Precis för ett år sen hamnade jag på avd 23.
Hade en minimal blödning. Valde då att kontakta förlossningen. Dom hade det ganska lugnt. Så de bad oss komma in.
Utlåtandet från läkaren blev! Omedelbar inläggnig pga: jag är öppen 3 cm med buktande hinnblåsa.
Rickard blev irriterad över kycklingen i ugnen samt att han inte skulle hinna nr lappen inför Lidingö loppet.
-Skit i kycklingen.. Vi kanske ska föda!!!
Han fattade noll. Ville inte ta in. Det var ju drygt 3 mån kvar.
Kycklingen blev vidbränd och jag inlagd. I hela 9 dagar lyckades jag.
Sen kom hon som ett söndags barn.
Kommer aldrig glömma obehag känslan när sköterskan gratulerade mig och samtidigt fråga om dottern mådde bra.
Jag hade inget svar.
-jag vet inte?!
Jag var på uppvaket och dottern på Neo Iva. Det hade ju gått över 2h timmar nu.
Så blev jag ensam lämnad. Och helt ovetande.. PANIK! Är hon död!????
Efter en stund kom R med en polarid bild. Vår lilla dotter i en plast påse.
En läskig bild och ändå så vacker.
Det var början på en mycket lång och tuff resa. Vår resa fylld med massa kärlek!
Hej. Jag hittade för ett tag sen din blogg av en slump o har gått tillbaka o läst. Känner så igen mig i det du skriver. Jag har två pojkar. Ville född i v 23+2 3 år idag och Max född i v 26+6 idag 1,5 år. /Amanda
SvaraRaderaSkrev själv en blogg ett tag, blev mest skrivet under sjukhustiden.
Radera