Nöp mig i armen av lycka då jag åkte in till jobbet i morse!

Så lite det behövs ibland!
Min lilla dotter som har en cp-skada (2-3a)på höger sida började gå strax innan jul!
Vi har antecknat där hemma att hon klarade av att stå helt upprätt själv 5 sep 2013 samt tog ett steg. Från det lyckades hon ta små steg mellan möbler och dylikt! Men det stora genombrottet kom när vi strax före jul provade ut en skena till henne via Olmed!
Skenan gav henne styrka att VÅGA LITA på sitt vänsterben! Skenan skall hon ha ett par timmar per dag som stöd då hennes knä slår över!

Igår fick vi fin besök från farmor och farfar! Och som hon gick omkring helt obehindrat därhemma, till och med BARFOTA! Stolt som en tupp är hon! Nu i veckan har hon även lärt sig att stanna mitt upp i gången! Stå och sedan gå vidare! Vi bor i en äldre lägenhet i Sthlm med stora trösklar. Nu klarar hon även att gå över dem helt obehindrat utan stöd!
Jag och fästmannen pratade om att när vi vågat säga ”nu går hon” Det är som att man är för rädd för att ta ut ngt i förskott! För ett år sedan då vi var på nevroteamet frågade jag läkaren om hon kommer kunna gå.
-det tror jag absolut, men man vet aldrig!
Skruttfia är född i v25 111002, hennes premis kompisar födda samma tid började gå obehindrat allt från feb – aug 2013

Igår då farmor och farfar var på besök kröp hon inget på hela tiden. Från kl 16 fram till läggdags. När jag tänker efter så kröp hon inte på hela dagen!
Vågar jag ge mig på att säga att min dotter går nu! Näää jag väntar lite till, hon skall kanske obehindrat klara sina timmar på fsk och ute också! =)