Frustration

Skruttfias utveckling har också gett henne en sida jag gillar lite mindre.
Nu när hon kan krypa, ställa sig upp och framför allt bara VILL GÅ så har hon blivit så grinig!
Förr kunde hon sitta på lekmattan och leka mellan 15-30 min alldeles ensam. Jag kunde sitta vid bordet lr i soffan och prata med henne.
Idag hjälper det inte ens att jag är på golvet jämte henne. Så fort jag släpper ner henne kommer hon krypandes, tar tag i mitt byxben och vill opp.
Hon vill inte vara ensam på golvet, men hon vill inte heller vara i famnen. Om hon fick bestämma skulle vi gå omkring 24/24.
Skruttfia är inte tillräckligt stabil i sin balans så att hon kan gå omkring med sin gå vagn själv. Men om jag går bakom och håller i tröjan lr i ett finger är hon nöjd!
Det som kom som en lättnad är hon nu kan sätta sig själv. Det har också gett henne självförtroende. Och det i sin tur gör henne inte lika grinig. Jag tror hennes humör kommer ifrån att hon vill mer än hon kan.

Utöver sin fysiska motorik pratar Skruttfia på.. mamma och pappa har hon ju sagt en tid. Likaså Hej!
Men nu har vi lagt till

-vad säger lammet
-baä

-vad säger man när man fryser
-brrr

-vad säger vovven
-vov lr wo

Hon har även börjat försöka säga storebrors namn. Kevin.. minsann inte så lätt! Men till och från så fixar hon till ngt som börjar på K.
Sen har hon börjat att peka ut flera saker igen så som öra, näsan, klappa fint mm. Hon är så dukig!!!
Helt klart kommer våran vår tillsammans bli helt underbar!