oss.

Julen blev lite annorlunda i år. Mindre pynt, plastgran och inte lika mycket hemlagat.
Och dessvärre vart det inga julklappar till ngn från mig heller. Älskade R hade dock försökt och lagt lite klappar under granen. Det kändes dock jätte konstigt och jobbigt att ta emot utan att ge.

Men jag är så lyckligt LOTTAD som fick en jul med alla mina barn och kärleken.
En riktig gröt frukost med varsin klapp. Sedan super god jul lunch som bestod av allt det kalla som R köpt från fiskbilen.
På em var det dags för Robin Hood, julgodis och julklapps utdelning. Vilket fick mig att gråta eftersom jag själv inte hade några paket att ge bort.
När det tecknade var slut och Kevin åkt till underbara släktingar för att få riktig jul åt R och jag av allt det varma.

Resten av juldagarna rullade på med allt det goda som julen har ge. Lugn och ro, gemenskap, samvaro, spel och en massa kärlek.

2a Advent

Inbjöds med fin besök av gud döttrarna och deras mor Linda.
Utöver att dom hade med sig hembakt julfika så hade dom med sig detta underbara prematur hjärta. Just love it!
Tanken bakom det är helt fantastiskt.
För att få rätt info så kika på "pytteliten.com"
Även pappa R fick komma med på ett hörn och visa upp stoltheten bakom att ha ett prematur barn. Han fick nämligen "prematur bandet" att fästa på jackan.

Linda hade även lyckats med att hitta klädes plagg i stl 44. Inte det lättaste vill jag lova. Så nu hem och tvätta och sedan styla upp lilla Skruttfia.

Pricken över i:t var ändå Elins hemma gjorda lilla bok om Anna och Miriam på Neo.
Gullunge!
Även ett helt fantastiskt julkort fick vi.

TAAAAAAACK, Linda, Elin, Amanda och Micke för allt!
Känns helt underbart att fått ta del av er kärlek och omtanke.

Vi syns snart på Råsis :)

Julstjärna

Varje år sen jag var liten har jag alltid fått en julstjärna på min födelsedags bricka.
Först år senare pratade jag och pappa om detta, och jag talade då om min avundsjuka till min lillasyster som alltid fick sommar blommor, saft och bullar, jordgubbstårta på sitt kalas. Medans jag hade julstjärna, pepparkakor, Brittatårta och varmchoklad. Mycket skratt vart det. Och åren löpte på lika så julstjärnan som vart en ikon istället.

I år fick jag ingen stjärna. Jag fick denna fina bukett. Hur tänkte du nu pappa? Så konstigt det känns :))

Som barn fick jag ofta en efterrätt gjord på persika och nötter. Mumma, min favo.
I år då jag bara var hemma på snabb visit då Rickard var kvar med dottern på Neo fick jag lite suprise. Pappa och Kevin hade då gjort en födelsedags middag med efterrätt. Min favo med persikor. Så underbart att få mysa med båda mina söner samt underbaraste pappi!
Tack mina trelingar för att ni finns. Älskar er massor!

Tusen Tack

Marica en vän från tiden jag bodde i Viksjö gav mig denna fina bukett.
Otroligt vacker!
Tack för att du står ut och alltid funnits kvar Marica. Som jag sagt så många ggr förr. Du är storasystern jag aldrig fick. Efter samtal med dig blir man alltid så lugn och stark.
Kramar till dig och din fina familj.

Mitt i mellan

Jag har befunnit mig mellan kärleken, dottern, hemmet, sonen och pappi!
Helgen har varit slitsam. Jag har pendlat mellan Neo rummet och hemmet på Råsis.

Rickard ställde upp och tog det stora lasset. Nästan alla skötningar och matningar.
För att jag och pappi skulle få kvalitets tid ihop.

Men det har känts i hjärtat. Seprations ångest.
Jag har dessutom sovit hemma två nätter i rad. Det kommer dröja innan jag gör det igen.

Nu i efterhand så är jag jätte lycklig över att pappi träffat Miriam och att vi alla fick mys tid ihop.
Men jag gjorde det för Rickard och de andras skull. Att jag grät på insidan satte jag åt sidan.
Men man ska alltid göra det som är bäst för en själv om det inte sårar andra på vägen.
Så nästa gång följer jag mitt hjärta.
Och vågar att säga nej :)

Happy Birthday

Tack Älskade Rickard och Kevin. Jag trodde aldrig att jag skulle ha så mycket nytta eller nöje med min lilla platta. Roligt roligt! Men även tack för alla andra presenter.

Även tack till Rickard som gav mig möjligheten att få vara nära pappa så mycket hela helgen.
Att du bröt och sköt upp din jägar examen.
Det betydde massor. Men speciellt även för min far.

Att du och jag fick in Skruttfia på rummet och blev familj var så klart den största gåvan. Men gåvan i din omtanke värmer mitt hjärta länge länge.
Tack för att du finns.
Älskar dig massor!

F A N!

Kan jag inte få ha ngn tur alls.
Igår upptäckte jag att min underbara mens var på kärt åter besök. Redan???!
Jag skulle vara gravid i 9 månader och totalt slippa mensen, jag skulle ju även amma och vad jag minns från sönerna så skulle mensen hålla sig borta iaf 6-8 månader.
Men varför skulle jag ha en sådan tur!
Nej nej, nu är den här för att stanna. Det jag kan trösta mig med är då att kroppen iaf fungerar. Men om jag tänker till en sekund, om den inte fungerar i andra fall, så som upprepade missfall, och för tidig födsel, då har kroppen uppenbarligen inte fungerat, varför skulle då detta besked göra mig glad.

Jag hade drömmar om flera barn sen länge tillbaka, men livet ville mig annat. Så med flera missfall i bagaget så är lilla Miriam ett mirakel. Hoppet och drömmarna om att lyckas var starkare, därför vågade jag tillsammans med Rickard pröva igen. Jag lyckades mot alla odds bli gravid och mot alla odds få ett levande barn.

Och klart att vi hade satt upp en egen liten familje dröm, som skulle bestå av mina gosssar, två gemensamma barn och vovva. Nu vart det igen vovve och för stunden har jag landat i att Chanel flyttat. Jag har också landat i att Alexander inte bor hemma längre. Men jag har ännu inte landat i att jag fått ett barn, än mindre landat i att hon kom för tidigt och förmodligen kommer bli det enda gemensamma barnet.
För vad skulle innsatsen och priset vara för att jag med min historik och ålder skulle våga satsa igen. Tankar om att knippsa äggledarna finns där. Tack och lov behöver jag inte ta något beslut idag.
All min kraft går idag åt till att leva och stötta alla barnen och kärleken. Vi fem tillsammans är en familj! Min dröm familj!