Skuld och skam!

I mitt mamma hjärta kan jag till och från känna skuld! Skuld för att jag ställer orimliga krav på min älskade och duktiga dotter!

Eftersom jag fick chansen att få mitt efterlängtade 3e barn hann jag förställa mig om hur livet som bebismamma skulle bli.

Min dotter är en liten sladdis. Det skiljer nästan 20 år mellan sonen och dottern. Klart att jag nu som ”mogen” 3e barns mamma skulle få den perfekta mammaledigheten. Den perfekta förlossningen med med mitt lilla hjärta direkt upp på bröstet. Ngt jag aldrig fått uppleva med 3 katastrof förlossningar. Eftersom jag hade 2 gossar sen innan så hoppades jag självklart på en liten tös. Men efter alla mina missfall var det viktiga i slutändan att få ett barn.

Jag njöt inte av graviditeten förrän NUP test och RUL var gjorda. Jag försökte dölja mage och kommande bebis med kläder och vita lögner. 

Minns att vi sprang VÅRRUSET med jobbet. Å som den förra tränings tjej jag varit + min tävlings instinkt var det ändå lite konstigt att jag inte gav mera, så skyllde jag på att jag hade ledvärk i fötterna och därför blev tvungen att gå hela loppet. 

Likaså ljög och skyllde jag på mina leder då jag inte spelade under vår årliga Dustin Cup.

Jag gjorde RUL i v 20 blev inlagd i v24. Så i en hel månad hann jag njuta av min mamma mage och glädjen att få en levande bebis. Inte mycket tid att varken förbereda känslor eller ett hem. Men så kom hon iaf min lilla dotter.

När jag ligger där på operations bordet och skakar, fryser och gråter om vartannat tar det ca 20 innan Rickard kommer tillbaka och meddelar att vi fått en liten flicka. Han ger mig en puss på munnen och försvinner sedan. Där ligger jag ensam på uppvaket i ett par timmar och vet inte om min dotter lever lr är död. Sköterskan gratulerar mig och frågar om flickan mår bra. Jag har ingen aning!!!!

Rickard har alltid älskat lilla Miriam från första stund. Från plusset fram till idag. 

Vid plusset så klart att jag blev glad. Men eftersom vi hade ett missfall 4 mån innan fanns rädslan att något skulle gå fel igen. När jag ligger på uppvaket kommer Rickard sedan med en liten bild.

-vi har fått en underbart vacker liten flicka!!!

(-vacker?) Mitt barn ligger  blodig och inlindad i en plastpåse.

Efter ett par dagar lr ett par dagar minns inte mer än att hon lkåg i CPAP så kom Rickard åter med en bild. –Titta vad söt hon är!!! –söt?! ( vart kunde han se att hon var söt, hon såg ut som en liten alien med ögonen ute vid tinningen, en ansiktsform likt en planka och mitt i en liten, lr nja stor grisnäsa!) Rickard svarar –jo, men titta så söt plutmun hon har. Jag tog emot bilden och la den upp och ner på nattduksbordet. 

Och så har tiden fortsatt! Rickard nämner något, att hon är söt eller att hon är duktig. Jag är då snabb på att hitta något fel. Att det borde att det vara på ett annat sätt. Min lilla mulatt bebis/mulatt flicka blev inte som den jag beställt. Jag hade beställt en flicka som ler och charmar alla med sina stora bruna ögon och bubblande smile.

Jag fick en dotter som är svår flörtad och svår att lära känna. Lilla Skruttfia ler inte till vem som helst och vissa personer kan ha problem att få ögonkontakt med henne. Ibland kan det göra så himla ont i mig.. för jag ser den bubblande och glad lilla tösabiten. 

Likaväl finns besvikelsen i att hon inte är där hon borde vara åldersmässigt. Hon borde vara en liten tösabit som skulle tulta omkring och säga nam nam när hon äter. Men Skruttfia tultar inte omkring. Hon rullar omkring på golvet, vaggar på alla 4 som en 6-8 månaders baby. Och nästan varje måltid är en kamp då hon har lätt för att kräkas. Så klart att hon då inte känner för att säga nam nam.

Varför kan inte jag känna lika stor glädje som alla omkring mig säger sig att jag bör. Eller dela glädjen jag ser då pappa Rickard är med sitt barn! 

Det känns som om jag sviker henne!

V 26

Kom på att jag glömt lägga upp magen i v26.
V 26 har ju handlat om hopp och förtvivlan.
Ena stunden glad fõr att sedan bli ledsen och arg i den andre.
Ovissheten är väl värst.

Jag och R pratade om det andra som skall handlas in. Och vi har nu bestämt oss för att pausa. Blir det för tidig födsel och Skorpan klarar sig. Så kommer vårt lilla hjärta få bo här på KS  i många veckor. Och under den tiden hinner vi riva av det som fattas.
Det känns så klart trist. Men jag tror det är jobbigare att packa undan sådant som inte behövs mera.

Nu är det fokus framåt. Idag kl 17 har jag legat inne en hel vecka. Oj vad tiden ändå gått fort :-)

Nybörjare!

Jag ville ge pappa R lite ljuv musik.Tänkte att han skull få komma nära Skorpan vart han än är genom att få höra hjärtljuden. Men det gick ju så där :( Det vart skrangligt och hackigt.
Ljudfilen jag spelade in vart dock kanon. Klara och fina hjärtslag men utan bild. Så den har han fått via mms. Han vart jätte glad och rörd. Men den lyckades jag inte få in här. Men skam den som ger sig. Jag återkommer :)

Visa "Skorpans hjärt ljud." på YouTube

V 25

En ganska bra vecka med mycket aktivitet i magen. Kan äntligen börja njuta och mysa ihop med mitt lilla hjärta. Kan känna samspelelet av att kicka och lätt puffa tebax :) Börjar även bli mer nöjd med kroppen. Är så stolt över magen. Just nu är den rund och fin :) Ler, jag ska äntligen få bli mamma igen.

V24

Rund och go!

Lite nyvaken med full aktivitet där inne. Nu är den största oron borta. Nu myser jag och Hjärtat. "Kan inte fatta, det skall bli bebis" :)

Lilla maggen vecka 23. Börjar nu ta form av en fotboll :) Försöker nu bara att njuta.

Magen v21

Jag har ju börjat att träna.. det har visst gett lite resultat. Vågen som visar alldeles för mycket. Hela 71.3 idag.. (hade tydligen med lite bonus kilo från missfallet 2010) lycka trots allt då den förra fredagen visade 72.

Magen vecka 20! Vilken milstolpe. Ligger jag på rygg ser jag inte längre nedanför min navel.. Lycka! Känner hur vårt hjärta till och från kör rejäla sparkar inifrån. Måste vara från min sida och på den tiden jag körde kickboxning.

Lycklig, med stort L!

Tidig morgon. Mår så där lagom illa som jag gör var dag Men det bekommer mig inte. Solen skiner, fick underbara morgon kyssar, skorpan mår bra, å jag ler fortfarande åt suprisen älsklingen gjorde för mig/familjen igår. Sumaro.. Jag är LYCKLIG!

Lilla maggen!

Äntligen så börjar magen växa till sig. Och jag slipper att gå omkring och bara känna mig tjock! Nu njuter av att se att det är en liten kula under tröjan =)