Glädje tårar

I mellanåt får min lilla flicka mig att brista ut i gråt!
Men nu är det inte tårar av sorg, utan det är tårar av lycka!
Hon är ju vårt sanna mirakel.
Och ibland är det så små saker för ngn utomstående men så stora och betydelse fulla för mig och Skruttfias pappa!

Ex på detta är att hon nu i mellanåt försöker komma åt sitt ev tryck på tröjan.
Jag backar några månader, rentav hoppar. Börjar i Maj då jag tror att hon är blind.. men får senare veta att hon är sen i sin synutveckling och ingen läkare kan säga vart det tar hän.
Jag sitter i Juni ngn med min tjejkompis Cislett i bilen på väg mot Sigtuna när jag totalt tappar allt och börjar stor gråta.
Tårarna bara rinner ner för mina kinder. Glädje tårar. Jag känner en sådan lättnad och sorg på samma gång. Min oro över att jag skulle missa vissa betydelsefulla tillfällen med min dotter så som att "tjafsa om vilka klädval Skruttfia får göra inför skoldagen"
-hon kommer inte se vad hon tar på sig?!!!
-men Anna, ni kommer visst ha de tjafsen, de kommer bara se lite annorlunda ut. Skruttfia kommer känna skillnad på spetsblusen och en vanlig t-shirt med tryck. Hon kommer kanske visst välja en kort kjol framför ett par velour byxor för att hon känner sig sexigare i det.
Hon kommer att se med sina händer!
Så där och då FATTADE jag! Det kommer bli bra. Jag kommer visst få en normal tonårs relation med min dotter!!!
En sån lättnad, så där och då kunde jag släppa en viss börda och sorg. Det skulle med tiden bli bra!

Idag ca 8 mån senare sitter min dotter och TITTAR NER PÅ MAGEN, hon försöker få tag på motiv trycket på sin tröja.
SKRUTTFIA SER!!! HON SER SIN EGEN TRÖJA OCH VILL VETA "VAD ÄR DET DÄR ÄR FÖR NGT KONSTIGT"
När jag sitter på avstånd är den en sådan glädje och lycka jag känner. Mest för hennes del. Men så klart för min egen skull.
Hade någon sett mig där och då hade man nog inte förstått mina tårar. Det krävs en viss resa för att klura ut dom känslorna.
En resa som jag aldrig skulle önska ngn annan. Men med tiden så börjar jag inse och förstå att vår resa har gjort oss alla i familjen tajta och fått mig att njuta av det LILLA i det stora!
Och det är stort!!!